Aftonbladet – 30 december 1851, sida 2

Hr Falhem: Sedan jag en föregående plenidag förenat mig uti hr Petrås anförande, angående Kongl. Maj:ts förslag till nationalrepresentationens oxbildnicg, kunde det vara mindre gödigt för mig att vidare yttrande efgifva, helst nämnde anförande icke allenast i alio öfverensstämmer med mina tänkesätt, utan ock ionefatter statsmannajsigter och grundsatser, som förtjena ett begrundas och bebjertas. Likväl finner jag mig af nit för den stora saken uppkallad att icke stillatigande förbigå detta tillfälla utan tillägga några ord. Från min omgifning af gamla och nya vänner uti detta högtärade stånd, af hvilka en större del med värma omfattar det hvilande förslaget, skiljer jag mig äruti icke utan verkligt obehag. Men jag tror, ja, jag är öjvertygad, att ifrågavarande förslag är så långt ifrån att öfverensstämma med nationens majoritets rättsenliga förväntan, att dess antagande skulle vara ett hårdt slag för den allmänna opinionen Om ock de: nuvarande representetionssättet väcker ett förtvifiande misstroznd2, så måste väl i alia fall dana förbättring, com men vill genomföra, icko vera sådan att den innebär eo motsägelse mot sunda förnuftet. Om ock andra betvifla att det rätta och sanna ska!l kunna göra sig gällande uti vårt kära fådernesland, så vill jag dock förtrösta på en framåtekridanda upplysning och en mild Försyp. Hr Petre har fullständigt liksom i en tafla afspaglat bristeraa uti det hvilande förslaget och sammanfattat dem så att de i hars skildriog stå åskådliga för en cch hvar. Det kan säledes vara öfvorflödigt att ytterligare frsmhilla dessa bister eiler gifva dem ea vyiterligara utveckling. Uten ett derföra vilja på något sätt toga försvar af stånt:repreceniationen, eler förneka de många fel, som i allmänhet blifvit densamma tillräkzade, så må dock vara tillåtet påminsa at äfven don haft att berömma sig af folkels män i ordets rätta meaiog. För att pu endast t3la om hädangångna erinrar jag att framlidne dapnemensen Mats Persion från Utsmed samt f.amlidnag prosten Ödman i Weadell äro exempel, vid hvilka det tecksamma minnet med stolthet gerna dröjer; och hvilka mod skäl tunna åberopas få:om rättesnöre för hvarje representants bandlingssätt. Jag anhåller ytterligare om proposition på efslag af det kosgl. förslaget. (Slutet följer.)