Aftonbladet – 23 januari 1851, sida 1

nn. vill ech med cea 31 Januari 1851. Se ERA Korrespondens-artiklar. Berlin d. 13 Jan. 1851. (Slut från gårdagsbl.) Furst Schwarzenberg bar emellertid alltför brådskande blottat sin plan. Han ville ej blott poli:iskt krossa Preussens anseende i norra Tyskland, utan med ett djerft .grepp rycka åt sig dess matericl!a lifsnerver och leda dem till Wien. Han var sjef i Berlin, för att förvissa sig om konungen och bringa holsteinska frågan i ordaing efter sitt syfte, för att möta Eoglands noter mo: österrikiska helstatens inträdande i tyska förbundet, och för att utspana huruvida hr von Radowitz kunde i London hafva något hemligt uppdrag; slutligen ville han för må vårt kabinett att icke militäriskt del:aga i bolsteinska fredsverket, utom som reserv. Men framförallt var han angelägen att bringa Preussen till inträde i österrikiska handelsförbundet. Österrikes konse!jpresident afrsste belåten med hvad han uträttat. I Charlottenburg hade han blifvit emottagen med dena högsta utmärkelse, och efter hvad man berättar fick han. icke blott de meat lugnande försäkringar i afseende på br von Radowitz, utan det sades horom upprepadt att Preussen villigt bugade sig för buset Habsburgs öfvermakt och vore belåtet med andra platsens — med den ställning och det. anseende, som tillkomme de: i Tyskland. Allt gick förträffligt; och om man också ej afstod från uppställandet af en preussisk här vid Elben, så medgafs det långt vigtigare ingåendet på Österrikes planer till ett handelsförbund för Mediersta Europa. Det är nära obegripligt att de preussiska statsmännen icke insett, att om Preussen låter preussiska tullföreningen falla, och sjelf intråder såsom medlem i österrikiska handelsörbundet, så är des; underordnande under Österrike fulländadt. Emellertid förhåller det sig så; och huruvida Preussen någonsin kommer ut igen ur denna snara, är i närvarande ögonblick omöjligt att förutse. Österrikiska handelsministern von Bricks plan är i sjelfva verket storartad och beundransvärd. Det af honom åsyftade handelsförbundet skulle komma att sträcka sig från Eidern till Adriatiska viken och från Franska Rhengränsen till Svarta Hafvet. Österrike vill dervid uppoffra sitt prohibitifeystem och antaga den af Preussen på sednaste tullkongressen förlidet år i Kassel föreslagna tulltariffen Endast sitt tobaksregal vill det icke afstå, utan tvärtom dermed lyckliggöra hela Tyskland. Preussiska handelsministern von der Heidt gick in på Österrikes plan, som adopterade hela hans på Kasselkongressen föreslagna skyddstullsystem, ; vårt fabrikantparti fann sig dermed tillfreds, och furst Schwarzenberg afreste förnöjd till Dresden. Men nu, i sistförflutna vecka, har ett kraftfullt motstånd yppat sig. Hela vårt Junkerparti byllar hndelsfriheten; ty med skyddstullssystemet, sammanhänger näringstvånget, och detta ingriper lika mycket i landsbygdens tillverkningsintresse, som i städernas; hvarförutan man hotas med repressalier från England, mot spannmålsoch boskaps-införseln derstädes. Samtidigt bestormas ministerpresidenten med deputationer af köpmännen i Östersjöprovinserna och Hamburg, jemte jordägarne; och Storbritanniens hirvarande sändebud har icke dröjt med allvarsamma föreställningar; ty England hotas svårast genom Österrikes, plan. Slutligen hafva upplysningar ej heller saknats öfver de politiska följder, för hvilka Preussen utsåtter sig genon det nordtyska frihandelsintressets uppoffrande åt hr von der Heidts af Österrikes omfattande skyddsanstalter, hvilka i sjelfva verket icke innebära annat än ett nytt prohibitifsystem. För ögonhlicket vidrörer Preussen väl prohibitifnäte:s giller blott med ena foten; men ett steg till — och det bar ruinerat halfva sin folkmängd och mistat hela sitt inflytande i Norra Tyskland. Hittills var det tullföreningens skydd cch hufvud: Berlin var centern för det tyska handelssystemet. Genom näringsfribetens öfvergifvande och förökad införselstull bade det redan kommit på sidan om sin gamla ställning; mena i samma ögonbick Wien blir medelpunkten för Tysklands handelspolitiz, är Preussens irflytznde omiatetgjordt. Dessa betänkligheter hafva dock till slut blifvit så öfvervägande, att hr von Manteuffel, som sjeif alltid var en bland motståndarne till hr von der Heidts skråanstelter, och är säker på majoriteten inom minis tren, har förklarat RR RR RR RR RR ÄRR a rn an Re a Se Or rn an ER NN I Afa JM