Aftonbladet – 19 december 1850, sida 2

Diskussion i Bondeståndet angående Representationsfrågan. Håkan Pettersson från Blekinge uppläste mec klar och ljudelig röst sin dom. Han vore fast öf. vertygad om att frågan om nationalrepresentationens ombildning ej kan falla, men denna förändring fordrar änhu ett djupt och moget begfundande. Doe förslag, som nu blifvit framlagdt, vore svårfattlig! och dessutom icke nog genomgripande. Det nuvaranda representationssättet hade ändå länge bered sansade och helsosammia fördelar, och han vore icke deh, som obetingadt ville förstöra det bestående al nyhetslust och för att gifva näring åt den gamla arfsynden, afunden. Jons Månsson från Malmöhus län sade sig äfven nödgas förkasta förslaget till ny riksdagsordning, Han beklagade det, på grund afståndsrepresentationens brister, samt ville öppet uttala den mening, att Bondeståndet aldrig kan uträtta något för landets idoga wen betryckta allmoge så länge ståndsformerna voro qvar sådana de nu äro. Men då dessa former måste utbytas mot andra, var det Bondeståndets pligt att ej framkalla en ännu betänkligare ställning. Detta skulle blifva fallet om förslaget antogs. Han åberopade ståndets utt:lade mening 1848. Då hade detaljerna tillräckligt granskats — men sjelfva andan i de föreslagna formerna var förkastlig. Det är densamma som så länge söndrat och försvagat svenska folket: högfärdens och afundens.. Han åberopade de gamla Herredagarnes stolthet; huru sedan iståndens representanter slutit sig i serskilda rum; huru de länge utestängt da andra folkklasserna och ännu afvisar en stor del af dem; samt huru, sedan man ej längre vågar göra det, söker begagna dessa nya krafter till undertryckande af den stora massan af folket. Han betraktade landtfolkets delning i två stora åtskiljda afdelningar, samt missförhållandena dem emellan: 6000 direkt. röstande personer med nära samma representantantal som 2035,000 indirekt röstande — och besegrande dessa, genom valsättet till; första kammaren, som fått veto, o. 8. Vv. Han anmärkte mot det godtyckliga strecket, som skulle dela folket i tu, att det var vådligare än sjelfva fyrdelningen, och åsyftade att ställa folket under förmynderskap ef ett litet, gynnadt antal. Han skulle aldrig biträda ett förslag, som grundas på ett sådant streck; kunde väl medgifva en något olika rösträtt, efter en röstskala; men denna borde vara sådan, att så fort medborgaren stod i en sjelfstandig ställning, bärande omsorgerna för sin omgifnings bergniog och sin, orts angelägenheter, skulle den ringare hafva lika rätt med den högre; alltså bel röst. Han ogillade rslaget, som skulle försätta de nu stridande intressöna i en tvekamp, der icke en gång fanns den medlande syftning, gom någon gång lik en meteori nattens mörker upplyser inom ståndsförsamlingen de irrande partierna. Petter Gabrielsson från Kronobergs län trodde alla vara ense derom, att det nuvarande representa: tionssättet är föråldradt och föga motsvarande tidens fordringar. Men om det nya ej vore bättre, korde man ej blott för den vackra ytahs skull lättsinnigt antaga det. Bondeståndet; hvars skuldror: mest trycas af skattebördornas tyngd, borde derföre akta sig tioke lemna tandels vigtigasteintressenihänderna på en öfvermäktig skara af tjenstemän och prester, hvilka sednare, med respekt sagdt, aldrig tillåtit jeamkning på sina privilegier, och sålunda godtroget lemna ifrån sig den urgamla rätten att sig sjellva beskatta. Sjelfskrifvenheten, en bland de mest förhatliga orättvisor, säges vara boritagen genom det nya förslaget; men månne den icke qvarhålles genom stadgandet om ledamötarnes i den första kammaren väljande för nio år? — Talaren genomgick en mängd paragrafer af förslaget, frågade om det innebure billighet att arrende af kronans jord skulle medföra bättre rätt, med uteslutande at hela den stora och aktningsvärda klassen af andra arrendatorer, a? underbefälet vid armben och flottan, under det att krigsmakten annars i så hög grad gynnss; 18 vore förslagets glanspunkt och innehölle ett förtri filigt och tydligt försök att göra embatsmannen will bondens herre; 30 häntydde på ett återkommande till medeltidens mörker med degamia herre