Aftonbladet – 21 december 1850, sida 5

Hr G. M. Stjernsvärds försvarsplan). FÖRSTA AFDELNINGEN. Granskning och sammanställning af Landtförsvarets närvarande och föreslagna orga. nisation. Ofvergående till den del af militärorganisationen, hvaruppå tjenstbarheten och förmågan att i behofvets stund kunna motsvara det ansvarsfulla uppdraget sisom fäderneslandets och den nationella sjelfständighetens försvarare väsendtligast beror, nemligen: Öfningarne, är nödigt alt taga i behörigt öfvervägande huruvida de för närvarande äro så ordnade att de bibringa soldaten de egenskaper, hvilka honom såsom krigare tillkomma, då fordringarne icke mer inskränka sig till exercisfältet — då det gäller att bekämpa fiendtliga soldater och icke obeväpnade vilseledda medborgare. Af hvad redan i det föregående blifvit anfördt och hvartill jag här hänvisar, nemligen angående bristen på skjutfärdighet och i öfrigt nära nog på allt som sträcker sig utom hbandgreppen och den uteslutande machinmässiga delen af manövern, synes att i förevarande afseende mycket återstår att önska, mycket att afbjelpa, Hvad den siående hären, i sin helhet tagen, i det omnämnda hänseendet angår, så finnas enligt mitt förmenande inga andra medel för att i såväl det ena som andra fallet kunna tillvägabringa hvad som erfordras, än att gifva öfningstiderne störe utsträckning och derunder lemna paradsakerne åsido, samt hufvudsakligen använda tiden med målskjutning, den oundgäpgliga manövern, och längre, med största allvar verkställda militärmarcber och simulackrer. Hvad åter de indelta trupperne särskildt beträffar, qvarstår alltid såsom ett oeftergifligt vilkor för dessa truppers verkliga tjenstbarbet, hvad redan i det föregående blifvit anfördt, eller att de tid efter annan förläggas i en längre tjenstgöring; ocb hvilket obestridligen kvarken lämpligare e!ler med mindre kostnad låter sig verkstälo, än medelst deras successiva garnisonstjenstgöring i Stockholm. Hvad krigsreservens (beväringsmanskapets) öfvingar engå, så har deras ändamålslöshet i såväl militäriskt som ekonomiskt hänseende i det föregående fullständigt blifvit ådagalagdt, hvarföre jag äfven icke hyst ringaste betänklighet vid att föreslå deras upphörande. Hvad lära väl nu våra beväringsynglipgar under sina 12 dagars mö:en, emot en årlig kostned sf nära en half milli n? Jo, att göra höger-om och venster-om, möjligen älven helt-om, men icke att göra front mot rikets fiender, ty de lära icke att bruka det v:pen, som bärför är ett vilkor. Allt bör således gå ut derpå, att kunskapen härom måtte fullständigt blifva meddelad, icke några enstaka individer, utan hela massan al den manliga befokningen, hvars kraftiga uppträdande endast kan gifva någon tillit när det gäller; icke till att demonstrerande uppträda i andras tvister, utan till att strida för sanning och rätt — fribet och tro. Det är för detta ändamål jsg föreslagit inrättandet af allmänna skjutföreningar inom alla rikets socknar, icke allenast fär bibrirgandet af skjutfärdighet åt de beväringsskyldige, uten åt hvar och en vapenför mansperson. Inrättandet af dylika skjutförenipgear, som de af mig här föreslagne, hafva ända från 1810, tid efter annan, blilvit påyrkade, men hafva ldrig kommit till verkställighet. Får man söka skälet härtill uti en viss fruktan att sätta vapen i händerna på allmogen, hvilket af den fashionabla pressen blifvit benämdt såsom prevolutionärt och sambällsomstörtande,, — så vågar jag påstå att detta skäl är sårande och ) Se A. B. J4 287, 290 och 294.