Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 2

kommer en trefuad och belåtenhet, hvars stämpel de veta påtrycka allt som omgifver dem, och hvarmed de försköna och glädja både sig och andra. En sådan förmåga egde prostinnan Mäiriha, men hon var så mycket lyckligare, som bennes utseende äfven var angenämt, och hon således förenade allt hvad man önskar fiona hos husfrun och. qvinnan. Ea klar och vacker vårdag, just då prosten vergställt flyttningen från kajutan ned till sitt vanliga arvpetsrum, öfverfölls han af eit lindrigt illamienade, som snart antog en allvarsammare karakter. Prostinnan förskräecktes och ville efterskicka doktor, men gubben satte sig bestämdt deremot. Gör det ej, lillla gumm, om du vill efterkomma min sista önskan, bid han så ömt och bevekligt, att hon måste gifva vika. Ser du, min sjukdom heter rätt och slätt ålderdom, ce3 botas hvarken af den ene eller andre. Hvarföre skull: jag då låta plåga mig med en bop otyg, som icke gjorce någoa nytta? Ingenting är mera välgörande och behagligt fir en döende än att få vara i ostörd ro med den elier dem han älskar, och när jag så här får stödja mitt gamta hufvud mot din arm och se i min unga qvinnas trogna ögon, känner jag ej till den minsta smärta.n Sjukdomen varade dock i några veckor, under hvilka Märtha knappt ett ögonblick vek från sin makes sida, men slutligen syntes döden komma med snabbare steg. Min förlossare nalkas,, hviskade den gamle; lofvadt vare hans heliga namn!... Jag har ingen som längre behöfver mina omsorger, och jag fruktar ej att företaga den vigtiga färden. Gråt ieke, min 1lla qvinna! Din gamle vän vill se dig lika stark som du varit huld och trogen; han vet, att Herrans välsignelse derför skall följa dig. Sitt dig nu så att jog ser dig rätt och lägg dina köra bänder i mina! Tag ej ho.t dem så linge du hör att jag andas... när det är slut, har jag redan återfunnit min andra maka och mitt älskade barn... jag har då vandrat öfver den bron, som allas eder kärlek lagt för mig mellan bimmelen ceh jorden... Märtha!... Annal!... Marial... Jag ser er alla... här... mkring mig... o Gud... hvad du är god!...n