Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 2

tjrådet B. Rosenblad upptagit såsom sin motior -Jbr tulldistriktehefen Karströms tulltaxa, som är med mycken omsorg och i de flesta fal rätt förtjenstfallt utarbetad efter jemförelse I med den danska och norska tulltaxan; men -Idervid dock bör anmärkas, att hr Karström i Jallmänhet ansett sig böra lemna de egentliga stapelartiklarna, eller dem sm lemna de största tullintraderna orörda. Hr kommersrådet Rosenblad har häri föreslagit några få förän. I dringar. I afseende på hr Schwans motion förekom: ma, såsom ganska omfattande och radikala, förslagen till totalt upphäfvande af all utgående tull, äfvensom af den inkommande på viss: lifsförnödenbeter, såsom saltad fisk, lax, ström. I ming, saltadt kött, smör, salt och ved, af hvilka, med undantag af saltet, de öfriga inbringat blott en obetydlig tullinkomst. Hvad smör beträffar, betvifla vi att sådant skall lyckas emot ett starkt intresse, hvaremot det åtminstone synes billigt att tullen härpå kunde, såsom i hr Bjertas motion är föreslaget, nedsättas till hälften, äfvensom på kött, ost och talg. Hvad åter ved angår, så är tullens upphäfvande derå så mycket ändamålsenligare som det visat sig att premierna för Norrlandsveds hitförande varit af ganska ringa inflytelse, oaktadt den utgift staten derför vidkännes. Angående stångjernet förekommer en skilnad i förslaget i afseende på sjelfva afgiften emellan hr Sehwans och hr Hjertas motioner, hvilken är ganska väsentlig; men det förefaller os: i detta hänseende, att det sednare förslaget om högst 1 rdr banko tull utgör ett vilkor för möjligheten att draga den enda väsendtliga nytta en sådan import kunde medföra, den att för billigt pris kunna till vissa behof erhålla jern som icke erfordrades äga den svenska tillverkningens specifika egenskaper. Hvad det fullkom!iga upphäfvandet af all utförseltull angår, så är det visserligen ratiooelt, mera kommer om det antages att medföra den olägenheten för Stockholm serskildt, att en betydande del af stadens tolag derigenom försvinner. Hr Schwans motion innehåller ännu ett förslag som förut förevarit vid flere riksdagar, nemligen att den tull-lindring af 23 till 33Y, proe., som nu är beviljad åt varor som hitkomma direkt från andra sidan om Atlantiskaoceanen, eqvatorn eller Goda Hoppsudden, skulle upphöra. Denna tull-lindring har utgjort ett privilegium till uppmuntran för den större skeppsfarten, och utan tvifvel betydligt föranledt till dess utvidgande samt till frakthandeln. Huruvida den ländt till någon nytta för riket i det hela är en ofta och mycket omtvistad fråga, som med skäl kan göras om hvarje slags undantagsförmån. Sannolikt är också, att många kommåä att rösta för dess försvinnande, då det torde utgöra köpmännens intresse i de mindre stapelstäderna, att kunna sjelfve låta hemta sitt behof af kolonialvaror från Hamburg eller London. Hvad man emedlertid kan förutse är, att en förändring härutinnan kommer att medföra en stor omhvälfning i handeln med dessa varor. Härmed äro i öfrigt förenade två andra intressen: först den mindre skeppsfartens för transporterna mellan Hamburg, Lybeck eller England och Sverige, och för det andra i synnerhet ett fiskaliskt, i så måtto, att tullbeskattningen å bolonialvaror skulle ökas ganska betydligt, så framt ej den allmänna importtullen på sådana varor såsom socker, kaffe, the, m. m. i proportion nedsättes, hvilket torde vara angeläget att ibågkomma. RAA — Bore för i går innehåller några ganska träffande reflexioner rörande adelns inflytelse härstädes, hvaraf vi låna ett längre utdrag: Den ofantliga hastighet md hvilken civilisationen fortgått sedan ir 4789, jemförelsevis med stillaståendet eller långsamheten i fortskridandet under de föregående århundraden, kan icke tillskrifvas annat än förminskandet af adelsväldet, som då tog sin början, och slutligen dess fal. TI stället att alla platser af betydenhet i samhället förut endast tillsattes med afseende på börd och adelskap, började förtjenstens rätt ifrån denna tid att göra sig gällande. I allmänhet kan man säga, ett civilisationen alltid stått i omvändt förhållande till adelsväldet, Således var under medeltidens mörkaste t dehvarf detta välde ensamt herrskande. Det var i städerna, lit detta välde icke sträckte sig, som en gryning af frihet och civilisation började visa sig. Efter Amerikas upptäckt och den grekiska kulturens flykt till vestra Europa, genom Konstantinopels fall, samt gesom reformationen, hvarigenom lärdom och vetenskap blefvo ett behof öfver allt, måste detta välde räda något till sidan; men först genom 1789 års revolution, som medförde tillika en revolution i tänsesätten, och det trångmål som derefter uppkom ifverallt, blef behofvet af duglighet så kännbart, att man nödgades ofta tillbakasätta börden för förtientep. Härigenom uppkom en strid emellan den samla tiden och den nya, hvilken slutades genom .848 års revo!ution,jsom beröfvade adeln dess priviegierade ställning i nästan hela det civiliserade Zuropa. Om genom denna revolution äfven konungamaken lidit, så har detta skett, emedan den gjorde adelns : ak till sin. Ått adeln någonsin mer skall återtaga ki itt välde, utom möjligen för en kort tid, i de län-: er, der den blifvit afskaffal, är icke sannolikt. Endast i Sverige qvarstår detta välde oförmin-f kadt, måbända starkare än det verit i något annat : 4 ! L ind, ty det är helgadt här cenom kounstitutionells ormer, som icke funnits i ne öfriga länderna, men om hos oss gör det nästan oantasteligt. med en fruktansvärdl utseende tillräckliot vitt