Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 2

giftermål, ån så plötsligt gå miste om den för honom oumbärligaste person i verlden. Det föreföll honom lika omöjligt att vara henne förutan en enda dag, som att kunna andas utan luft, och han måste uppbjuda all. sina krafter att ännu söka förmå henne qvarstanna. Det kan ej undgå hennes skarpsynta blickar, värdaste mamsell,, började han ånyo, att jag al denna bedröfliga underrättelse blifvit alldeles... det vill säga... mägta upprörd och anfäktad. Jag besvär henne alltså vid min omätliga tacksamhet, att åtminstone för någon tid låta sig bevekas och icke gifva den der... amir... korp... hvad jag ville säga: geseralen något löfte utan fortfara att betrakta mitt ringa hus med allt hvad deruti är för sitt eget, till dess... eller fastmera ... då det kan vara högst osäkert... möjligtvis sannolikt... att jag icke skulle... för den händelse... att... om... Nu var det på nytt slut med den olycklige pastorns oratoriska förmåga, när han såg den spända uppmärksamhet hvarmed mamsell Bolla riktigt tycktes njuta af att sätta honom i förlägenhet, Först när han syntes alldeles ur stånd att återknyta tråden till sitt invecklade tal, behagade hon upptaga den i hans ställe, ren med uttryckligt tillkännagifvande, att hon ,icke förstod hans mening. Lika litet kunde hon fatta. hvarföre hennes flyttning skulle sangsibilisera honom, då hon tvärtom efter hans nyss accrediterade förtroende tyckte att den bäst borde compromettera dem båda, enär hon förmodade att den aktningsvärda prostinnan sjelf skulle genast vilja taga både pastorn och hans egodelar om hand så snart hon nemligen finge höra att hennes giftermålsförslag vore antaget. . Det är då en mörksens lögn och ett syndigt förtal! utbrast den ärlige Vecordius ifrigt, bom någon fördristat sig påbörda fru prostinnan en sådan oanständighet. Fvärtom bad mig rusthållaren uttryckligen upplysa henne om att jag frambar hela församlingens önskan för att dymedelst lättare förmå henne gifva sitt samtycke.n Verkligen!s Mamsell Bollas ögon började skifta litet bidare. Skulle jag verkligen kunna tro henne vara oskyldig i hela denna anstötliga handelskris? Det faller mig något in! För att öfvertyga sig derom, bör pastorn senast i denna dag gripa sig verket an, eller med andra ord — fria !n