Aftonbladet – 30 december 1851, sida 2

:1 äro exempel, vid hvilka det tacksamma minnet ed stolthet gerna dröjer; och hvilka med skäl tunna bercp2as fårom rättesnöre för hvarje representants andliogssätt. Jag anhåller ytterligare om proposion på sfslag af det kosgl. förslaget. (Slutet följer.) Diskussion i Bon1teståndet angående Represenlationsfrågan. (Slut från n:r 300.) Jehannes Olsson från Wermland måste, så obeagligt dot var, att garom förksstandet af dat ifråavaranda förslaget till ny Riksdagsordning se dea i länge och allmänt sisom nödvändig erkända re: resontationsförändringen utsatt till en oviss framtid, ägra att med sin röst understödja detsamma. Näsan i alla orter har befunnits, vid granskningen af jetsamma och vid öfverslaget af valsättets sannolika nverkan på valen till riksdagsmän, att det icke tulla motsvara menighetercas behof och önskningar. olkat behöfver en visshet, att se sina angelägenheer vid riksdagarne vårdade af ombud, som icke enlast kännå, utan äfven behjerta dess sanna belägeavet, och fom, Jrämmande för alla enskilda iatressenr, öra dess talan med ett rent och varmt nit för blott let ellmännes väl. Det önskar, att i dessa ombud inna desamma känslor och opinioner, som hos sig jelf, ledda och styrkta af den upplysning, det nit ch cen själskraft, som ingifra det förtroende och aktning. I det nu ifrågavarande förslaget fann han icke l:ssa fordringar uppfyllda, och ban framlade de szäl, varpå han grundade denna sin åsigt, hvilka, såsom varande till stor del desamma som af flera talare infördes, här uteslutas. Derefter frågade han, om oå detta sätt det fianss säkerhet, om det ens finnes hopp för dena stora, statens bördor dragande, delan 2? folket, ait representanterna skola blifva sanna tolkar af det allmänna tänkesättet, o2gernyitiga målsmän för de skattdragards och arbetande klassernas rätt och fördel? och ssde: Jag förmår icke uttänka, huru ens da röstberä.tigade bland folket, som se sig hänvisade att endest välja elektor, då Herrarne framgå till valurnan för av direkt välja represantant, skoa kuana anso sig vara ett folk med dessa, oca ega samma känslor af kärlek och tilgifvenhet för rosterlandet! Och då dertiil kommer, att, såsom man i så många orter redan inser, äfven ecxtors-valen skulle flerestädes blilva beroende af dexa samma elemanter, hvilka till följd af en bop gamla, ojonliga insiiu ioner, ega mot folket alldeles atridande iniresson, så måste maa bäpna för den syftviag, som detta förslag utvisat, att vilja föreviga mis.bruten, orättvisorna och söadringarne i vårt statsskick. Vi önska säkert alla, att se ett slut på de vedersrdigheter, som vi scart sagdt dagligen finna åtfölja ståndsiedelningen cch de nuvarande riksdagsformerns; men att köpa bafrielsen derifrin genom sådana offer, som detta förslaget fordrar, af äsidosättande: utaf alla de begre p om rättvisa och jemlikhet i medborgerliga rättigheter och skyldigheter, hvilka tidsarda och upplysning utbildat, dat är dock för my hegärdt. Jeg an:er derföre min heliga plist vera, att förkasta förslaget. Johan Johansson från Östorgöthland och Anders Bylander fråa Wermland uttalade sin förksstelse i enföranden. Jonas Christoffersson och 7sson från Wermlend förenade sig i Bengt dsr0as8 yttrande. en Anderssom från Skåne yttrade, att de ibetänkliga följderna ef bondestiåndets vid sista riksdag misslyckade bemödsnden, att på ett grundlagseuli,t sätt få ett annas förslag hvitande, vid sidan al detia regeringens representationsörsleg nu visade sig, då det icko bunde med sin röst biträda detia lsedneres antegande. Men, sade han, bondeståndet bar till pligt att icke derföre misströsta om den stora frågans fromgång. Det ber för tio år sedan, d enig krafi förmått medständerna, att genom ett jrörstärka koustitutlonsutskott tillvägsbringa ett för idea tiden antegligaro försleg till representationens ombildning. — Pet bör kunaa ännu vänta bistånd Iderti!ll af borgareståndet, som otvifvelaktigt lixza mycket lider af nuvarende ståndsrepresentationens I oforrlighater, som den öfriga delen af de näringslidkande och arbetands foikkiasserna. Under utvecklingen af folkets allmänna opinion samt regeringens ;imed hvarje stund ökade erfsrenhet om omöj!igheten latt af ståndsväsendet vänta nödige råd och biträden för befordrandet af rikets framtida väl, måste dena Idag en gång randas, då de begge riksståed, fom nu -Imotsätta sig ståndsformens upplösning och sjelfskrifI venhetens afskaffande, skola finna sig af sin fosterllandskänsla och sina samveten manade, att åt folkets samfällda förtroende öfverlemna valet a! folkombuden. Vi må derföre med Jugnt allvar fatta det beslut, ;lsom dyra pligter bjuda. E Han ansåg nu mera öfverflödigt att anföra de talrika skäl, som gjort anslaget ocntagligt; ty han ) framställde dem vid sista riksdagen med den öppeafIhet, som ban ansåg vara en skyldighet för en repreIsentant af den allmoga, som genom det förslaget ;iskulle åter förlora den ringa inflytelse den efter sekliers motstånd erhöll i landets angelägenheter, sedan ISveriges konungar funno, att blotta herred:gars stöd var bräckligt och för kronan förnedrande. Allmänna öfvertygelsen och, besynnerligt nog, äfven de anskaffada statistiska siffrorne, hvilka dock föga bevisa emot hvad i bygderna folket sjelf kunnat beräkna och bedöma, hefva ådagalagt, att hans då framställda skäl varit grundade. Det har visat sig, att da omedelbart röstarde endast äro 6000 personer, och att dessa samt deras vederliker i intressen, om ock undsrordnade i samhållsställning, i många, ja sannolikt i do flesta orter, skulle disponera äfven löftver de medelbara valen. Man inser att den jordbrukande klassen, genom alla innehsfvares af öfver Ibelt bemian förflyttning till omedelbara afdelniatgen, der de öfverväldigas af de löntagande klasserna eloch endre med dessa bsfryndade klasser, hvilka hafva elenehanda iatressen Imct da skattdragande och arbe , tande menigheterna, kommer att försvagas; samt att ilden genom röstekalan och somlige klassers hela röstalräit vid elektorsvslen undertryckas I många valditistrikt, der ofta det ringa antslat eloktorer får svårt elatt motstå påtsyckningen af de mäktiges inflytelse. e Man fioner att således det egontiigen blifver dessa ;16000 herremån, soma komma ati tillsätta pluraliteten rjaf andra kammaren, förstärkt af städernas represent,ltanter, vid hvilkas val de mindre handlande, fabrikanter, handiverkare — och arbetsklasserna med sina ..:delg, !s:dels och !,s:dels röster, lätt basegras af nägre få personer med hela och dubbla och fyr-ldubbla röster. Likoså inses nu lätt, att hvad då )janmärktes mot det invecklada velmachineriet och np kammarsystomet, varit grundadt. Som de valnämn-der, hvlika skola utsa de 120 ledamöterna i första ,karmmaren, påtagligen blifva tillsatta af dessa 6002 omedelbart väljandes elektorer, ihop med städernas, fa Laban sästamdag alaktarar hiifvå 1 oe DN WW KK? me MT