Aftonbladet – 27 december 1850, sida 2

tala några riksdaler mera, så kan det just icke heller betyda så mycket på det hela; men i alla fall ligger det säkert icke i Fädrelandsredaktionens afsigt och — ffall artike!n i öfrigt skulle varit i säck innan dem kom i påse, hvilket en eller annan kunde vara böjd att sluta deraf att Fädrelandet är så noga bekant med interiören af Bores redaktion — i detta fall är det säkert icke heller Bores egen önskan att någon skulle finna sig utsatt för en sådan efterräkning som nyss nimndes. Det kan också vara möjligt att Bore sjelf samtidigt med denna anmärkning meddelar en rättelse i Fädrelandets uppgift. — Såsom en kuriositet från Upsala omtalas åtskilliga under höstterminen ventilerade disputationer af rätt märklig syftning; synnerligast en Om Folksouveraineteten, afhandlad i en serie af 5 partes, under hr mag. Fr. Gabr. Ligners presidium. Att man för denna akademiska dissertation valt svenska språket, är i sig sj-lf ett vackert prof på förnyadt försök att uadantränga den föråldrade, till intet gagnande latiniteten i dessa slags föredrag; hvilket framför alit bör berömmas när det sker af fosterländskt nit. Huruvida detta äfven utgjort motivet för den Lignerska afhandlingens gifvande på modersmålet, eller om svenskan denna gång användts blott för att desto allmännare få åtskilliga behagliga sattser spridda och lästa bland folk, som eljest ej stort befatta sig med studium af disputationer, må ställas derhn. Innehållet saknar icke sin betydelse. Disputationen berättas till och med i Upsala hafva vän. st visst uppseende, emedan man deruti tyckt sig spåra eit tydligt prof på, att den s. . Boströmianismen systematiskt utläres, ja nästan utplanteras genom en art seminarium. Man ser nemligen i det hela en vink, att så måste unge män tänka och skrifva, om de vilja hafva docentur under prof. Boström. Atminstone utmärker sig detta opus för en lika solistisk som barnslig dialektik, med temmeligt syskontycke af prof. Boströms eget manår, samt med en inneboende tendens att försvara ryskt :eavälde, som i en farce af denna art taIger sig ganska väl ut. j ERE — rm I o— Aitskilliga-landsortstidningar hafva efter len korrespondensartikel från Stockholm till Barometern upptagit ett pikant faktum rörande kulisspelet vid högv. Presteståndets Utskottstillsättning, hvilket, ehuru det här i hufvudstaden varit väl kändt och föremål för mycken Imunterhet i åtskilliga enskilda kretsar, likväl licke, så vidt vi minnas, stått i någon tidaing, Inermligen att enigheten blani Presteståndets 24 lelektorer varit så stor, att doktor Broman fick Jalla 24 rösterna till ledamot i KonstitutionsJutskottet cch således äfven röstade på sig Isjelf. Denna enighet lär hafva uppstått derJigenom att 49 ledamöter förut i en konventi Ikel blifvit ense om utskottsvalen; 5 elektorer I voro deremot ej kallade till denna konventikel, Joch när dessa sågo att saken var planerad på I förhand, utan hjelp, så lära de bedt att få afskrifva majoritetens listor. Derigenom kunde Thomander och Sandberg uteslutas ur Statsutskottet och deremot ditsattes Tellbom och IForssell, bland hvilka, apmärker Baromstern, den förre är lektor, den sednare varit erkebiskopens konsistorienotarie och båda snart lära söka större regala pastorater., Det är begripJtigt buru mycken sjelfständighet sådana perIsoner kunna hafva såsom ledamöter i detta UtIskott. Men prelatgubbirna äro icke banga för lsådant; det är också icke värre än när adein sätter in en landsböfding eller en tjenstgörande llöjtnant i generalstaben i samma utskott Det Isynes att de väljande majoriteterna i bida dessa Ifell hafva bitit hufvudet af någinting. — En insändare i Östgötba Correspondenten har nyligen berättat om en händelse, som på ett särdeles märkvärdigt sätt belyser olämpligIheten af kyrkopliktens tillämpning, och ger en påminnelse om behofvet att afskaffa nämnde straff. Insändaren var nemligen vittne till ett undergående af uppeabar kyrkoplikt i Åtvids kyrka, ålagdt genom laga dorh, en fattig arbetare, för det han ljemte sin hustru begått H. H. Nattvard utan at! Iföru! hafva bevistat skriftermålet och aflösninger. Orsaken lärer varit, att det äkta paret, förI modligen boende aflägset från kyrkan, kommit för sent att skriftermålet öfvervara. Af okunnighet an. 2go de sig dock ieka derföre förhindrade att begå INattvarden. Härföre vid häradsrätten tilltalade, dömdes de till böter samt uppenbar kyrkoplikt, hvilken Isednare mannen, som ssgdt är, utdergick, men hustrun tills vidsre sluppit på grund af att hon har lett spädt barn, som ännu ligger vid bröstet. Vi undra hvad de högmögende prelaterna blend det högvördiga ståndet vid riksdagen Iskola säga om en sådan händelse som denna: Toch hurudan måste kyrkoberden på stället vara, som haft bjerta att utsätta en af sina församlingsboer för en vanärande schavottering för let disciplinarfel, begånget af okunnighet, då Idet likväl ej kan vara tvifvel om att det hade låtit sig göra att afböja echikanen medelst en föreställning? Afven allmogens föreställning Jom kyrkoplikten är numera sådan, att den ifråIgavarande händelsen jast torde varit egoad att väcka en förargelse i församlingen långt större än den man velat förekomma. Ifrågavarande händelse är ock ett af de biIdrag som utvisa det trängande behofvet af den Ireform i kyrkolagen, som länge varit under larbete, men som det lyckats det hierarkiska partiet att med regering-ns goda minne få tills anatomiska bjertat i dess hemligaste utgreningar, men mitt bjerta har förblitvit dig en gåta. Nin kärlek en ättenskaplig Iveka skulle vara