Aftonbladet – 8 januari 1851, sida 2

Article Image
Li 8 OA OMAR Val telse på nära en hel spalt om en oerhörd iristöld i Paris,, hvilken redan i somras orda;-Igrant lästes i Aftonbladet, utan att den rätta Il källan citeras. ———EN———— — En tragedi ur verkliga lifvet. Uti Fablu tidning beskrifves ett exempel på följderna af n lönnkrögeriet, hvilket äger så minga motstycI-Iken och är af så mycken tragisk effekt, att i-Idet förtjenar här reproduceras. Författaren är en prestman, boende ej långt ifrån Fahlun, och r, l yttrar följande: iFör några år sedan gjorde jag bekantskap med ett bondehus, som på den tiden var ett mönster för ordning och trefnad. Mannen hade igenom omtanka och arbetsamhet bragt sig upp ur medelmåttiga omständigheter till en efter sitt stånd och sin ort rätt Slyvacker förmögenhet. rligen inbragte han genom -Iskogsarbete en kontant behållning af flera hundrade -Iriksdaler och hade genom nyodlingar eröfrat ganska , I vidsträckta och bördiga tegar af en förut ofruktbar tijord. Hans raska och driftiga hustri bidrog äfven a Jatt genom en klok hushållning i det inre öka välståndet. Allt, som vårdades af hemes hand, bar denna ordningens och snygghetens prägel, som gör rlögat godt att åse; ingen kunde skryta med fetare och stoltare kreatur; ingen hade ett mera blankt och ; I nyskuradt husgeråd; ingen raskara, glladare och snyggare harn än hon. Ja — dessa barn!! De vore i san niog värdiga föremål för en moders stolthet; man ; kunde afundas henne sådana ,perlor i liifsströmmen. I sitt arbete och sina mödor lefde dessa menniskor länge lyckliga och förnöjda, och voro i det Jordiska ett mönster för alla sina grannar. Hustrun hade dock en egenskap, som vanligen utgör grunden för ett hushålls välstånd, men som genom sin öfverdrift slutligen bragte olycka öfver detta hus. Hon var hvad -man kallar en rifvande qvinna och hade en synnerlig förmåga att uppleta nya källor till inkomster och besparingar. Man såg henne alldrig låta ett tillfälle dertill obegagnadt gå sig ur händerna. För icke länge sedan öppnades förbi deras gård en ny väg, som i synnerhet vintertiden flitigt begagInades af allmogen för de talrika forslingar, som i :Janseende till ortens vidsträckta bergshandtering voro Jaf nöden. Den stora och välmående bondgårdens läge var serdeles lämpligt till hvi!oplats och nattIqvarter för de vägfarande. Till en början gjorde sig hustrun en god inkomst genom försäljning af Idricka och kaffe; men vinstbegäret ölades med tillIgångarne, och småningom började äfren bränvinsIkaggar att i löndom sippra bakom mjöllårarne. JHär besannades nu snart på ett förfärligt sätt den gamla domen, att synden straffar sig sjelf och blir ytterligare straffad. Till tacksamhet för erhållet husrum och hvila blef mannen tidt och ofta bjuden på en sup eller kask,. I början antogos dessa inbjudningar blott sällan och sparsamt, men småningom oftare och djupare, tills slutligen mannen blef försupen och dog i fyllerigalenskap. Huset var redan då bragt i oreda, men ännu icke på obestånd. Aldsta sonen, den förut så lofvande ynglingen, skulle nu öfvertaga egendomens vård. Genom det ständiga suset omkring honom hade hans sinne redan tidigt kommit ur jemnvigt; han ville vara affärsman i stället för en idog arbetare, började göra marknadsfärder, sälja och köpa hästar, spela, svärma och föra ett vidlyftigt lefnadssätt. Redan wid några och tjugo år hade han icke allenast afsatt största delem af sitt fådernearf, utan ock genom svelk och bedrägeri ådragit sig ett vanfrejdadt namn och var i hemorten föremål för allas afsky och förakt. Hans enda syster hade ock rönt ett beklagligt inflytande af detta: kroglif. Bedragen och förförd vaggar hon, under tårar öfver sina lättfärdiga drömear, ett barn utam fadersnamn på sina armar. Då jeg för ett par år sedan förnyadte bekantskapen med detta hus och erfor den vidiriga förändring, det undergått, ryste jag ovilkorligem oeh undrade att lagen icka lade mera band på dlenna nesliga bendtering, som bragt olycka cch förderf öfver så månsga menniskor. Jag tänkte dock, att der ingen anklagare finns, der finns ingen domare, och att så. ledes hufvudsakliga felet låg uti vederbörandes wyraklåtenhet att beifra dessa sedeförderfliga mishryk. Men — — jag satt händelsevis en dag vid tinget och afhörde lagskipningen. Om en nd uppropades ett mål, hvari nyssnämnda hus ry, numera enka, anklagas för lönkrögeri. Den on os Å anklagade framträder till tingsbordet m.ed säkra eg och en skenbar oskuld i sin hållning, men en hb, g mlig darrning kring munnen och en irrande SV.ygghet i blicken förrådde att hon redan i samvetet var fälld. Åklagaren hade kringskansat sig med en värdig skara vittnen, som alla erkände sig hafva köpt bränvin af henne i minut och i allmänna samqväm supit i hennes hus. Fill min yttersta förvåning får jag höra krögerskan senmäla dessa anklagelser med den förklaring, att hon många gånger hade trakterat icke blott dessa vittnen, utan ock många andra, då hon haft rågot Mt bjuda på; men att aldrig en droppe blifvit såld hennes hus. Hon hade visserligen ofta emottagit penningar till vexel och dermed betjenat vänner: och bekanta, men hon uppmanade en hvar att säga, mm hon emottagit penningar för något bestämdt bränsinsmått. Di nu ingen kunde intyga annat, än att nan väl hade sett henne emottaga pemningar och emna penningar tillbaka, men icke hörtt henne nåonsin tala hvarken om skuld eller pris,, utan altid terlemnat penningarne med de orden: ;här har du exeln, eller: jag kan icke vexla på sannat sätt, å kunde hon icke till saken fällas, utam ålades att. ill nästa ting värja sig med ed cch dessförinnan, örete intyg af presterskapet, att hom blifvit under-isad och eger sanna begrepp om edens vigt och ärde. — Serde!e: nyfiken huru detta mål skulle lutas, inställde jag mig äfven vid påföljande ting. Jå målet påropades, framträdde visserligsen den anlagade, men utan prestbevis. Parterme afvisades å, och häradsrätten fällde det utslag, att ssom krögersan ieke gittat förete Prestbevis, hade hoonderigenom mnat ett tyst erkännande af anklagelserns rigtighet ch skulle derföre till böter fällas. Då Varterne inopades och rätten skule afkunna domen, anmälde erdingsmannen, att krögerskan icke var närvarande, varföre målet tills vidare fick anstå. Efter en stunds. irlopp infinner hon sig doek och anmäler, att hon be-kt pastor för att erhålla det äskade beviset, hvilket. on företer och anmäler sig sinnad att aflägga edetr.. etta bevis innehöll dock icke ett ord om något. regåemde förhör eller cm bennes uppfattning af. lens vigt, utan endast ett allmänt utdrag ar kyrk-ken. Men det oaktadt — och ehuru icke alle-ist domen redan var engång affattad, utan äfverr tinena samt en och annan ledamot a nämnden i det bevekligaste uppmanar henne att bevara sitt. mycte. vidhåller hoa icke allenast sin föresats,, an lillåtes ock af domaren att svärja — och, är. — Det hånade samvetet tog dock ut sin rätt.. on stspplar nu kring sin härd med antingen pin eller bränvinskoppen vid läpparne, ch lifsan—rne äro redan dränkta i en obotlig vatusot. VETEN SORRET Jernväg mellan Fahlun )ch Westerås. Tidning för Fahlu stad innebiner i sista mret ett förslag till jernvåg mellan Fahlun

8 januari 1851, sida 2

Thumbnail