Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 2

redt sig, flög det underbara skåpet med en fruktansväl låttbet i höjden, och beskref i detsamma en så oförmods vinkel, att pastorn i förvirringen följde med och störtac hufvudstupa öfver vagnhäcken. Himmelske fader, tag emot mitt skåp!s ropade man sell Bolla med förtviflans stämma; bbjelp, säger jag! Lag att det kommer på ända, hör ni! Min Gud, min Gud, a jag då inte får slag I Ingen tänkte i förvirringen på den olycklige pastor: som, ehuru lyckligtvis mindre förkrossad till kropp ä själ, i fallet kommit inunder skåpet. Först när detsamm på mamsell Bollas befallning blifvit rest på ändax, vågad han sjelf göra sig påmint. Jag ber, alldra värdaste ... uff! ... om det kund flyttas ... ett lite grand... jag käcner som ena trycknin .. just i maggropen ..., och när man nu ändtligen g: sig tid att se åt, befanns det verkligen, att skåpet, soc vid den beklagliga katastrofen mistat sitt ena och vigiiga ste ben, just den så kallade hörnfoten, stödde sig helt oc hållet på vår stackars tålige vän. Det länder mamsell Bolla till heder, att hon i denn stund kunde glömma sin skada och sitt bekymmer no för att med egen hand bhjelpa en betryckt like; också Lun de ej pastorn finna ord för sina tacksamhet. Värdaste mamselll, — pustade hin — vjag försäkra utt hon gjort mig större tjerst än någon mezaniska till lörne — det vill säga här på jorden, menar jag — uff aff! — jag var nära att förqväfvas, och da för gör mi ock en slik osticklighet desto mera bedröfvad — uff! — men jag begriper inte att det var som jag velat flyga — eller blifvit knuffad i ryggen — uff! uff! — fördrista lock hoppas att skåpet befinner sig någorlunda — det vil äga icke tagit objelplig skada, hvilket skulle förbittr rela mitt lif — uff! — som mamsells prisvärda godhe sehagat frälsa.n Vare sig af medlidande och försonlighet eller emeda namsell Bolla sjelf hunnit öfvertyga sig att olyckan kund epareras, nog af pastorn fick emottaga både hennes för åtelse och uppmuntran, samt hvad ännu mer ville säga illåtelsen att bjelpa henne mställa i ordning det som fat ades.. Under denna förtroliga sysselsättning började har nyo känna sig så upprymd, att ban af pur distraktio allade mamsell Bolla sin herr medbroder och slutliger rågade om ban ej finge lof att bjuda på en snapsp, hvilke äl i förstone ådrog honom en strängt bestraffande blick nen icke hade några vidare Iledsamheter i följe, enär han;