Aftonbladet – 15 januari 1851, sida 2

SO Riksdagen, .Herr A. Granfelts motion rörande ändring c allmänna lagens och ljenstehjonssladgans be I stlämmelse i afseende på husaga. I vår lagstiftning om förbållandet emella husbönder och tenzere qvarstår ännu ett sta gande, som, enligt min öfvertygelse, icke b!o -Ipå det högsta strider emot rättvisans och hu Imaniteten3 fordringar, utan äfven snarare mot Jverkar än främjar det dermed åsyftade ända mål, — jag menar det stadgande, hvsrigenor Jbusbonde berättigss att, medelst så kallad hus aga, söka förmå tjenstebjon till uppfyllande a Idess åligganden. Då emellertid de särskild Imotioner, som vid sista riksdag inom såvä Ridderskapet och Adeln som Bondestånde I väcktes om afskaffande af en sådan rättighe: icke rönte framgång, skulle det måbända kun Jona synas som om tiden ännu icke vore inn att ifrågasätta någon logförändring bärutinnan Ten sedan det omnämnda stadgindet, hvilke lagkommittecn i dess förslag till civillag af å 1826 bibehållit, deremot blifvit i lagberednin gens nyiigen från trycket utkomna förslag til handesbalk, utan stiljaktighet bland berednin gens ledamöter, uteslutet, tvekar jag icke at till förnyad öfverläggning bos Rikets Stände; ramställa detia ämne, hvarom motiverna til sistnämnd2 förslag innehåller ett yttrande, son det torde tillåtas mig att här ordagrannt an föra, så lydande: Då lagen tillerkännerEhusbonden en sådar rättighet (ett aga tjenaren) gör den sig, i be redningens tanke, skyldig till en oriktig elle åtminstone alitför ensidig uppfattning af når varande förhållande mellan husbönder och tje nare. Den fasthåller remligen då uteslutand det från äldre tider härstammande föreställ ningssätt, enligt hvilket husfadren var cin skränkt rådande inom familjen och tjenarer följaktligen stod, likasom husfadrens ezna barn under dennes stränga tuktan och välde. Mer denna åsigt kan numera icke hufvudsakligen bestämma rättsförhållandet mellan husbönder och tjenstebjon, hvilka sednare icke kommit i de förras hus för att pjuta uppfostran, utan vör fastmera för detta förhållande liggas till grund ett emellan fria kontrahenter ingånget (Öördrag, ehuru man derföre icke får förbise att ett närmare samband fiones mellan tjenstehjonet och den egentliga familjen, än emellan dnna och andra af husbonden legda arbetare. Då ou tjenstebjonslega onekligen är ett verklig! kontrakt mellan enskilda personer, som vid af. talets ingående och efter dess upphörande äro i förbållande till hvarandra lika fria, måste man betvifla giltigheten af den rättsgrund, enligt hvilken lagen ålägger den ena kontrahenten såsom ett tvång att för tjenstetiden underkasta sig den andras aga, hvars verkställighet alltid, enlig? sakens natur, blir mer eller mindre godtycklig. Ty icke kan man antaga, att tjenstebjonet måste anses hafva fritt och otvunget medgifvit husbonden en sådan makt, då det vid städseln underlåtit att göra särskildt förbehåll om frihet från husaga. Ehuru ett sådant förbehåll utan tvifvel skulle vara bindande för husbonden om han dertill samtyckt, är det dock lätt förklarligt att tjenstebjonen icke gerna kunna framställa det, om de än allmännare insågo sin befogenhet dertill, emedan sjelfva förbehållet på visst sätt skulle innefatta en för dem förödmjukande bekännelse att de torde göra sig förtjente af en hård behandling. lien om husagan alltså befinnes oförenlig med rättvisans fordringar, står den innu bestämdare i strid med sedlighetens. Dess egentliga ändamål skulle väl vara atternra ett försumligt tjenstehjon om ett noggranrare uppfyllande af dess skyldigheter; men ;m detta icke kan åstadkommas genom un lervisning, allvarsamma föreställningar och arningar, hvilka bibringa tjenstebjonet ett lart begrepp om rätta bevekelsegrunderna för less pligter, så vinnes det säkerligen icke geiom kroppslig 2ga, som gör sig sjelf till enda evekelsegrunden och följaktligen upphäfver nenskliga handlingens frihet och sedlighet. eg fruktan och egeanyttig beräkning träda då p:igtkänslans ställe, menniskovärdet kränkes ch förnedras, och om rättskänslan sf den godyckliga behand:ingen ej helt och kållet, tillika red ala ädlare egenskaper, förqvälves, skall en uppresa sig rot ett välde, hvari tjensaren ed förbittring tror sig finna en orättvis gunst ör husbonden och ett lika orä:tvist förtryck ir sig sjelf. Man må ej föreställa sig att essa menliga följder 2f husagan utebli va der;re, att lagen bjuder att den skall vara mått8 ty samma verkan som uppkommer om 2an får utöfvas med ett obegränsadt godiycke, ppstår äfven, fastän i olika grader, om beraffniogen står i missförhållande till det erkliga eller förmenta felet, och iagen lag an förekomma missbruk eller öfverdrift vid tförandet af en medgifven rättighe, när dena beror af den berättigades eget omdöme om et måttliga. Men det är icke ensamt på enstehjonsklassen, husagan inverkar menligt. ess skadliga inflytande på husbönderna är istan lika märkbart; ty om de icke sky att Pgagna denna sin makt, alstrar och underbålr den hos dem råa seder, nyckfulla, häftigah h grymma lidelser, förakt för menniskovärKAR SEE Sr SO er Or ESA ER RER RÖ