Aftonbladet – 20 januari 1851, sida 3

propositioner; samt deruti afstyrkt de som blifvit i Bondeståndet väckta om befrielse för rusthållare att erlägga mötespassevolance för indelta kavalleriets hästar; om anslag för byggandet af en flottbro öfver Dalelfven; om gratifikation åt kronofogden, assessorn Morden; men tillstyrkt utbyte af en del utaf den för Götha Artilleriregemente äldre stallbyggnad i Götheborg upplåtna tomtplatts emot en annan lägenhet, samt eftergift af kronan tillfallna Danzearf, ett efter postmästaren Wallvik till Trelleborgs fattigvård, ett annat efter enkan Helena Maria Hansdotter, för Malmö stads fattigvård, samt ett tredje efter husmannem Nils Hansson Modig till fattigvården i Sallerwp. — Motion i Bondeståndet cf Johan Johansson från Örebro län: Jordbrukerens välbefinnande och möjligheten för bonom, att, jemte rödtorftig bergning för sig och de sioa, kunna utgöra hemmenens ozera cch den dryga beskattning, hvarmed landimarnsns yrke är hårdt batungadt, beror ytterst på fri afsättning och snabb omsättning af våra produkter. Dessas värde bestämmes icke blott af deras inre goihet samt mer eller mindre ymnig tillgång på varor, uten nästan lika väsendtltgt af köpsres tillopp cch den täflsp, som mellen dem kan uppkcmma. Alia binder, hvilka läggas i vägen för den fria rörelsen, minska sålunda jordbrukets afkastning och! bidraga följaktligen att öka leardimeannens trångmål, till mebn icke blott för hans ezen utkomst och trefnad, utan i sin mån äfven för staten, som derigenom med större sviårigket erhåller de påräknede utskylderna. När dylika olägenheter uppkomma af tillfällighet, eiler äro bero2nde ef omsiändigheter, hvilkas undanrödjande man hoppas af styrelsens omtenka och rättvisa, fördragas de nästen elliid med det tålsmod, hvarvid i synnerhet svenska allmogea fått vänja sig från urminnes t der. Men då nya bard jögigas på vissa näringsgrenar, för att bereda vinst åt några få, som rikta sig på andra yrkens bekostnadl, oaktadt Regeringsformens 60:2 S i klara och bestämda ord förbjuder fastställandet af monopolier till vinning såväl för korporationer sora enskilte — då vore en för vida sträckt fördragsarahet till och mid obthörig, och det blir rent af en piigt för dea rättsianige, som har en röst i det allmänna, att höja den emot missbruken, för att på laglig våg söta stedkomma rättelse. Jag får dirföre härmedelst fästa lagstiftende mm ters uppmarksambet på ew genska efiertänk i hållande, hvilket inritat sig i hufvuds:aden, till förfång ej mindre för en med dryga utskylder belastad klass af näringsidkare, pemligen trektörer och ktögöre, än för landtmannen, com till dem sfyttrar rått bränvin. För den rättelse jag afser, är icke behöfligt att vid detta tillfälle inlåta mig i undersökning om drätselkommissionens i Stockholm behörighet att till ett så kaiiadt destilleriogsbolag arrendera bort rättigheten att få, med alla andrss uteslutenda, förädla oc2 till salu hålla ellt det bränvin, som i förädladt skick konsumeras icom hufftudstaders hank och stör. Jag vet alltför väl, ett det är på annan väg som tillses bör, huruvida icke drätselkommissiosens omförmälde utarrenderingsåtgärd, som blifvit ef regeringen tid efter annen godkärd, i sjelfva verket innefattar ett monopolium, förugeradt pämsde boleg, i strid mot ofvenåberopade gruidlags S. Det ämre jag härmedelst framställer till rikets böglof. ständers bebjertande, inskränker sig til den orimliga tillämpningen af ifrågavarsnde arrendekontrakt, som genom en förgäfses öfverklegsd praxis blifsiv tydt derbän, att ingen ennan npäriogsidiare i hufvudstaden, än bemälte bolsg, ägde ens ;rena, det bränvin, som i rått tilis.ånd irköpes, eburu detsamma, i det skick dat kommit ur? parnan, är, ti den berusenda och för helssn sktacliga fi ofia bemängd:i med erg och endra partik! böra boritagas innan det förtäres, Så lirge inger ennan än deitilleringsbolaget tiiltror sig, att, utan äfventyr af beslag och böter, från främmende, stundom osaygga cch skedliga besiåndsdelsr rena det bränvin som hålles till efsalu, tlir landimarr ens afsättning på vsran också ioskränkt till ceta bolegs med:emmar. Ty traktöre: och krögare vilja ran ligtvis ej köpa hvad de ej sjelfva kunna I dess u-spruniliga skick till salu erbjuda åt sina gäster, och ej drista genom egen åtgärd göra njutbart ceh bagärligt. Dessa missförbiilsnden lita läst afbjelpa sig, uten att ers behöfva vid:ö:a destille eringsbolsg 13 kon: traktsrät igheter, hvika afss bränsinets fö g genom tillsatser af kryddor m. m. tunna ers:s omfatta varans fena ringsidkares ösdfåpg. Mia vörd derföre: Att rkets bösold. störd r mått den eller de Ö:fettningsr, so uenra riksag besiuta, iösar ting och försäljning, uttryck och en, ehved han varan sjalf efsalu håller, att på hvad tå gest fiaper rena bränvizet, för:ä la detsamma med r sidant ärmre, som ät bränvic smak eiler lukt; eller ock derd. anhålla om ufärd.pde pidig ötklaring över de fö estrif er i om örnmnäöe afseende äv till gjorda, att bränvizs rerande nätin; sidkere b-taget. SIRORSTOVERSSUSETESSETTE NTA — Aftonbladet meddåeade redan i åskillga handlingar i ett mil, uppton som efterantmärknipg f revisoren i revisionsdepartementets pitio räkersk tr vd Westgörba regementes sflönn Igar för åren 1839 med 1848, rörande ning till åtskilliga officerare vid We Id. dregorresev.en:e sf ersöttnirg för it vid nämnde )egementes siste Tbösthemm ansräntor. Kommerr ineommunicato denna snmärt utom I bv:d som förde utbetslia C O. Palmstjerna a! fådena rövtor. Uoder den 25 Februari 1812 tillet Kurs d, v. löjtnanterne C. O. Pamsjria och B Hu m:d hvarendra ingå tjenstoch ! I diga resolutionen bärom ef nir tland annat: — Kommande fiiherre Pelmsijeria ditjorntie att i 10 år uppbära de diss förut innibafda irdelniog åtföljande hästbemmarsrärtor, is m RR 1r:g d och treflig, men också, hvad bör ick3 en sånna åstadkomma? Det var ja bra grannl:ga af icke tillåta något vidare skaimt tfver mitt duza fr:gna mottagningssätt? Jeg bar således stuj v: t då derför, men biygs än da allt. d pir d 3 Charee visar miss mycken h