Aftonbladet – 1 februari 1851, sida 2

!1 s1r n ntntnttTtffrJTnTTnTnffnTnTnTInTrfTfTnrrfTfSTDDnDälffffNffSfSfS7?SFTTFSSSF5FTFrFrFrzrT;zrS;Sn;rj;lSrS;oer snaps ännu hade qvar efter hans brådstörtade, så helt och hållet oförmodade förklaring — men ändå... ändå... var det henne omöjligt att uttala detta ja! som kan med så obeskriflbg oro och otålighet tycktes begära (ch afbida. Ieke nu! Icke nu!s bad hon nästan ångerfullt; för Guds skuil släpp min hand... lit mig fira!... Jag vet icke sjelf hvad jag vill... i morgon... en annnan dag... blott icke nu!... Fråga ej mer och låt mig faral Jag eger ingen rättighet att qvarhålla ers, svarade Eilborg med kulvad smärta, oeh släppte Lennes hand; men jag tänkte... jag hoppades... att mi kanske skulle förstå och känna mig bättre än jag på länge bar gjort det sjelf, och deraf hemtade jag äfven: mod till dessa djerfva, förbastade ord, hvilka med skäl borde förvåna och afskräcka er, framställda i ett sådant ögonblick. Men, Märtha, jag återtar dem dock ej förrän mi bestämdt sagt att jag måste göra det! Res, efter ni så vill och jag ej kan hindra er; men jag kommer, kanske redan i morgon, för att hemta ert svar, och till dess farväl! Med tusen välsignelser för allt hvad ni varit, ni må är bestämma öfver min framtids öde huru ri vilil Eifborg afligsnade sig och Märtha, hur gick det vål vu med hennes flyttning, tror läsaren? Jo, så att lassen ullpackades det ena efter det andra, ocib att endast pastorns rum undgick den allmänna sköflingen. Men prostnnan grät nu ettervärre, än förut och footket börjads befara att E:lborg kanske skällt ny pina för husiötas och iylikt medin de voro ensamma, för hon vrille inte sian mer ch hade så fasa brådt te komma dänx,, hvadan de ock föresatte sig att med iakttagande af all maktning, lydnad, trohet och flito, tredskas vid första befaliniug han skulle sifva dem, för att hämnas hans nedrighet. I alla fall hade nan i hela församlingen sina starka misstankar på att det ler rika fröknet i —g bara blef en till ett sunnastraff 5r hans oförlåtliga liknöjdhet um en tocken qvinna sum prostinna, 2 (8lutet följer.)