Aftonbladet – 6 februari 1851, sida 2

mindre än hvad här ofvan till sjöförsvarets fullständiga ordnande i denna del anses behöfligt. Deremot är skillnaden ikraft sådan, att, då, hvad personalen i detta afseende vidkommer, på den föreslagna kri;sfartygs-materislen hela antalet af den effektiva sjötrupps-styrkan, utgörande 24,037 man, beklädd och beväpnad, skulle kunna till försvaret användas, så kunde å den nuvarande flottans materiel, under för öfrigt lika förhållanden, endast 43,640 man, eller 3;:delar af dessa trupper för samma ändamål göras verksammapx. Af detta synes väl, att den blifvande flottan, uppförd efter grefve von P:s princip, skulle komma att kosta närmare 2 millioner rdr bko mera än den nu befintliga flottans försättande i komplett skick. Men att den relativa styrkan, emellan den projekterade nya och den befintliga gamla flottan, skulle komma att, såsom här uppgifves, förhålla sig såsom 241,037 till 45,610, är af ingenting bevist! Ty på grefve von Platens flotta räknas styrkan per man och på den vanliga flottan per kanon, hvadan den rätta skillnaden i styrka svårligen med sådan lätthet kan beräknas eller måhända ens bort uppgifvas med sådan bestämdhet i ett underdånigt anförande, som skall utgöra motiveringen för Kong!. Maj:ts proposition om en den mest genomgripande reform, förekomma. — Det intresse hvarmed händelserna i Frankrike naturligtvis följas öfver hela Europa, och det inflytande som de kunna medföra på den allmänna europeiska ställningen, ge oss anledning att särskildt påpeka några hufvudomständigheter i den vändning sakerna derstädes nu sednast tagit, hvilkas vigtiga betydelse möjligen eljest kunde komma att förbises. Det är väl bekant, åtminstone så långt vi minnas tillbaka, att till taktiken hos frihetens motståndare alltid hört att upphäfva den öfverkloka spådomen om hvarje fri och demokratisk författning, ått den omöjligen kan bära sig, att folket icke är moget för densamma, att den endast leder till despotism o. sg. v. Denna korpsång uppstämdes först, så länge det gick an, om Förenta Staterna, sedan om Norge, och när det på flera ställen händt, att en fri konstitution blifvit störtad genom yttre invasion eller regenters förräderi mot besvurna löften och landets mest patriotiske män fängslade eller dödade, såsom i Spanien och på Sicilien, så hafva absolutismens vänner icke underlåtit att med jesuitisk min utropa: Der sen j nu ett bevis att sådana der papperskonstitutioner icke bära sig. Vi ämna icke ingå uti några betraktelser öfver den moraliska halten af detta sätt att lägga hånet och lögnen till våldet; vi nämna det nu endast derföre, att det af flere symptomer visat sig, att samma taktik icke heller lemnas oförsökt i afseende på republiken i Frankrike. Oaktadt förhållandet för mnärvarande i Frankrike är, att republikanerne å sin sida äro de som yrka på konstitutionens helgd och lugna utveckling, medan deremot de monarkiska och imperialistiska partierna hafva alla möjliga ränker för sig att tillvägabringa en omhvälfning af sakernas nuvarande ordning, ser man likväl emellanåt och ganska ofta detta förbållinde sanningslöst vändas ut och in på af de konservativa organerna sålunda, att de nyssnämnde partigängarne af dem kallas ordningens vänner, men republiken och konstitutionen deremot utdömas såsom omöjliga att ega bestånd, 0. s. v. Vid så fatta omständigheter lärer en hvar begripa, att då en kris emellan statsmakterna ou inträffat, som tilläfventyrs kommer att leda till allvarsamma förvecklingar, är det af hög vigt för en riktig bistorisk uppfattning att se hvilkendera parten det är som har rätt emot den andra, hvem det är som vill försvara ordDifgens sak vch Nhvlken åter som gjort sig skyldig till förebråelsen att hafva velat arbeta på dess störtande. I detta afseende synes det framförallt af intresse, alt närmare skärskåda det manifest, som presidenten Bonaparte nyss utgifvit i ett bref till nationalförsamlingen (infördt i tisdagens Aftonblad), och hvilket är affattadt i så milda och allmänna termer, att man lätt kan ledas bakom ljuset deraf. Härvid faller först i ögonen, att allmänna bopinionen icke visat sig oroad af de sednaste ;händelserna, att icke dessmindre Frankrike börjar lida af en misshällighet som det beklapgar, och att min pligt är att göra hvad af pmig beror för att förekomma sorgliga resulptatery. Presidenten klagar således öfver en misshällighet mellan statsmakterna; men han har na.urligtvis icke nämnt ett ord derom, att det ir han sjelf eller bans underordnade som framkallat denna misshällighet genom sitt handlingssätt. Det bör här väl behållas i minnet, att sedan han hade tillställt de förut omtalat militärrevyer vid Satory, der vin och mat utlelades, hade cheferna der anbefallt eller auktoriserat truppen till det olagliga ropet: lefve kejsaren; att presidenten, oaktadt talrika uppmaningar från pressens sida, icke på något sätt åtit förmå sig att ogilla dessa rop; att tvärtom n general, Neumayer, blifvit afsatt för det han örbjudit sådana vid den division som stod unler hans befäl; att det är så godt som fulltändigt bevisadt, att ett sällskap, stiftadt i änlamål att emot konstitutionen tillvägabringa örlängning af presidentens makt, stått under polisens beskydd och får fritt utbreda sig öfser hela landet. under dat ranuhlikancka föra