Aftonbladet – 17 januari 1851, sida 3

dag skola gå till messan, och för att utvidga sin makt har presterskapet velat, att ingen kristen utan dess tillåtelse skulle kunna arbeta om söndagen. Denna tillåtelse har det efter behag meddelat eller vägrat, för att stadfästa sin makt; och man vet att den i många länder erhållits för penningar. An en gång, ett sådant förfarande grundar sig på vidskepelse och bidrager mer att skada än gagna den sanna religionen. Det var ju Bossuet som sade: Mangez un boeul et soyez chretien (ät kött och var kristen). Att fasta om fredagen och att afbålla sig från arbete om söndagen grundar sig endast på sekundära och föga vigtiga stadgar. ;Hvad som väsendtligen hör till kyrkans bud, det är att icke skada sambällsordningen, att icke göra sin nästa ondt, att icke missbruka sin frihet. Det är icke värdt att underhandla, utan på sin böjd gyckla med prester, sem fordra sådana förordningar. Jag tvingar dem icke att gifva aflösning emot sin vilja; men jag vill icke heller att de skola tvinga mig att tillskapa en kathegori af brott, mot landtmannen, bvilken arbetar hvar dag som helst i veckan, för att lifnära sig och sin familj. Eftersom man i detta afseende vänder sig till makten, så måste den vara kompetent. Jag är makten, och jag gifver mina folk för alltid tillåtelse att icke behöfva afbryta sitt arbete. Ju mer de arbeta, desto mindre blifver brottens antal. Ju mer de förskaffa sig af den näring som behöfves, desto bättre kunna de uppfylla organernas behof och naturens önskan. Om jag vore benägen att blanda mig i sådana saker, så skulle jag förr befalla att man om söndagen, efter gudstjenstens slut, öppnade handelsbodarne och läte arbetarne återgå till sina verkstäder. Då man kastar en blick på de olika klasser, som bilda samhället, ser man buruvida det är nyttigt eller icke att afhålla sig från arbete om söndagen; man ser, att afbrottet i många handtverksoch näringsgrenar verkar ofördelaktigt. Samhället bildar icke en kontemplativ munkorden. Några lagstiftare hafva velat göra samhället till ett kloster och inom detsamma införa klosterreglor. Då folket äter hvarje dag, måste det också äga rätt att arbeta hvarje dag. Hr Portalis bör se till att man icke, sedan denna fordran blifvit medgifven, ytterligare kommer fram med andra yrkanden. Om man en gång låter regeringen intervenera i saker, som ligga utom dess sfer, så skall man återföra oss till de olycksaliga religionsstriderna och till de ömkliga tider, då en prest trodde sig ega rätt att bestraffa en medborgare, för det han icke besökte messan. Kyrkans tjenares makt ligger i förmaningar till det goda, i ordets makt. Gensdarmer och fängelser böra aldrig utgöra medel att drifva till religionsöfning. Osterode den 5 Mars 1807. NaAPOLEON.? Såsom tillägg till det ofvanstående kan äfven förtjena nämnas, att då en dylik fråga om strängare åtgårder för hvilodagens helgd nyligen :örevar i Preussen, utgaf ministern von der Heydt ett cirkulär till handelskamrarne för att begära deras utlåtande om lämpligheten att inställa jernvägsresor och postgöromål på söndagen. De svarade härpå enstämmigt, att sådant i deras tanka skulle leda till intet gagn, men stora olägenheter, att söndagen är en dag, som det fattigare folket beböfver äfven för sin rekreation och att om musik, dans, teatrar m. m. då förbjödes, så skulle de fattigare klasserna förfalla än mera till dryckenskap, emedan anständiga nöjen då endast kunde begagnas af de förmögnare, som deråt kunna egna några af de öfriga dagarne i veckan,