Aftonbladet – 21 december 1850, sida 5

sjelf i blindt raseri, på sina furstars befallning, nu så väl som för 50 eller 100 år sedan. Ni skulle höra blott med hvilket dödshat våra soldater tala om bäjrare och österrikare, och icke mindre törstiga äro dessa efter preussiskt blod. Hvad oss preussare beträffar, så är det alltför sannt, att vi icke äga någon härförare, som skulle kunna leda vår krigshär om 200 000 man; på slagtfältet skulle detta snart visa sig. Bättre är då att envåldsmakten fortsätter sitt spel; synnerligen som våra sig så kallande konstitutionella äro alltför vanmäktiga att hindra det. En enda dag hafva de gjort motstånd, och då skickade man dem hem igen, utan att ett ord af saknad förspordes vid deras affärd. För det demokratiska partiet var och är naturligtvis ingenting att hoppas. Det nödgas se på sakernas gång utan att knysta, för att icke alldeles afdagatagas med ens. Men äfven om det förmådde resa sig, vore sådant för närvarande en olycka: ty det skulle då nödgas begynna med att affordra folket de mest oe: hörda offer, och för dessa oafvi lira anspråk inhösta allt det bat och missnöje, svm nu är vederdelosidans lott.