Aftonbladet – 14 december 1850, sida 2

KN —H MT afskedande och min; nya liaison med lorden. Min gemål lärer funnit lämpligt att taga mig förhör angående saken, och inträdde sålunda en afton i mina rum med hela majestätet af en förolämpad äkta man, just som Rosalinda höll på att undervisa en nyss antagen betjent serveringen af mitt tbebord. Grefven befallde betjeningen att aflägsna sig; betjenten dröjde och det frapperade mig att nan med ett slags oro ömsom betraktade grefven och mig; emellertid varade detta blott ett ögonblick, emedan Rosalinda vinkade: honom medsig ut. -Knappt.voro vi ensamma, förrän srefven högtidligen satte. sig i position, för att ormligen imponera på mig. . Diogena! sade han, ;vi hafva knappast vait gifta i två månader, och redan är hvarje särlekens band oss emellan slitet — hvarthän skall: detta. slutligen leda? s Handla efter ditt. godtfinnande, såsom du ock redan gör! : Eller hindrar jag dig nånsin tt. sent och bittida åtfölja den blonda fröken ? Din stolthet är verkligen beundransvärd, Diogenan, fortfor Bonaventura. Du! du vågar söra mig förebråelser? Var det ej din nyckulla köld, var det ej din vansinniga exigence, som dref mig ifrån dig och som afkylde mina sänslor för dig? Två månader ha, vi varit vifta, och redan. är vicomten afskedad och lorlen har intagit bans: plats; för att icke räkna len immobila fursten.n ,Oeh hvem kan: undra öfver om jag Enner mera behag. i. furstens immobilitet. än i din vörlighet, som af. det minsta moln på min kärekshimmel låter förjaga sig?, frågade jag potskt, ty -det indignerade mig att Bonaven .ura, som aldrig skänkt mig någon lycka, våsade göra mig förebråelser, då jag sökte den på annat håll. Då torde du: ock fiona det förklarligt, att ag söker, om ej lycka, åtminstone förströelse ch således ämnar följa herr von Elsleben och