Aftonbladet – 29 januari 1851, sida 2

1itgöra salumagasin för alla tänkbara behofl! det manliga köaets garderob och toilett. ji Man kan här köpa skodon och hattar, pelsverk jen resväskor, linne-, bomullsoch ylle-plagg! f alla slag — för herrar och gossar, för sjö-. nän och landtmän; der säljas uniformer och ivreer ömsevis, och allt med bestämdt pris, väftadt på hvart plagzs, ganska olika i mån af varans qvantitet, men i allmänhet mycket biliga, och för erkåndt gola varor. Huru åter denna judefirma kunnat bemäktiga sig så olika yrkea i det skråbundna City, lemna vi åt ;xråminnen att utfundera; vi erinra blott, attl. om arbetareförtryck härvid eger rum, så ser nan att åtminstone skråväsendet icke lemnat något skydd deremot. Huru litet skråväsendet skyddar arbetarne visar sig också redan i Preussen. De tyska arbetarn2 hafva under hr von der Heilts nya orohibitifsystem hastigt återkommit från komnunismens drömmar, och begyana ins2 denna sanaoing. Man läser i preussiska annonsbladen som oftast tilikännagifvanden af gesellföreninsar, i olika slags yrken, att de beslu!it icke ingå i några bland de genom de sednaste reaktionära förordningarne återupplifvade skråna, emedan da öfvertygat sig att dess anstalter åtminstone icke gagaa arbetarne. Och hvad Berlins sömmerskor vunnit på skråväsendets iterställelse torde i någon mån kunna bedömas af nedanstående utdrag ur ett preussiskt blad: Fyratio polisutslag med fängelsestraff hafva i Berlin träffat fattiga sömmerskor, som föredragit arbetet framför den indrägtigare prostitutionen. Detta är en tilldragelse i nittonde århundradet och i det kri:stliga preussiska riket; tidningarne förkuonade det i julveckan 1850. Sömmerskorne arbeta i allmänhet bättre än fruntimmersskräddarmästarne, och för billigare pris; men de hafva icke lärt skrånessigt; hvaremot fruntimmersskräddarne bilda ett skrå. Nu har hr von der Heidt nyligen gjort en lag, hvari ban förbjuder dem som icke tillhöra skrået att arbeta. Flera af de sakfällda sömmerskorna voro okunniga om denna lag, derför att de icke haft råd att prenumerera på Statstidningen eller Lagsamlingen. Några ville icke ens i polisen låta öfvertyga sig om att en sådan lag fanns; emedan det i sjelfva verket är otroligt. q Då Gud gaf menniskan behof och gjorde henne arbetet till en nödvändighet, har han gjort rättighelen att fritt utbjuda sitt arbete, till hvar menniskas egendom, och detta slags äganuderätt är den äldsta den heligaste bland alla; den kan aldrig försittas. Så yttrade Turgot för nära 80 år sedan; men i våra dagar, då maa uppställer härar mot kommunisterna, straffar man de menniskor, som göra bruk af denna sin första, sin heligaste äganderätt! Berlin har omkring 12,000 sömmerskor; de flesta arbeta iaom familjerna samt i lärfts-, kläd:soch modemagasinerna, 10 till 12 timmar om dygnet. Derjemte hafva de förut brukat hemtaga arbete fråa en skilda kunder, för att ännu ytterligare förtjsna något; isynnerhet var sådant händelsen mot ju!tiden. De glädde sig åt deona tid, emedan de då voro öfverhopade med göromål och derigenom, kunde förvärfva något till julklapp åt ena gammal mor eller små syskon, eller åtMminstone göra några groschens b2sparing för stundande arbetslösa dagar. : Lagen, om ej rättvisan, firade denna gåvgen ju!en åt de arma flickorna, deras mödrar och syskon. De som ej kunde erlägga böterna för skråintrånget, fingo tillbringa julhe!gen i häkte Detta är ett resultat af den fromma von der Heidts arbete! To ftusea arbeterskor i en en-da stad botar han till deras tillvaro. Vi äro von der Heidt oändigen förbundaa för den möda han gifvit sig att blotta oskickligheten och vrångsintheten hos det parti, hvars kämpe han är. Icke bo:t att detta parti medelbart, genom tulltvång, genom hinder för handeln, genom industriens demoralisation, genon ett förstlöingens, lättjans, tillbakaskridandets system, beröfvar fabrikationen sin lifsluft: — äfven medelbart rycker det ur arbetarens hand det verktyg hvarmed han kunds lifnära sig. Tullskydd och näringstvång äro birn af samma mor, dumheteas barn som Macchiavell yttrade sig, kommunismens som vi kunna säga nu; ty på rättigheten att få arbeta obehindradi, denna onekligen den första, den heligaste af all äganderätt, lägges beslag genom begge desga inskränkningar. Detta är verkligen en egendom, som röfvas från den fattige till den rikes förmån. Lsndtmanen plundrar man på det arbete, för hvilket han kunde erhålla jern från England, derigenom att man gör införseln af engelskt jern omöjligt. Och hvarföre? På det at! ägaren till en gru:va eller en skog må draga hög renta för sitt inköpskapital. Sömmerskan förbjuder man bruket af sia nå! och sina fria fingrar. — Hvarföre? På det att fruntimmersskräddarne må blifva rika och — konservativa. Under en dylik näringslagstifining är det förklarligt att åters ällelsen af vissa för några år sedan förbjudna viarättningars kunna nu Fran amnmtuödan adam mna La Pp