Aftonbladet – 18 januari 1851, sida 3

af konvoymedlen. Följden af dessa anordningar var latt, med få undantag, konsu!atbeställniogarne vorc förgedd2 med så små inkomster, att dessa knappas räckte till att betäckta kontorskostnaderna, samt at d2 sålunda endast kunde sökas af på stället bosatte handlande, som i det derigenom ökade tillfället til handelsförbindelser funno en ersättning, ett förhålrllande, som visserligen icke saknade sina olägenhetiter, då stundom konsulns ställning såsom handlande ; kunde komma i strid med hans embetspligter. I Norge hads under danska tiden utrikes sjöfar ten varit underkastad en allmän afgift af 8 skillingar dansk kurant för hvarje kommersläst af fartyg. som lossade eller lastade i hamn der konsul eller vicekonsul! fanns anställd, hvaremot det ålåg konsulerne att lemna de egentliga embetsåtgärderna utan särskild ersättning — ett stadgande, som förnyades genom Norska lagen af d. 44 Juni 1816, då konsuladafgiften bestämdes till den motsvarande summan ef ,, speciedaler af hvarje kommersläst (utom en särskild afgift af de fartyg, som passerade Öresund) lEfter Norges förening med Sverige blef den allI männa rättigheten att uppbära en lika afgift af !,; Irdr specie elier Hamburg bko för hverje svensk svår -Jläst af hvarje svenskt fartyg, som lastade eller lossade i hamn, der konsul eller vicekonsul vore anstäld, beviljad den ena konsuln efter den andra, inItill dess genom Kongl. brefvet d. 29 Jani 1833 denna Jrättigbet utströcktes till alla svenska och norska konIsuler, utan att derigenom svenska fartygen, i likhet med de norska, befriades från skyldigheten att erlägga särskild betalning för alla konsulernas embetsJåtgärder, så att derefter d2 svenska fartygen blefvo ålaggde att till konsulerna utgöra både de gamla svenska och norska afgifterna. För de konsuler, som efter särskilda beviljanden förut uppburit en högre konsulad, stadgades dennes upphörande med dåv.rande innehafvares tjenstetid. På Rikets Ständers begäran vid riksdagen 1840, 1841 blef genom Kongl. brefvet d. 42 Juni 4846 den högre konsuladafgiften, som ännu några qvarvarande konsuler tillgodoniöto, afskaffad, äfvensom den särskildt pålaggde afgiften af fartyg, som passe rade Öresund, emot en ersättning :f handelsoch sjöfartsfonden, äfvensom för dessa konsuler konsula den af svenska fartyg nedsattes till !,, rdr Hamb. bko pr svensk svår läst (hvilket i förhållande till de begge lästetalens olika storlek ungefär motsvarade !, rdr sp. pr norsk kommerslåst), och den särskilda expeditionslösen för embetsåtgärder afskaffades — eti beslut, som genom Kongl. brefvet d. 25 Maj 1850. i måna af inträffande ledighet, blifvit utsträckt till alla konsuler, hvarigenom för framtiden de förenade rikenas fartygsafgifter till konsuler blifvit försatta i fullkomlig likhet (utom att norska fartyg vid passerande af Öresund, då de insegla till Östersjön, ännu erlägga en afgift). Den nu allmänna konsuladeller lästeafgiften kan i allmänhet icke anses betungande, då den erlägges af fartyg, som få gånger om året intaga eller losss taddningar af dyrbarare värde och med dryga frskter. Men helt olika blir förhållandet med den skeppsfart, som idkas af fartyg, gående på Östersjöhamnar, särdeles inom Slesvig och Holstein, med trävaror, tjära, kalk, sten m. m., der samma fartyg kan göra 6 å 7 turer om året, och för hvarje gång nödgas erlägga ny konsulad, betydligt betungande den ringe förtjensten, och en börda, som icke egde rum i äldre tider, då konsulerna i dessa hamnar ej egde rätt att uppbära någon konsulad. Denna börda har nu ytterligare ökats genom den förklaring i Kongl. brefvet d. 25 Mej 4850, att när samma fartyg under samma resa intaga eller lossa last i särskilda hamner inom samma konsulsdistrikt, skall, utom fulla konsuladafgiften i den första hamnen, half afgift ytterligare erläggas i de öfriga. Billigheten torde alltså fordra, att befria alla fartyg, som under loppet af samma år besöka aller flera gånger lossa elier lasta inom samma konsulsdistrikt, från all konsuladafgift utom första gången. I sednare tider inrättade generalkonsulater i Grekland, Italien, Förenta Staterna, på flera andra ställen i Amerika o. s. v. hafva blifvit försedde med löner, afsedde att kunna mnuderhålla en konsul, som uteslutande egnade sig åt sina embetsgöromål, och i de underdåniga utlåtanden af svenska kommerskollegium af d. 46 Sept. 1846 och d. 31 Dec. 4849, och af norska regeringen af d. 48 Dec. 4847, hvilka förutgingo det förr nämnde Kongl. brefvet af d. 935 Mej 4850, har uppmärksamheten fästats å behofvet att på de vigtigaste platserna förse konsulerna med sådana inkomster, att de, utan behof 2f idkande af någon rörelse, kunde uteslutande egna sig åt deras ermbetsbefattning. Med godkännande af denna grundsats, har Kongl. Maj:t i förutnämnde nåd. bref be stämt 5:ne klasser 2f traktamenten, som endast fingo åtpvjutas af generalkonsul eller konsul, som vore svensk eller norrman och icke kade handelsetablissement på platsen, och 3:ne klasser sf anslag täl kontorshyra och skrifvarehjelp, äfvensom i nåder förklarat, att enär konsulsbeställningarne under tidernas lopp kunna å särskilda orter i vigt och betydenhet tilloch afiega, Kongl. Maj:t, då generalkonsuls eller konsulstjenst hädanefter skall tillsättas, ville, efter vederbörandes i hvarje särskildt fall skeende hemställan, besluta angående vilkoren för befattningen, samt silunda i nåder pröfva och afgöra, om och efter hvilten klass traktamente eller anslag till kontorshyra och skrifvarchjelp skall med tjensten i den pya innehafvarens hand åtfölja. Riktigheten af den grunsats lärer icke kunna för nekas, att konsulerna på de vigtigare platserne böra vara embetsmän, som utan kollision med enskild handelsstälinirg kunna uteslutande :gna sig åt befattningen; deraf följer som ett oeftergifligt corollarium, att de personer, som förordnas, sjelfva sköta sina ijenster samt ega dertill erforder.iga insigter och erfarenhet. För att kunna framkalla tå ane sökande till lediga konsulsbeställningar och undgå att iessa på en eller annan plats varda, såsom någon sång förut skett, bihang till di. lomatiska befattninsar, torde således vara af synnerlig vigt, att tjen tens emcolumenter tillkärnegifves på samma gång som ledigheten. För omkring 30 år sedan inrättades i Egypten ett generalkonsulat med 2800 rdr Harsb. bko ilön, ceh till tjensten utnämndes hr Anastasy, som lärer stått! särdeles väl hos d. v. Paschan af Egypten, Mehemed Ali. Men de förkoppningar man gjorde sig afdetta! sonsulats inrättning för Sveriges och Norges handel l logo aildeles felt. Stundom har hela tiotal af år sått förbi, utan att ett enda svenskt eller norskt artyg kommit till Egypter, och ännu komma de sanska sparsamt. Denna lön torde sålunda kunna ! ndregss och lärer äfven vara afsedd till indragning ! rid innehafvarens afgång. Men då hr Anastasy re-! l lan från Sverige uppburit 200,000 rdr svenskt bko, utan att med bästa vilja hafva kunnat derföre göra l. ;ycnerlig nytta, hans tjenster särskildt blifvit belönta i ned Wasa-kommendörsbandet och Nordstjernan, saret san skall vara en rik man, synes, utan orättvisa eller obillighet emot honom, indragningen gensst kunna ! ske, samt ansleget göras användbart der det mera behöfves. i j På alla dessa skäl får jag vördsamt föresiå, att ; Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl.l, Mej:t anhålla: 4:mo Ått de svenska fertyg, som mer än cen gång inder loppet af samma kalenderår lossa eller lasta i p