Aftonbladet – 14 januari 1851, sida 2

Article Image
VV TD EN Jhann dem och med åsklikt dån mödosamt rullade öfv Iden tillfrusna marken inpå gården. Märtha ville gå för att mottaga honom, men artigh ten fick denra gnz stå tillbaka för en plågsam känsla 8 hon visste ej hvad, som fjettrade bennes vilja. Den ko pulente prosten arbetade sig emellertid ur och träffac värdinnan i salen. Tjenare, fru kusin! pustade han, torkande svette från sitt skinande anlete, gratulerar, gratulerar., Hvartill?s frågade prostinnan med ett uttryck af lir drig ovilja; vid detta tillfälle är jag väl snarare att be klaga Ja, för enkoståndet och tocke der, menar fru kusin Men den svårigheten — jag talar som en gammal vän a huset — står ju nu på vippen att bäfvas och bättre kar än ...w Käre kusin, tala för Guds skull inte så der!s afbrö Märtha, knappt i stånd att dölja hur djupt hon fann gi; sfral vag lider, min sann nog ändå! Får jag nu i stäl let ve a kvein som blef den lyckhge?, Som blef den lycklige? Är fru kusin ifrån sina sin nen, med mera? Har bon inte under tiden skaffat si någon underrättelse från kyrkan? Inte haft någon utskic: kad? Hva sa?? Nej, sannerligen! Jag är ännu lika okunnig som ji morse.n Hon ljuger, fu kusin, höll jag på att säga! Ursäkta, men jag har svårt att tro tocke der med mera, när jag änker på min hustru. Fru kusin skulle inte veta att vice pastor Elfborg... Är det verkeligen sål, inföll Märtba med Niflig tillredsställelse, blef det han, blef det Elborg, Gud ske lof at jag åtminstoae fick den hugnaden! xJo, jag skulle tro, det gladde fru kusin! återtog prosten mysande och belåten, noch att jag hade mina orsaker utt gratulera, med raera, och blifva förundrad öfver hen1es okunnighet och tocke der? Hva så ?0 Inte så som ni tror, köra kusin!, försäkrade Märtha, gör mig till viljes att icke vidare yttra ett ord i denna nening; jag gifter mig visst aldrig mer, och Ellborg inte 1eller.n Hva i bimmelen3 namn säger fru kusin? Det der vet ate rain hustru! Har Ellborg också varit gift förut? vÅR nej, nejlo svarade Märtha otåligt, jag mente icka

14 januari 1851, sida 2

Thumbnail