Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 3

låta fri religionsöfning (— hvilken fasa i vissa zeloters ögon —), utan äfven låta det bero af föräldrarnas fria vilja att slätt ingen religion bibringa sina barm. Ny osanning! På visst sätt är detta sednsre just hvad som eger rum här i Sverige i följd af våra nuvarande kyrkliga inrättningar, som ganska litet komma den fattige och ringare till godo och red sin stora dogmatik icke hafva något annat att bjuda på i och för en religiöst moralisk uppfostran, än de magra och till sin form föråldrade busförhören. Men hvad den i Danmark åbane bragta frågan angår, är ju huruvida den egentliga skolundervisningen skall göres till sekulär, det vill säga vara skild ifrån undervisningen i nå: gon viss religionslära. Detta är då ingenting annat, än hvad som redan finnes infördt i flere andra länder, och som i England har de mest upplysta statsmäns åsigter för sig; det inneattar med andra ord endast, att låta skolan och kyrkan vara cch blifva, hvad de till sin natur äro, tvenne hvar för sig lika vigtiga eleTenter i samhället, men som icke derföre beböfva sammanblandas med hvarandra, utan besörja hvar och en sitt fack, hvarigenom enligt den vanliga naturlagen för arbetsfördelning båda förmodas skola hvar för sig bättre uppfylla sina MHligganden. Det må vara en särskild fråga om kyrkan till sitt väsende är så klen, att den cke motsvarar sitt kall utan att hafva skolan till bjelp och inkräkta på dess område; men åtminstone kan man väl icke kalla en åsigt, som har tidehvarfvets ädlaste och mest upptyste män för sig, för en djefvulsk anläggning. Det är att sätta oss allt för lingt tillbaka i tiden, ända bortom reformationen,