Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 3

i umgänget med den lika rena, oskyldiga Maria, och all. hennes kussteper i gudsfruktan och flit. När döden be röfvat henne vänionans sällskap, såg hon med glidje er ersättning i alt få öfvertaga den bortgångnes omsorger, och förflyttad till en verkningskrets och ett eget välstånd, sor bon aldrig kunnat hoppas, och hvari bon egde full fribe att följa aila sitt bjertas ädla ingifvelser, fann hon sig si oändligt nöjd och tacksam med sin lott, :tt hon ej vea utbyta den mot någon annans. Hennes man roade sig äfven att uppodla hennes lyck. iga förstånd cch undervisa henre i mycket som den ti lens frun immer ej annars fingo lära. Detta ökade ej al lensst hennes ömhet och erkänsla medan han lefde, utar äfven hennes saknad och sorg efter bonom, som hon räs Gud hade att tecka för hela sin anspråkslösa lycka, fögs ;röstad af det testamente, som försäkrade henne om oqvald besiltning af den visserligen icke stor2, men dock för henne nögst betydliga förmögenheen. På för-amlingeås enbilliga begäran erböll hon nu dess: iom ett extra nådår, och som mansen dött i början aj juzi, bade hon ännu nära trenne år qvar i prostgården war: förvaltning hoa var för klok och förståndig atwticke jelf kuzna bibehålla. Bisper, som stod i särskilda relationer till den aflidne r2de velat förbinda hans enka genom att tillsätta en viec pastor, som i hela stiftet egde namn för att vara en lika dbar och aktningsvärd man som utmirkt predikont. Han om, men föreföll icke prostinsan vid försa unbleken så som hon össkat, ty tjeli tillgänglig ceh öppen mot alla neäriskor, såg hona gerna att sarem2 väsende mötte henne 103 andra. Pastor kliborg visade sig deremot så tyst och ufmält, syntes så helt och hållet sluten ino.a sina egna tankar, att det iogaf henne stark ferhöva för trefnaden af deras tvungna vistande tillsammans.