Aftonbladet – 29 januari 1851, sida 2

och. hållet sjelfständigt och oberoende af allt annat förmynderskap än det som gäller mina ekonomiska angeläoenheter, hvilkas förvaltning jag är säker du icke skall undandraga dig, förrän Cbarles har rättighet att öfvertaga den, ty på din broderliga tillgifvenhet har jag intet skäl utt tvifla, likasom jag tillika ber dig mottaga min heliga örsäkran att ingen kan af mera varmt och uppriktigt njerta önska dig den lycka och framgång, som alltid åt öler cch belönar en senn heder och rättskaffenhet, än din syster och vän ANTOINETTE W. Brefvet till Edwin var mindre långt. Charles! — lydde det. Jag tar ett steg som kanske skulle nedsätta mig i allmänhetens ögon, eller åtminstone draga mig dess åtlöje, men som mitt hjerta, tror att icke lu skall fördöma, trots öfverträdelsen af gamla bruk och Jordomar. Jag har länvge förstått att du älskat mig och kommer nu sjelf för att erbjuda dig min tro och min hand, emedan jag redan känner dig neg för att veta det du icke vill begära dem efter att hafvå medverkat till upplösningen af det band som hittills fästat mig. Vid denna stund ungefär miste min kusin erhålla underrättelsen att jag bryter min förlofning med honom för att ingå en annan med dig. Skyldig eller icke skall detta troligen snart föra honom till besvarande af hennes tysta kärlek, hvars smärta jag icke kunde bära på mitt samvete och hvars trogna ömhet snart skall trösta honom öfver förlusten af den lättsinniga Antoinette. Om jag,äfven sökt tysta mina väckta misstankar, och tro på hans försäkringar, skulle de förre dock alltid qvarstått som bleka spöken för min inbillning och förbittrat en lycka hvilken jag hoppas skall ostörd uppspira ur andra förhållanden, för både honom och mig. Jag bar vägrat bonom all förklaring för att icke möjligen uppväcka hans köld och ovilja mot fru A., och 80 inre röst säger mig, att jag ej behöfde frukta min mors ogillande. Derför, Charles, vänder jag ock alla mina tankar från det förflutna till framtiden och dig; men ännu får du ej vänta dig en älskarinnas språk eller uppförande; man öfvergår ej lika lätt från den ena förbindelsen till den andra som man anlögger en ny klädedrägt, jag känner att milt hjerta behöfver en viss hvila, och tid: att vänja sig vid alla dessa hastiga öfvergångar och omskiften som på några månader gjort mig tio år äldre. Ännu något mer deraf och jag vet icke huru det blef med den som nu och alltid vill kalla sig din ÅNTOINETTE,