vara så gad och treflig, men också, hvad bör ick3 en sålan 02 kunna åstadkomma? Det var ja bra grannl:ga af ionom att icke tillåta något vidare skimt tfver mitt duzana och förfi:gna mottagningssätt? Jeg bar således s uj vt stt bli brydd derför, men biygs än da alltid nir jig iörcer despå. Charlies visar mig mycken bjert! ghei och det släder mig för din skul, ty j g är väl då inte så Obyggig; men säg nu, om du inte fått veta mer om aden er selske kusisenr, :om han kallas, än du borde rär du icke kommit Lit? Gör det ändteligen snart, Si mord! Jogh her dig åinnerUg, och Charles längtar de:etter 1råten lika mycket som jsg! Vi tala beständigt om dig cch js säker att j skolen blifva de bästa vänner, helst du, min egen ...n jasb! detta rör just inte öfversien lä gr e, afbröd sig Eliborg och hop!sde brefvet, inen det upplista sar ja också redan nog. ;Ja, för att vara i bref åtminsoae, gen sådan der ovanlig persons öden. Jag undrer tll exev bon tystnade. Hvad undrar prostinnan ?, rÅb, det var blott en vanlig qvionlig log hon leende och halft förläger; jog tönt ingått någon förbindelse i främmande lend.n Det nämner ej Antoinette; gift är ban ålmirstome icke det tar jag för afgjordt.s När reser ni bärnäst till —g? frågade prostimnan. Ty virr fruktar jag att icke få td deritil föjrri sommar, det är så mycket som ru bindrar mig.n NE DEN NYA LINBEREDMAGEN. Vid de nyligen öppnade föreläsningarne i Conservatoire des Arts et Mödier i Pa handlade den bekante kemisten Payen, professor i Organis ka Kamien, frågen om linberednirgen, ur den nyare synpunkt, som gjort sig gällande i Irland. Han omnimnde först dei vanliga be. 3 den redciogssättet, genom rötning och skäktnirg, och armärktie från rötningen oskiljaktiga vådan för fundheten ir: skep; äfvensom det stora eaff.ll, som genom skäktningen t des. Enligt det nya förfarande, fom snvärdesi den Msrs Bern Cceq tillhöriga anstalt i Belfast i Irland, torkes det kort ul!mognader upptagralinet, utsn föregående rötning, itorklador, och i stället för att skäktos, får det sedan gå mellan 5 på rrieflisce sa som regelburdet kväcka barken utan stt säcda tåsan, sam genom ett par koniska ståltrådssiktar, hvilka afskilja den kre barken från linet, så att deita framktommer rent... På sådant sc får men ett j mnt och vackert lin, com är alldeles färglöst; och ingenting förvandlas i blåror, utan ellt förbliiver lin. Den me kenist, com byggt det första härtill brukade mschineiiet, uppgtive vara en belgier, vid namn Mertens van Gheel. st de