Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 2

Ne-ne-nej! ... för himlens skull, min välsignade man sell!... Det går inte an!... Får jag slippa!... Det voi utan tvifvel... att ådraga mig... det vill säga... rus hållaren mente att jag ingalunda borde gå tvärt på sc ken... utan så småningom... ibland fara dit och sök planera för mig, innan som... som... jag tog det sist afgörande steget. VLåt rusthållaren fara och plantera och afgöra allt hva han behagar,, svarade mamsell Bolla otåligt; men o! inte pastorn följer mitt råd nu, flyttar jag stantepe v huse!, Jag skall säga... det går an att skrifva! Pastor är, oss emeilan sagdt, lltför god att vara komedi åt någo menniska, och i sådana saker kan man aldrig, vid mog nare år, vara nog reglerad. Gör derföre som jag säger Det är klart som solen, att vill prostinnan verkligen gift sig, mottager hon pastorns aktningsvärda hand lika väl dag som framdeles — hvarom icke ber jag, att som e vän få sörja för resten. Jag stannar qvar... åtminston till våren. Hvem kunde vara lyekliga e än komministern, vid ut sigten till mamsell Bollas återställda vänlighet och upp skjutna flyttning? Han litade fullkomligt på klokheten a hennes råd och lofvade allt; men återvände till sitt run med hufvudet så fullt af alla de besynnerliga ting han p de sednaste timmarne upplefvat, att han blett med ytter sta möda förmådde sammanbålla sina tankar till uppsätt ning af sitt vigtiga bref, helst han aldrig tillförene försök sig i dylikt skriftställeri. Han tog både bibeln och sin: länge glömda latinare, till bjelp, ehuru det föga ville båta, och efter mycket bråk och funderande blef slutliger efterföljande märkliga opus approberadt och afsändt: Högärevördigsta och Höglärda Fru Prostinna! J ären zu mälte, J ären nu vike vordne, J regnere utan oss; och gåfve Gud att J regneraden, på thet vi oc! måtte regnera med Eder. 1 Cor. 4: 8. Då jag understår mig att nyttja ofvanstående såsom inledning till denna min skrifvelse, inbegripes ock deratinnan mina egna hjertans tankar och begärelser, hvilks ag, demissime subsertissime, i känslan af min imperectio indignilas nedlägger inför en imago celestis, pi