Aftonbladet – 17 december 1850, sida 1

RR oberäkneliga onera, på samma gång som förfarandet i militärekonomiskt hänseende är högst olämpligt. — Hvilken tillökning i utgifter kan icke tillskyndas rusthållaren dels genom kassationer, modellförändringar och längre fortsatt tjenstgöring, dels genom den uppsåtliga ovarsamhet med monderingen, som oftast är följden, då ett mindre godt förhållande mellan honom och ryttaren uppstår? Huru många olägenheter, både enskilda och allmänna, medföra icke i öfrigt sjelfva anskaffoingssättet? Huru föga betryggande är det icke äfven för parsedlarnes godhet och brukbarhet? Huru många ämnen till stridigheter emellan myndigbeter och rusthållare blifva icke deraf en följd? Alla de olägenheter, som här ofvan blifvit i både det ena och andra hänseendet anmärkta, bar jag efter bästa förstånd, med ledning af så väl egen som andras erfarenhet, i försläget sökt afbjelpa. Enahanda olägenhet, som här näst förut blifvit anförd beträffande anskaffningen och underbållet af rusthållsregementernes beväpning, beklädnad o. s. v., gäller äfven i afseende å sadelmonderingen, hvilket ej eller i förslaget blifvit förbisedt. Den summa af 37 rdr 32 sk., hvilken i förslaget upptages såsom en årlig afgift af hvarje rusthålls-nummer till statsverket, befriar rustbållarne från så väl anskaffning och underhåll al beväpning, beklädnad, remtyg, utredning och sadelmondering, som äfven från hästens furagering och skoning vid alla tillfällen då den till tjenstgöring är uppfordrad. Beloppet utgör ett medeltal af de utgifter, hvilka rustbållarne för sagde ändamål nu under vanliga förhållanden få vidkännas. (Forts.) —L—