Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 3

vändiga klåder? Ofta år åfven förhållandet så dant, alt hans pastor icke heller har något at i bokväg erbjuda; ty bar pastorn sjelf gått ad junktvägen, så har han iske under denna tic måktat inköpa sig något värderikare bibliothet eller kunnat i detta sfseende följa med sir tid; och sedan detta under 15 å 20 års tic blifvit försummadt, så har han kommit föj långt på efterkilke, hv2arföre han sedan hvar. ken kan eller känner behofvet af att reparer: bvad som brister, utan finner sig sedan belå ten med de böcker han eger från den garale goda tiden, obekymrad om nyare tiders arbe ten. Silunda är äfven, genom bristande till gångar, vägen stängd för den unge prestman ner, att genom goda böcker förkofra sig isin: stycken och tillegna sig något af den nyar litteraturen. De förderfliga följderna utaf då usla adjunktlönerna blifva häraf tydliga, ickt blott i ekonomiskt utan ock i moraliskt cc intellekiuelt bänseende. Väl har det derföre tlänge cch allmänt varit erkändt, att en förböjning sf adjunkternes löner högligen är a! behofvet påkallad; men härvid har dock, a litt begripliga skäl, saken zafstannat, emedar de löngifvande i det längsta sträfva deremot Annars finnes väl ett kongl. cirkulår af der 14 September 1839, i hvilket domkapitlen an befallas, att vid biifvande prestmöten söks åstadkomma en reglering af adjunkternas löner afpassad,, såsom orden lyda, efter dess tjen stemäns behof och göromål., Huruvida detta korg!. cirkulärs befallning är uppfylld, så att adjunkterna erhållit en lön, lämpad efter deras bebof, det synes bäst af hvad nu ofvan blifvit omnämndt. Emellertid vore det högeligen att önska, att någon af högvördige presteståndets vid nuvaranda riksmöte närtarande representanter, ville taga saken om bänder och åtminstone i någon mån söka åstadkomma en reform i S. M. adjuakternes usla beligenhet. Insändaren har hört sägas, att i vissa stift äro adjunkternes lönevilker betydligt förbättrade, så att en pastor betalar ända till tvåhunira rdr bko. Eger detta sin riktighet, hvilket högvördige ståndets från alla stift vid riksdagen närvarande ledamöter bäst kunna kontrollera, så bemställes, om det icke vore möjligt att ifrån högvördige presteståndet vid 1850 och 1851 årens riks !ag kuade utgå en impuls till hemmavarande ståndsbröder, om någon förhöjning i adjunkternes löner, så att desse åtminstone blefvo lika inom rikets alla stift. En vän af de vanlottades förhjelpande till något bättre.