Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 3

SNS Till redaktionen af tidningen Aftonbladet! Med kännedom om tit. exempariska sträfvande för tidsenliga reformer och för allt hved som är öf. verensstämmande med billighet och rättvisa, våga ö-fattaren till nedanstående uppsats hoppas att den. samma icke förvägras ett rum i Af:onbladets pal ter, såsom ett bidrag till belysningen af S. M. adjunkterpes ställning inom samhället och tillika så. som ett bevis uppå huruvida hrr pestorer uppfylla alian rättfårdighet mot sina medbjelpare. t til. eget upplysta omdöme och godtwtinnande öfverlemnas huruvida formen eller innehållet af denna uppsats behöfver undergå någon förändring, innan den i tidaingen kan införas. Något om Sacri Ministerii adjunkter. Det torde knappast inom samhället finnas någre embetsmän, hvilka jemförelsevis äro i afseende på löneförmåner mera vanlottade, än S. M. adjunkterne. När man tager i betraktande, huru många år som måsie användas till studier, samt huru dyrt det nu för tiden är att studera, så inser väl något hvar orimligheten af de lönevilkor, hvilka för adjunkterne äro bestämda. Då en fattig yngling efter 10 å 12 års studier, hvarunder han ådragit sig icke obetydliga skulder, äntligen bar bunnit så långt att han blifvit prest, så erhåller han i vissa stift, jemte kosthåll i sin principals bus, en lön af 33 rdr 16 sk., eller något deröfver, och i lyckligaste fall 66 rdr 32 sk. bko, allt efter statioaernas olika storlek. Nu frågas: huru skall ban kunna berga sig på denna usla lön, hvilken mererdels ej förslår ens till de nödvändigaste kläder, han som prest behöfver. Eger han dertill, såsom förhållandet är med de fleste, en betydlig skuld, åtamkad genom de kostsamma studierna, huru skall han kunna betala ränten derå, då hela lönen kanske ej ens räcker till räntans betäckande? En gosse som blott kan skrifva och räkna, erhåller såsom bokhållare ända till 200 rdr bko och derutölver: en student erhåller som informator en ungefärhgen lika summa; men sedan studenten bunnit sluta sin akademiska kurs och blifva prest, då reduceras hans län till en tredjedel, ja ofta en sjettede! af hvad han erhöll som informator. Är detta öfverensstämmande med rätt och billighet? Ar det i nittonde seklet, som hrr pastorer så värdigt löna sina yngre embetsbröder, hvilka ofta få predika hvarje söndag, förrätta alla socknebud, läsmöten m. m., då deremot en och annan hr pastor blott ett par gånger om året bebagar uppträda på predikstolen. Man bar ofta hört klagas, att adjunkterne äro simre lottade, än en simpel dräng. En drängs lön uppgår på många ställen ända till 66 rdr 32 sk. bko; detta belcpp utgör i vissa stift en adjunktlöns maximum; men understundom måste adjunkten låta sig nöja med hälften mindre. Är icke då adjunktea mycket sämre lottad än drängen, emedan den förres behof naturligtvis äro vida större, än den sednares? Utan att vi!ja vidare fortsätta jemförelser, soma måste blifva allt för sårande, må blott här den anmärkningen göras, att det väl ej är underligt, om adjunkterne mer och mer invecklas i sku!der, och att för dem således framtiden visar sig mörk och olycksbådande. Men insändaren vill icke blott betrakta saken ur ekonomisk synpunkt, utan ock skärskåda den i moraliskt och intellektuelt bänseende. De torde ej förnekas, att armodet och bristen i det timliga har en nedstämmande och förslappande inverkan på raenniskosjälen, och ait många moraliska lyten deruti hafva sin grund; äfvensom att detarbe:e, hvilket icke gifver någon motssarande lön, är tyngre och går trögare, ju mindre lönen är, isynnerhet när den ej räcier till att bestrida de angelägnaste bebofven. Men, om den regeln står fast, att intet arbete kan uppnå någon högre grad af fulländning, såframt icke arbetaren söker tillegna sig allt högre bildning och djupare insigt i silt fack, så måste väl detta ock gälla i andeligt afseende. Hvarest skall nu den unge presten hemta bildande kunskaper i allmänhe: och isyoterhet en djupare insigt i sitt sansvarsful:a ka!l, om icke i goda böcker? Men buru skal han kunna lägga sig till böcker, då han knappast med six ringa lön kan köpa nöd-!