Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 2

hvilka Aftonbladsförlåggåren sjelf är fabrikan Pm. m. Vanligen. plägar väl -aktningen oc grannlagenheten bjuda att uppskjuta med be skyllningar mot andras motiver: till dess mai redan sett deras handlingssätt, men det bör der före också å andra sidan vara -en så mycke större förnöjelse för Handelstidningen att finn sig i.detta afseende förekommen dels genor de motioner hr Hjerta afgifvit såsom riksdags many dels genom våra yttranden i Aftonblade innan: Handelstidningens artiklar kommo til vår kännedom. Hr Hjerta har nemligen, hva garntullen beträffar, förklarat sig icke finna nå got skäl att förändra de åsigter härom som hai förfäktade vid förra riksdagen, och motionerat hvad serskildt bomullsgarn beträffar, att har anser 3 eller högst 4 skillings importtull der: alldeles tillräcklig. Hvad differentialtullarn: beträffar, så yttrades i Aftonbladet häromdagen, att detta är en mycket omtvistad fråga, som med skäl kan göras om hvarje undantagsförI mån. Hade Handelstidningen varit i tillfälle att känna eller erinra sig, hvad hr Hjerta härom lyttrade vid förra riksdagen, då han i egenskap Jaf skeppsredare befann sig i samma ställning som nu, så hade anfallet i denna punkt troliIgen uteblifvit. Att vi icke heller för vår del komma att opponera oss) emot itullindringsns borttagande, om man anser det böra ske, är lika säkert, ty vi äro öfverhufvud inga anhängare af undantagslagar; men deremot anse vi det vigtigt att en sådan förändring åtföljes af en motsvarande nedsättning i den allmänna tullen på de stora kolonialartiklarna, såsom socker, kaffe, the, m. f!l., om ej en ökad beskattning derigenom skall drabba konsumenten. Hvad beträffar tullen på andra artiklar hvilka tillverkas vid de fabriker hvari hr Hjerta är intresserad, så länder till upplysning, att han vid förra riksdagen förklarade sin öfvertygelse att fabrikanterne af stearinljus kunde vara belåtne med en tull af 7 sk. i stället för 12 sk. som den var förut. Den fastställdes likväl af pluraliteten till 9 skillingar; och då regeringen bade föreslagit att nedsätta den förut ganska låga tullen af 6 runstycken på svafvelsyra ytterligare till 4 rst. (i parenthes sagdt nästan den enda nedsättning som föreslogs på någon fabriksartikel),och förmodligen en af de förmåner, hvarmed man påstått Aftonbladets förläggare hafva varit gynnad,så sökte hr Hjerta icke heller att få någon förändring häri. Det finnes ingen ledamot i bevillningsutskottet, ingen riksdagsman, hos hvilken han med ett ord sökt insinuera en sådan begäran. Så mycket till stillande af vännernas, oro i afseende på det inflytande, som Aftonbladets enskilda intressen förmenas utöfva på dess handlingssätt. Läsaren täcktes ursäkta den utförlighet, hvarmed vi nödgats dröja vid dessa omständigheter rörande oss sjelfva; men vi tro oss tillräckligt hafva ådagalagt att vi veta respektera den fria omdömesrätten, om den äfven uttrycker sig oblidt rörande vare sig yttranden eller handlingar, som verkligen tillhöra oss, för att å andra sidan kunna ega något anspråk att framhålla fakta till gendrifvandejaf försöken 2tt nedsmutsa oss medelst insinuationer om låga moraliska bevekelsegrunder. Om sådana insinuationer komma från den veterligt betalta pressen, betyda de mindre cch publiken vet! buru. den skall bedöma dem, ehuru lögnen och förtalet äro vanhedrande från hvem de komma; men. när dylika giftiga försök göras, må de än härröra endast från fanatism eller inbilskhet, af organer som gå och gälla för, samt utan tvifvel äfven sjelfve inse sig för verkligt liberale, då får ordspråket: calumniare audacter jamen aliqvid keret icke alldeles förbise: af len anfallne i afseende på det inflytande det , möjligen kan utöfva på opinionen. Vi vilje icke uppehålla oss vid allt det nonsens, som artikeln i Handelstidningen innehåler om bourgeoisien och om Aftonbladet såsom less representant, utan anmärka endast, att rtikelförfattaren tydligen icke begriper hvad pourgeoisien i politisk mening egentligen är, remligen icke blott, sisom många tyckas tro, randlande och fabrikanter i städerna, utan hela g len stora del af samhället, både i städerna och r på landet, som lefver af industriella yrken il S 4 r n eller annan mening och dervid sysselsätter indras arbetskrafter. Det är ganska sannt att 108 denna klass företer sig, i bredd med denokratiska sympathier hos pluraliteten deraf, emväl något som kan kallas kälkborgaresinne, os Tyskarna Philisterthum, och som uppenarar sig i en rädsla för sådana häftigare eller evolutionära politiska rörelser, som kunna lämma den industriella rörelsen och arbetet. s Jetta må nu bedömas huru som helst, så är let ett faktum, som visar sig öfverallt, och d om icke kan blifva annorlunda, samt nödändigt måste tagas i betraktande i frågan om uru långt fordringarna på de rena theorierq as genomdrifvande kunna sträckas, sedan det g illika tydligen visat sig såsom fåfängt för dey aokratien att vinna något utan medverkan af!8 ämnda klass. Anfallen och beskyllningarna rot densamma befinnas då, om man eftertänker etta, icke blott gagnlösa; de äro äfven illa lj eräknade och sko!a direkt motverka ändamåe et genom den splittring som derigenom åsyfel 2s emellan serskilda samhällsklasser med geri ensamma politiska intressen. n Vi vilja slutligen meddela Handelstidningen ) en upplysningen, att vi i bottnen kanhända lj re vida mera radikalt sinnade än dess 1ed:nly örande vissa allmänna sambhällsåsigter, i sålaf SEE EEE SEE RESER TE — ss As