i — AA — — ————— -—Q Men säg, lilla söta prostinnar, hviskade den vävliga, klotrunda och dock öfver all beskrifning rörliga friberrinnan, vad är det som fattas vår gode pastor? Han är riktigt blek och ser så ofantligt seriös ut. Siulle han må illa?, Inte som jag vei, svarade prostinnan; men... Friberrinnan bade icke tid att åhöra förklaringen, eller var för Jitet intresserad deraf. Hennes dotter gick förbi. Rosamunrda, min engell, ropade modren; ,vet du om da försökt att bjuda den stackars Nelly några mandeltröd? Nej, goda mamma, men jag skall strax höra efter och Lisette blir olycklig om hon glömt hennex, svarade engeln. Hvem är sjuk ? frågade prostinnan deltagande. Ack jo! min lilla rzpphönstik, som grefve Harepflycht skickade mig i höstas. Prostinnan kan tänka, en af Befjeningen lät henne dricka isigt vatten häromdagen, är det iate horribelt! klara isen i vattnet, jag försäkrar ! Kan man föreställa sig något oförnuftigsre? Gregorius var visst så god cch lät inspektoren sfstraffa karlep, men hvad bjelpte det vår lilla, arma Nelly? Det söta kräket har en hosta som riktigt förskräcker mign. En ung flicka med sjukt cch lidande utseende kom i detsamma fram till friherrinnan. Nå, Lisettel utropade hon genast, ;hvad i Guds namn är det nu, efter du kommer så här! Är hon sämre?a Nej, goda friherrinna! Nelly sofver och tycks må fullkomligt väl, svarade flickan, mödosamt undertryckande en våldsam hostning som nästan ville qväfva henne, mmen jungfru Eva bad mig fråga hvilka gästrum friberrimnan befaller skola anvisas åt tvänne herrar som nyss anlländt cch lära bli qvar öfver ratten ?a Dubletterna i högra flygeln; men, kära barn! skynda dig ut igen, du förstör oss ju alldeles med din välsignade bosta, släpp bara inte Nelly ur kammarn, det förhjuder jag dig strängt! Hon bar visst lungsot, den der stackars flickan !. fortfor den ömsinta matmodern likgiltigt till prostinpan, t ch för sådant vet man, tyvärr, det ej är värdt att hjuda til med npågontivg. Jag skonar herne allt hvad vag kan, men bar derför också bra liten pylta af henne nn mot förr, det vore en välgerning om hon snart fivge dö