Aftonbladet – 8 februari 1851, sida 2

e läppar, skulle man trott att hona talade; men -Jej ett ljud undslapp dem. Då de åter ivträdt i Monserra!s boning, uti len af de v ckr:s!e qvarteren af staden, drogo sig Doorida och hennes svägerska ett ögonblick Jtillbaka till sin kammare; enkan Mugnos tyckte: våldsamt upprörd. I Jag återvänder till Vil!asecan, side hon till den rnygifte, jag vill derna sfion lemra I Tarragonan. IHvad tänker du på Dolorida? — Det är ju att utsätta ditt 1if,. J;g älskar farorna, Paquita. Fienden har cernerat murerce. Hurskal du komma ut ur stadev? Åt sjösidan, genom hamnen. Jag har en fiskarbåt till min di poitior; den skall föra mig längs stränderna af Salo ända till slottet Torenos ruiner; och derifrån skall jag lätt kunna begifva mig hemn. Men dessa ruiner äro tillhåll för smugjare, sjöröfvare och banditer. Om du endast hade nigon som följde och försvarade dig. cJ:g har det, kära syster, en rask ung man). Hvem är detx? Pedro Walls). Paquita vacklade mot en sto; hennes ben svigtade under henne och hennes andedrägt qväfdes; namnet Pedro Walls hads Jikt ett glödhett jern vidrört hennes hje:tas ännu oläkta sårn. nStackars barn! sade svägerskan i det hon aftorkade en tår som smög sig fram emellan hennes ögonbryn; xdu hir älskat denne Ped o Walls, ja hvad mer är, du älskar honom ännu. Jag har aldrig talst med dig derom, och likväl har jag länge vetat det. Hvad det miste kostat på dig? Ditt bjerta tillhör Gutitarreron ch du gifter dig med Monserraty. Hvad! Du förebrår mig det?e ,Nej Paquita, men jag beklagar dig. Ol