Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 2

Riksdagen. RIDDERSKAPET OCH ADELN. L. J. Bjertas motion om ändring i 8 och I kapitlen Handelsbalken om äktenskapsförord, m. m. I de sednast utfärdade fabriksoch handtverkssamt handelsordningarne medgifves åt tvinnor att för egen räkning idka åtskilliga örut blott åt män förbehållna näringsyrken, atan att härvid är fästadt vilkoret af enkostånd. Härigenom är en utväg öppnad äfven för ogifta Ivinnor att försörja sig sjelfva med den slöjdärdighet eller handelsvana, som de i föräldrawuset eller i tjenst hos andra kunnat inhemta, och ait på samma gång bespara en tillgång för in framtid; i stället att, såsom hittills, bero if andra under helsans och kraftens dagar, för att först vid avnalkande ålderdom eller åkommen bräcklighe öfverlåtas åt sig sjelfva, oftast under brist och nada, eller falla de allmänna boratsertighetsinrättningarne tili last. Likaså an en gift qvinna numera under äktenskapet ortfara med den slöjd eller bandel, hvari hon öre sitt gifte vunni: insigt, och sålunda för gen del bidraga till sitt och sina barns behof. Dessa vackra ändamål, omisskänneligen åsyflade i de nya tärinzsordningarne, kunna dock endast ofullkomigt uppnås under fortsatt tilllämpningaf allmänna lagens stadganden om qvinnas rätt — eller riktigare obefogenhet — att vårda sin ärfda eller förvärfda tillhörighet. En enka om 16 år äger att sjelf råda öfver sig och sitt gods; en gosse om 15 år äger att sjelf råda öfver hvad han sjelf förvärfvar, och vid 21 irs ålder äger en man full myndighet både öfver hvad han ärfver och förvärfver. Visserligen tillåtes den ogifta qvinnan äfven att vid 15 år disponera öfver hvad hon sjelf förvärft, och vid 21 års ålder öfver både hvad hon ärft och förvärft; men likasom genom en hånfull och grym parodi på den motsvarande rättigheten åt mannen, tivåtes henne icke detta till hennes eget bästa utan till andras, till förmån för dem som öfverlefva henne: hon fir disponera öfver dessa sina tillgångar såsom testamentsgifverska. För hela hennes egen lifstid dömer deremot lagen (19 kap. 2 8 G. B.) henne till oafbrutet omyndighetstillstånd. Det är nog att jemföra allmänna lagens stadganden i dessa fall, med grunderna för den nya näringsordningen, för att inse deras stridighet, och huru långt fullkomligare de sistnämnda skulle kunna tillämpas, om de förra ej lade hinder leremot. För att brinja sammanhang och öfverensstämmelse i dessa delar af lagstiftningen anser jag mig härmedelst böra föreslå, att qvinna, i hkbet med mam må öga, efter fyllda 25 år, makt att sjelf förestå sitt arf, och att, efter fyllda 15 år, sjelf råda öfver hvad hon förvärfvar; äfvensom att det må bero på henne sjelf, att vid ägtenskaps ingående sluta sådant förord;