Aftonbladet – 17 december 1850, sida 1

RON EAA EK EAST TEA EEE — Angående den så kallade begrafningshjelpen, denna insättning å fond perdu, motsvarande 7, års lön, hvartill hvarje löntagsre är förbunden, såväl då han första gången i tjenst ingår, som äfven då han tillträder högre eller annan lön, så utgör den ett af dessa hocus pocus i statshushållnivgsläran, i hvilka map tycker sig liksom spåra ett bemödande att förslafva tjenstemannen genom ett ekonomiskt beroende. 3 För huru mången har icke, vid inträdet på tjenstemannabanan, mistningen af 14 års lön utgjort fröet till ett sednare ständigt fortfarande ekonomiskt obestånd, och till den brist på sjelfständighet samt individuelt och tjenste mannavärde, som dersf varit en följd? När staten vill hushålla för individen, så är dess pligt att hushålla klokt och rättrådigt. Intetdera kan säigas med begrafningsbjelpen vara fallet. Klokt är det icke, att, medan tjenstemannen ännu lefver och hans verksamhet tages i anspråk, öka dess redan tillräckliga bekymmer för uppehållet för att derigenom efter hans död sätta stoftet i tillfälle att erhålla en ståtlig begrafning. Nog komma de dödaijsrd utan statens medverkan; angelägnare och vida mer maktpåliggande är, att bättre sörja för tjenstemännens materiella behof medan de lefva, än hvad nu är händelsen. Rättvist är ej heller förhållandet med begrafningsbje!ps-afdraget, då det endast äro anhöriga till dem som dö i tjensten, hvilka deraf skörda någon fördel, hvaremot dei stora flertalet, som lefvande lemnar tjensten, icke återfår det ringaste af den gjorda insättningen. Visserligen känner jag, att då hegrafningshjelpen påbjöds, afsågs dermed, i stället för pensionsinrättningar, som då saknades, att bereda ett medel till understöd åt aflidnes enkor och barn; men sedan dess har armeens enkeoch pupillkassa blifvit inrättad, och Rikets Ständer hafva dessutom särskildt anvisat medel till fattiga militär-enkor och barn, hvarföre nämnde skäl äfven försvunnit. Afvensaknar jag ej kännedom om att staten, i stället för att som sig borde direkt pensionera sina tjenare, då de af ålder och orkeslöshet äro oförmögne attlängrel förrätta sin tjenst, indirekt anser sig bidraga härtill medelst öfverlåtandet på armeens pensionskassa af entreprenadvinsten på armåbefälets begrafning, men detta rättvisar dock icke begrafningshjelpsafdraget, ty alla, som afgå ur tjensten utan pension, tillgodonjuta intet slags fördel af statens förenämnde frikostighet; Hvad slutligen lösen för fullmakter angår, är detta icke annat än ett tjensteköp. Skilnaden är endast att staten. och icke individen dervid är försäljningsmannen. Nu äro likväl ackorder (tjensteköp) icke allenast för tjenste män förbudne, utan hvad föregående generation i det hänseendet -förbrutit, det får den närvarande dyrt umgälla. Amorteringen af! armåens ackordslån är derpå ett talande bevis. Är det då rätt och billigt att staten fortsätter nämnde handel? Då tjensterne i öfrigt äro till, derföre att de ansetts behöfliga, är det dål rättvist att de af innehafvarne skola betalas?! Jag är i båda fallen af negatif åsigt. Och är det i följd häraf samt af hvad ofvan blifvit utredt, som jag ansett att bevillning å lönerne, samt erläggandet af begrafningshjelp och lösen. för fullmakter böra försvinna. För att likväl visa, att statsyerket genom upphörandet af be-. villningen och fullmaktslösen icke enligt detta förslag går miste om påräknade inkomster, har beloppet genom afdrag å landtförsvarets mnärvarande tillgångar (se tab. 30) blifvit statsverket tillgodo beräknadt. Såsom fullt motsvarande ersättning åt armeens pensionskassa för begrafningshjelpen, innehåller åter förslaget, att de besparingar å anslaget till tjenstgöringspenningar, som genom befälets permittering uppstå, skola tillfalla nämnde kassa. Samma principlöshet man finner i åtskilligt annat armeen rörande, igenfinnes äfven i provianteringsförhållandena. Till provianteringens bestridande bestås per man t. ex. vid indelta trupper 12 sk., brödet inb:räknadt, (m. a. 0. 9 sk. 4 r. bröd) jemte 4 sk. 6 r. is. k. tobaksskilling; vid lifgardet till bäst och Svea artilleri 7 sk. och bröd; vid fotgarderna samt Götha bch Wendes artilleriregementer 6 sk. och bröd ; samt vid Kronprinsens husarer endast 4 sk. och bröd. Då man likväl måste antaga -ma garna inom hela armeen vara lika konstruerade, finnes intet rimligt skäl för olikbeten, åtminstone för å samma ställe förlagda trupper. Vidare sker naturautdelningen al proviant under möten för fem i stället för en dag åt gången. Följden deraf blir, att som Dprovianten, hufvudsakligen bestående af saltvaror, måste förvaras i samma tält der trupp är förlagd och hvarest under en stark sommarvärme en brännande betta är rådaude, en odräglig stank jemte osnygghet derigenom uppstår. Intet hindrar hkväl att proviantutdelning från magasinet hos oss komme att ske som i andra armeer, dagligen, antingen före eller efter öfningarne. Enda olägenheten härvid vore ett något ökadt besvär för entreprenören; hvilket likväl icke tyckes mig böra tagas i betraktande. — Uti förslaget har proviantersättningen bestämts lika för alla, utan afseende på hvilken trupp de tillhöra; och utgör nämnde ersättning 10 sk. per dag, brödet inberäknadt, eller 7 sk. 4 r. samt 2 I bröd, ett belopp som fullt motsvarar bebofvet i såväl garnison son läger. Dessutom har å utgiftstaten en särskild summa blifvit anvisad för de undantagsfall, då brödportionen öfverstiger 2 sk. 8 r. Hvad särskildt brödanskaffningen angår, anser jag i öfrigt densamma både blifva billigare och lemna bättre vara, om den sker genom kontrakt med bagare, än om bakning:n sker på kronans bekostnad. Beträffande den vigtiga och kostsamma del af krigsförvaltningen, som innefattar truppens beväpning, beklädnad, remtyg och utredning, så företer ordnardet häraf ett experimentalfält för de mest olika förvaltnipgsåtgärder. Vidkommande anskaffningen och underhållet bäraf, så sker detta vid -de indelta roterade regementerne direkte af kronan; vid rusthållsregementerne af rustbållarne sjelfva; och vid de värfvade regementerne af entreprenörer, (passevolance-innehafvare). Uti intetdera fallet är likväl ringaste afseende fästadt vid-det, som, Bnlot mitt förmenande. ; främedeaåa rimmet