Aftonbladet – 14 december 1850, sida 2

XT Jsåväl som den ringare och fattigare; så att icke Idet gamla. —ma irkgs väl. — det gamlal ter. gejingem lyga.. frivbvrsaDenna.sföregåen tid var just getingarnes gyllne ålder, i afseTende-på-lagarne-ochvördnaden för dem: Vår tid vill: deremot att lagen skall varazen san j ning, men icke, ,för vissa samhbällsafdelningar, allenast ett;bländskep;; -Hvadvördnader: för öfverheten: beträffar; så är den icke mihdre; så snart man med öfverhet förstår lagens rättFinniga skipare, ssambällsordniugens och Tförvaltningens (dugliga ..och:: ärliga handbafvare. Men att man nu mera, äfven i, denna; ponkt, skiljer emell:n sken och verklighet, är obestridligt ett bevis på vår tids moraliska före: träde. ;.. uid t i Belysererfarenheten detta andra axiom, så uppenbarar sig alltså, att äfven det icke mera är något-axiom, utan dels en dikt, dels en skef uppfattning: af verkligheten. -Den tredje byråkratiska satsen; lydde, att mindre brott utmärkte den föregående tiden än vår... Jemföres folkmängden med brottens mängd, så får denna sats: väl ett sken:af sanning; men skenet försvinner: genast när man undersöker förbrytelsernas beskaffenhet. Man) upptäcker då; att det vida öfvervägande innebållet af: vår tids: brottmålslängder består af så kallade polismål, di v. s.:öfverträdelser -afl de många ofta godtyckliga och ej på allmänl lag grundade föreskrifter, vitesförbud, o. s. v.;) hvarmed den åt: styrelsen och af denna åt byråkratien.-upplåtna ekonomiska lagstiftningen öfversvämmat och alltjemt fortfar att öfversvämma våra lagsamlingar. Frånräknas dessal: öfverträdelser, hvilka till största delen ickel kunde finnas förut, emedan största delen af del: stadganden, som stämpla dem till öfverträdelser, icke då funnos, så visar sig återstoden — de då och nu enahanda brotten — vara fåtaligare nu än då. Detta är ett ofta ådagalagdt resultat af den så kallade biottmålsstatistiken; och vid sidan af den röjer sig sålunda den tredje byråkratiska satsen äfven såsom en dikt,l i stället för ett axiom. Den fjerde påstår, att mindre fattigdom fanns i den föregående tiden än nu. Verkliga förbållandet är tvärtom, så snart man tillåter uttrycket. fattigdom betyda hvad det innebär, eller att någonting fattas i de oumbärliga lef-l nadsvilkoren. Att de bland vårt lands innevånare, för hvilka detta fattas, äro fåtaligare nu än förr, röjer sig när antalet verkliga fattighjon inom och utom de allmänna barmrhertighetsstiftelserna fördelas jemnt på hela folkmängden. Räknas åter till fattigskaran de så kallade proletärerna, eller de som lefva för dagen genom sin arbetsförtjenst, och hvilka egentligen utgöras af de stora jordegendomarnes stattorpare och backstugusittare, jemte uttjenadt manskap från de till den byråkratiska lyxen hörande härmassorna, så är deras mängd utan tvifvel stor. Men i fall de äldre bland våra om: proletariatet och pauperismen så ofta ordande reaktionärer ville någon gång i tankarne förflytta sig tillbaka till sin ungdom, och ärligt zedovisa för sina minnen derifrån, så måste de erkänna, att de boningar, den beklädnad och de lifsmedel, hvarmed ifrågavarande sambhällsklass nu nödgas åtnöja sig, voro under den berömda föregående tiden gemensamma, icke blott för herregodsens jordtorpare, utan äfven inom den mindre förmögna allmogens hushåll, och sålunda hos en långt talrikare samhällsafdelning, än de nu så kallade proletärernas. Fortsättes åter jemförelsen en trappa högre upp i samhället, eller bland de icke på stattorparediet försatta jordtorparne nu och bland den mindre förmögna allmogen i vår tid, så måste man i afseende på dessas bohag, beklädnad och lifsmedel, söka motsvarigheterna hos den förmögna allmogen di; likasom den nu förmögne bondens husliga beqvämligheter oftast. uthärda jemnförelse. med hvad: dåvarande tjenstemän . och välbehållna borgare bestodo sig. Hvart man sålunda ser sig omkring: hvarhelst man jemnför tillståndet ho3 de särskilda samhällsklasserna förr och nu, märker man en långt vidsträcktare fördelning af trefnad och beqvämlighet — att ej tala om öfverflöd och lyx. De officiella öfversigterna af handeln och slöjdfliten upplysa derjemte, att detta bättre förhållande icke, på sätt de med tidens framsteg missbelåtna vilja intala o3s, är blott skenbart. Dessa öfversigter säga oss att vårt land nu frambringar spanmiål till öfverflöd, d. v. s. till utförsel, i stället för att Sverige ännu under Gustaf III:s tid nödgades årligen införa en del af detta första lefnadsbehof. De säga oss likaså, att långt mera och bättre beklädnadsämnen och bohagsting frambringas nu än förr, och för bättre pris, samt att dessa varor afsättas bland långt flera förbrukare; Men när en ärlig hågkomst .af det förflutna, när den omedelbara anblicken af dei närvarande, och när den officiella statistikens siffror sålunda sammanstämmande vitsorda ett mer alimänt välstånd nu än förut: huru ser det då ut med reaktionens favorit-axiom: att mindre fattigdom fanns i den föregående tiden än i våra? Det skulle varit en ipkonseqvens, om landshöfdiogeembetet uraktlåtit upprepa byråkratiens under diskussionernaom tjensthjonsstadgan och lösdrifveriförfattningen så vanliga försäkringar, att den af reaktionen berömda föregående tiden, oberäknadt besittningen af de öfriga förmånerna, som nyss här ofvan blifvit närmare uppskattade, äfven kunnat fägna sig åt mera förtroende mellan barn och föräldrar, tjenare och husbönder, mera arbetsamhet och omtanka samt i allmänbet mera sedlighet, än hvad man i vår tid kan påräkna. Bland dessa ämnen för betänkandets beröm och saknad befinna; två — ärbetsamhetenr och omtarkans — som äga egenskapen att röja sig åskådligt genom hvad de åstadkomme2; och häröfver lemnar den sist anställda jemnförelsen emellan varuproduktipnenförr och nu tillräcklig upplysning, för att till sin rätta halt bestämma betänkandets uppgift. i Tha 1344 tiloängliga incteringsorunder sak