Aftonbladet – 30 december 1851, sida 2

Ht ERen MANS, Vi CiUllURchH aUelivg li Av INap.latt g 2 mom. Missgerningsbalken, eller tillägg uti 3:elea samraa kapitel och balk. 1 Hr Engzelis, om förklaring af Kongl. Förordnin-laf n den 29 Nov. och den 49 Dec. 1823, samt derfel, 5 Jan. 4845, i fråga om Vv: Vighet af kosua-l må sng bafällningshafvandes och underdomstols ut-lag.jatt Hr Hallströms, om jemkaing uti arfvoden tiljair gistratspersonsr vid boupptecsningar cfier aflidenlinr Or Bare. frå H: Hjöllerströms, angående förändring af 3 Sjde i kongli. cirkuläret den 6 Juli 4849, om reglering me ; elemvoatarläroverken. åb Hr Bergers, angående mBärmare bestämmelse ijba ga om nämndemäns befrielso från skjutsningsjtio yldighet. diskussion Borgareståndet angående reprcsentationsfrågan. : (Forts. från lördagsbl.) H: Billström beklagade det utseende representaonsfrågan nu fått och hvilket ej kunde ingifva sär-Iha eles hopp om någon förbättring i denna vög, hvarga smte han ogillade det sätt, hvarpå frågan al andrelsg atsmakten blifvit behazdlad, och nedlade sitt nej i TRaD. Hr Malling ansåg att Borgareståndets tankar if.., vågan numera kunde jemnföras med en ropandes de öst i öknen och sålunda endast betraktas somi; n reservation från ståndets sida. Riksens Ständerlsar ro svenska folkets representanter enligt 4 S R. O.,.iF; vilket kan innefatta, att de endast hafva karakters-,. ullmakt och att hufvudmannen måhända ej är så de jelåten att alldeles oåtspord hafva fått ombud. Detly, r nu på 9:1e året frågan står på samma punkt,le ich detta måste förefalla båda äfventyrligt och ba-la, lröfligt. Vi veta, att alla, äfven de mest olika tän; ande, äro ense derom, att med de former vi för värverande ega ingen förändring af representationen can biifva möjlig, utom att den utgår från regerin sen och det i samråd med rikets thronföljare. Den itgång som frågan haft, gör att man ej från rege-iq. ingens sida kan vänta sig flara förslager. Man bar b sagt, att det förevarande förslaget tillkommit genomiy; våtryckning utifrån; detta kunde tal. ej tro, utanl, höll före att den gäsning som 4848 förspordes hosl,; svenska folket var nu kanske ännu liflligare än då.ln För hvarje dag hade talarens öfvertygelse genom ro-laj gare granskning af förslaget blifvit stärkt. Blandlr dess förtjsnster var, att det lemnade utrymma åtl, 26,609 orepresenterade, som nu stå utanför. Hanl,; trodde att den ailmänna opinionen, gom är hat:re h af alla ytterligheter, stode på dess sida, och att manly genom dess förkastande skulle framkalla brytniogar och stormar, skakningar och strider. Afven boppa la des tal, att Konungen ej skulle missräkna sig på Borgareståndet i fråga om antagandet af en valleg.!c hvarigenom bildningen m. m. ej var utesluten från lg represen ationen. Han menade att vi nog få nyal, förslag, grundade på klassval, och gaf några skarpels ersonliga slängar åt den ;muntraste af kyrkans tjenare, som visat huru litt han kuaonat indela sven-ia ska folket uti hur många klasser som helst, och somipn en gång redan hade 44 klasser färdiga. Samma mun-p tr2 kyrkans tjenare jemnfördes med en nykterhets-s predikant, som stiltade nykterhetsföreningar för den som tog 4 sup, för den sem tog 10 och för den somly tog ingen. Vore man nu beredd på 14 streck, så skullef, msn nog kunsa vänta flera. Samma kyrkans tjenerelq bade uti Konstitutionsutskottet ådagalagt stor ekick-!. lighet att sammanjemki ståadens olika beslut och dåls ej motsatt sig de grundsatser, hvarpå det kongl för-1; slaget hvilade. Teal. instämde för öfrigt med herr, Wern, under önskan, att fåderneslandet måtto bo-; varas för, att om ett lika medlands och försosandel, förslag framdeles komme, det ej måtte mätas medi orden: det är för sent, det är för sent! . Hr Wedberg omsäåg förslaget värdt aw antagss,. emedan det utgjorde en öfvergång till något bättre. Ir Petrö yttrade, av oaktadt man annars ålagt( sig att blott tala en gång, kunde han ej underi: latt gendrifva bide de persorliga tillmälen och nägra !andra yttranden, som förekommit. Hen ogillade deni, iapostrofering af en enskild ledamot i annat stånd! som pyss blifvit gjord, och ansåg det för lugnet och ordningen nödvändigt, ett ej dylika anfall ekedde.l Hvad det engick, ait han i förväg uttelat sin tanke d representationsfrågan, så hade han ansett sig af d förhastade beslut dertill rödsakad. Man har bekiegat mitt ogillande af der Kongl. förslaget, man har segt att det tillkännsgaf, det jag önskade qvarhål:a den garsla representationen. Detta jär hårdt för den gom bida i och utom ståndet verkat för den:sammas ombildning. Man har sagt att I motivet till allt det bifall, som på sednare tiden förmärkts i landet för det hvilande försiaget, skulle hafva kommit af farhåga för de ultrakonservativa och de demokratiska tendenserna, och derföre velat jförsvara det. Man har påstått, såsom skäl för dess antagande, att det medgifver en allmännare valrätt. Ja, för ett fåtal, hvarigenom endast en halfhet är , låstadkommen. Man har sagt, att man genom dess slantsgande skulle befrias från olägenheten af 4 kamrar; men man frånser, att 4 kamrar i sjelfva verket ej äro annat än ett enkommarsystem, som skulle lersättas af 9 karaktersskilde kamrar. Det skulle vidare upphöfva sjelfskrifvenheten, ja, bärden; men det skulle i stället införa en sjelfskrifvechet af e2a efter all sannolikhet mera betänklig natur, nemligen den som rangen och rikedomen medföra. Hvad den omtalta Ardelen af ministrar. es tillträde i kamrarn. angår, me!gafs gerna, att nigon fördel deraf kunde hamtas; men denna var dock ef usderordnad beskaffenhet, äfvensom formernas förionkling, bvilket äfven blifvit medgifvet. Derefier lef:ersiok taloren, i anledning af några fällda yttrapden, till Örebromötet, hvars deltagare någon föregience talare hade tyckts veiat härföra tilldeexellteraden, och yitrede, att fördomarne i landet äro få å stora, att man ej ens pjort sig möda att taga reda Ipå seken, hvilket dock ej förefaller förvånande, då a den al!lmänra andan står så lågt och man gjort så a llitet för att sprida politisk bildning i landet, då å andra sidan så mycket blifvit gjordt för att hindra densamma, och då den sjeifständiga pressen i denna 4 fråga visat sis alldel2s oeftorrättlig, enär din utgått a från åsigter som vedsriärga sig sjäfva. Om vid Orebromötet några exalterade meningar blifvit hörde, Iskulle de der belt sikert ej hafva blifvit gällsnde. Men hade sådena meningar, som här i ståndet fö-Irekommit, der blifvit framställde, hede ran velat inskränka menniskans rätt att försörja sig, då hade ), visst ej motstånd kommit att fattas. Tal önskade att Örebroförslaget hade haft fiera sympatier inom ;Borgareståndet, än det nu har; han trodde dock ati oldet skulle vinna allt mer och mer, sedan illusionerna läro förbi och man kommit i tillfälle att noggrannt Ipsöfva. Man skulle ej kunna lägga sitt misstrosnde nmot regeringen mera i dagen, än om man antoge tjförslaget. Med dess fall falla illusiorerna. Möjlign heten af förbättring ligger hos oss sjelfva. Sluter alsig Borgareståndet till det byråk:atiska elementet, då är byråkratiens coger att emotse; men ställer sig oståndet på den demokratiska sidan, då skall hje!pen stå närmaro, än man föreställer sig. iHr Engzell ville ej ait så mycket afseende fästais!des vid rangen och rikedomen oech menade, att uneslder vadmalsurtjon bäktor i finnes lika mycken