tiskt lif, på äkta nordisk humor, gaf hr C, ett märkvärdigt bevis på mångsidigheten af sin uppfattnivgsförmåga, i det han, jemte den komiska effekten, äfven lyckades träffa den ande af vemod, som ligger på botten af denna komposition. Vestgöta-munarten kunde väl i en sydländares mun ej klinga rätt genuin, men förfelade derföre icke den naiva pointen. — Slutligen hörde man en komposition af m:lle Loisa Puget, en liten chanson, hva:s förnämsta intresse ligger uti texten, som ock särdeles väl deklamerades af hr Ciaffei. Samtliga numren vunno mycket bifall och Tösa måste gilvas dacapo. Tillsammans med en musikälska riona, hvars vackra röst utan indiskretion här torde kunna nämnas, gaf hr C. den bekanta serenaden Mira la bianca luna, af Rossini, samt en melolisk dueit ur samme författares opera Mos:sn, hvilka pjeser hördes med mycket nöje. I bida numren ådagalad3 hr C. en iwtmärkt förmåga i att sekundera. Af br Gehrmann hörde man 2:e violonee!l;olos, utförda med det originella, poetiska uttryck, dat välda öfver instrumentet, som allid förvärfvat hans talang så betydande sympater; och hr Hasert gaf 2:ne vaekra pianotyder af Henselt och Kullak (sVögleins och Perles dcume) med ett föredrag, som bevitusr en god skola i deuna geare och förvårfvade honom ett räitvist bifall, Såsom introduktion till soiren gafs en ny trio af br Oscar Byströms komaosition. Hr B., som bekantligen ej idkar musiken såsom vita genus, har både genom den genre han valt för sin komposition, och det sorgfålliga bemödande, som röjes i utarbetandet af densamma, förvärfvat sig anspråk på uppmärksamhet och erkännande. Han har till mönster valt den klassiska triostylen, ehuru det naturligtvis säger sig sjellt, att förstlingsarbetet sf en ung amatör endast efter en bäremot svarande måttstock bör bedömas. Såsom bäst lyckade anse vi de båda första sattserna, och synnerligast stannzde intresset vid den vackra melodien i andantet, hvari blott pianot förhåller sig något för underordnadt. Denna sats hördes ock med mesta bifall. — Trion utfördes af kompositören, hrr Nagel och Gehrmann, Herr Foronis bekanta manskör, som äfven gafs denna afton, förtjenar all dea uppmärksamhet den väckt genom sin intressanta stämbehandling, sin religiösa ande i förening med den hfliga färg, som karakteriseiar alla hr F:s arbeten. Den gafs med myeken vård af musikaliska akademiens elever, hvika, såväl som dess nitiske lärare, derför förtjena all uppmuntran. Soiren var ganska talrikt besökt, samt bevistades af DD. MM. Drottningen oeh Enkedrottningen jemts en del af den yngre Kongl. iamiljen. —U4U—