Aftonbladet – 14 december 1850, sida 2

Aurora på: en utflygt till Elsass, hvarvid jag ej fordrar din närvaro. Dessutom är du ju under den orubblige furstens orubbliga skydd och således bättre bevarad, än genom en ombytlig makes kärlek I, — jag reser i morgon bittidal Med dessa ord, lemnade han mig, och jag gick ut på balkongen, som låg åt trädgården; der såg jag lorden ligga utsträckt på en bänk under mina fönster, med Jorgnetten inklämd i högra ögat och cigarr i munnen, längtansfullt blickande upp till det upplys:a fönstret. Han steg upp, helsade på. mig och gick derifrån. H:ns helsning gladde, mig, ty i denna stund behöfde jag ett bevis af kärlek, emedan j:g var sorgsen. I daggryningen hörde jag. grefvens vagn rulla öfver gården, samt åtskilliga befallningar, utdelade af hans röst. Nu var jag ensam, jag kände mig fri som före mitt giftermål, och beslöt att göra en morgonpromenad. Jag ringde efter Rosalinda, den nye betjenten kom -och avmälde att hon insjuknat om natten, samt att läkaren förbjudit henne att lemna sängen. Detta desappointerade mig; emellertid gjorde jag sjelf min toileti och g.ck ut, sedan jag lått invitera Jorden att dejeunera med sig. Jag hade ej gått bundra steg förrän fursten infann sig ceh erbjöd mig sie srm och sin tjenst. Ehuru mycken tzcksamhet denna evigt vaksamma och outtröttliga omsorg än förtjenade, så var det mig i detta ögonblick likväl fatalt, att ingen minut vara fri från bonsm så snart jag lemnade mina rum, och i temligen dåligt lynne sade jag: ;Men säg mig dåihimJens namn, bästa furste: är ni då verkliger min skugga ?. Kan jag då adrig vara säker för ert säliskap, aldrig ett ögonbick ers:m få pjuta af naturen ?? Åh, min. grefvinna!s sade ban; låtsa ni som om jag ej fanns till. Ni är allena då ni önskar det, och jag är tillstädes så snart ni vill det.v Men tröttnar ni då aldrig: att jemt fö!ja