Aftonbladet – 6 februari 1851, sida 2

mer, som af någon svensk statsman under närvarande mansålder inom något fack blifvit ifrågasatt. Det är derföre af aldra största vigt att frågan, icke allenast med all omsorg u:rodes af yrkes-männen, utan äfven tages i betraktande från en allmännare eller det stora helas synpunkt. Detta sednare anse vi vara vår skyldighet och vi gå derföre att efter förmåga afbörda oss densamma, genom att skärskåda några de väsendtligaste delar al den framlagda planen samt till en början: sjelfva grundprincipen. Grefve von P. uppgifver och antager såsom den enda riktiga princip för ordnandet af Sverges sjöförsvar: landets tillgångar på folk. På grund af detta antagande sammanföres, på ett ställe i den underdåniga motiveringen, alla de tillgångar på folk, som möjligen kunna i och för sjöförsvaret disponeras, och sedan detta är gjordt, förklaras uppgiften vara att skaffa sig fartyg nog åt allt detta folk. I äldre tider utgjorde fartygen blott transportmedel. Krigare inskeppade sig derpå för att komma öfver hafvet och kunna göra landstigningar å fiendtlig kust. Anträffades på lämpliga ställen fiendtliga fartyg, så höllos slag på det sätt, att fartygen lade ombord med hvarandra och striden afgjordes med blanka vapen. Att under sådana förhållanden folket utgjorde den egentliga kraften och att den, som, om allting annat var lika, egde största besättnings-styrkan, skulle gå segrande ur striden, är alldeles klart. Dessa strider kunde likväl icke så egentligen få namn af sjöslag, lika litet som något sjövapen kunde sägas existera förr än, efter krutets uppfinning, eldvapnen kommo i bruk samt striden kunde föras emellan fartygen äfven på afstånd, och icke blott emellan besättningarne i handgemäng. Till följe af detta förändrade stridssätt upphörde fartygen att vara blott transport-fartyg, för hvilket ändamål deras hufvudegenskap var att vara rymliga nog för att kunna föra det största möjliga antal stridsmän. Konstruktörens uppgift blef nu att göra fartygen starka i dubbelt hänseende, nemligen både för att kunna uthärda den betydliga frestning, som uppkommer genom skjutningen med egna kanoner, cch för att kunna uthärda beskjutning från fiendens kanoner eller som man kallar det: tåla skott. Vi upphäfva oss ej till skiljedomare i sjökrigs-vetenskapiga frågor, men vi tillåta oss betrakta dit hörande ämnen på ett sätt, som af alla kan fattas och förstås, och det torde vara lätt begripligt att ofvannämnde 2:ne principer: Grefve von Platens princip: att fartyget är för folkets skull, samt amiral Chapmans princip: att fartyget är för kanonernas skull, äro hvarandra diametralt motsatta. Historien saknar visserligen icke exempel uppå att man funnit skäligt åter upptaga aflagda systeme?r, hvilka, i en sednare tid, blifvit mera vetenskapligt utvecklade och till följe deraf mera användbara än förr. Men dessa måste likväl då alltid såsom nya uppfinningar betraktas, och stor varsamhet i tillämpningen iakttagas. Dertill kommer, att då ännu ingen annan sjelfständig stat vågat öfvergifva principen: att fartyget är för kanonernas skull, då vi l.ka litet i afseende på försvarsverket, som på handelspolitiken eller något annat, våga ob-tingadt tillstyrka sådana mesyrer, som afse isolering (hvars motsats likväl ingalunda bör anses bestå uti att blanda sig uti de s. k. kabinettstvisterna), samt då vi, i likbet med grefve von Platen, erkänna att Sverge eger, i förhållande till dess utsträckniog, ringa folkmängdp,, så anse vi att grefve v. Platens intressanta system, som likväl fordrar c:a 334 proc. mera folk än det nu brukliga, bör med så stor försigtighet antagas, att, om man skulle finna Sktdaahad Fang atomen APingen ale ver för det allmänna ej måtte blifva allt för stor. Det vill synas som om, då grefve von P.i alla fall ej beräknat att få sin nu föreslagna flotta komplett förrän emot slutet af detta århundrade, det skulle vara lämpligast att först sätta en mindre del i sådant skick, som man önskar att det hela skulle i en så aflägse framtid komma. Det bör väl icke vara omöjligt att inom del närvarand: anslaget, särdeles om man anser att en större del af det vi ega, bör lemnas öde, man skulle kunna inrätta sig så att en mindre cadre skulle kunna uppsättas och först sedan denna modellkår blifvit så öfvad och fått sådan hållning, som grefve von P. anser att den bör hafva, då, med facta anrorstädes än på papperet, säga till rikets stänler att: sådan, som denna bataljonen är, så lan skall all kärntrupp komma att se ut! Man rhölle äfven då den alrasäkraste måttstock ör kostnaden, ty om en bataljon t. ex. beunnes kosta trehundra tusen riksdaler banko, vad kosta då fjorton bataljoner ? Såsom ytterligare stöd för våra yttrade beinklighetsr taga vi oss friheten ur grefve von Matens underdåniga anförande citera följande. Derest den nuvarande materielen, med alleles samma sammansättning, som den för närarande eger, skulle ur dess förfallna skick terföras till den fullkomliga grad af tjenstbaret, som den borde ega, och den af mig förelagoa materielen skulle komma att erhålla,! amt förråden, i förhållande till densamma och en derå behöfliga personalen, efter alldeles il: amma grunder skulle förses, som det öfvanli ramställda systemet i detta afseende föranle-l! er, så skule dertill erfordras en kostnad afli ko rdr 8,184,780, d. v. s. bko rdr 4,889,050 !