Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 2

fvaktar en långt mera allmänt och med mera nhällighet uttalad önskan, än hittills försports. Jeremot påstå vi bestämdt, att ingenting direkt notsäger den tankan, att om en sådan önskan ittalas, densamma icke äfven skulle vinna gehör; hvad som medan en gång frän regeringens sida skett i dett:a afseende gifver snarare stöd it en motsatt tanka. Allt beror således på, att majoriteten bland folket sjelf kan öfverenskomma om hvad det vill, och uttala sin tanka detta afseende, a:t det vill. Ena annan onständighet, som anöres å de nisströstandes sda, är att, medan de konservative redan äro fårdige att skjuta in ett klassvalsförslag till Konstitutionsutskottet, så förmenas det liberala partiet stå alldeles handfallet och oberedt för representationsfrågans upptagande. Detta hvilar emellertid på en villfarelse, då icze mindre än fyra förslag i demo kratisk syftning i detta ögonblick finnas färdiga. Det första är Bengt Gudmundssons förslag; det andra allmänna reformmötets i Örebro förslag, hvilka båda äro förut kända till hufvudsakltiga innehållet, som således ej behöfver här upprepis. Det tredje är ledamoten i Borgareståndet, hr Brincks förslag, hvilket afgafs såsom reservation till förra riksdagens Konstitutionsutskott, och lika med det kungl. afser .vå valkategorier, medelbara och omedelbara med census för valrätten i den förra katasirofen af 300 rdr egendom eller i mantal satt jord, och ör den sednare åtta tusen rdr egendom eller 300 rdr inkoms; men i städerna något högre. Den medelbara kathegoriens elektorer och de omedelbara valmännen skulle rösta tillsammans. Första kammarem skulle utväljas af den andra, som hade initiativet i alla frågor, men båda kamrarna veto. Det fjerde förslaget är domprosten Thomanders, också med två kamrar, den ena att utses gerom medelbara eller elektorsval, hvari alla myndige medbrgare skulle få deltaga; den andra af 96 ledimöter, 24 utsedde af hvardera bland de nuvarinde stånden. Det är ett slags öfvergångsförslag, men för den nedre kammaren med den mest utsträckta valrätten bland alla. Man finner häraf, att det icke saknas systemer af olika politiska nyanser att välja på, och första frågan måste derföre blifva att bestämma, till hvilketdera majoriteten bör sluta sig, såsom egande mesta utsigt om framgång i allmänna tänkesätttet och under öfverenskommelse att sedan hålla tillsammans. Vi skole i någon följande artikel återkomma till frågan om rätta sättet att härvid gå till väga.