Aftonbladet – 13 december 1850, sida 2

form, samt dymedelst göra landet till föremål för ett tillstånd af oro, missbelåtenhet och agitation, hvars följder kunna här, lika iitet som annorstädes, beräknas. Ett medel att undvika båda de nyssnämnda alternativerne erbjuder också den nu gällande grundlagen uti sista momentet af 81 regeringsformen, hvilken förutsätter, att grundlagsfrågor, äfven då de vid andra tiksdagen till afgörande förekomma, kunna arfordra än ytterligare uppskof, hvarom likväl då konungen och alla fyra stånden skola fatta samman: stämmande beslut. Under vår nuvarande allernådigste konungs första regeringsår har en af dess ministrar här på detta rum yttrat, att denna fråga micke kan falla; ett betydligt åntal af den nuvarande representationen och de mångtusende upplysta medborgare, hvilka nu sakna . all rättighet att deltaga i landets lagstiftning, hafva upprepat dessa ord, hvilka alltsedan genljudat inom nationen och numöra gjort denna fråga till landets lifsfråga; jag hemställer till der, M. H., vore det klokt, vore dat välbetänkt, att låta cn sådan fråga dö bort? och död blir hon åtminstone för en tid, om det af Konungen högsint erbjudna förslaget tvärt förkastas, samt det sedan, af. den förseglade sedeln i könstitutionsutskottet, får baro, om något nytt förslag erhålles, och huru beskaffadt det kommer att blifva. Det troliga är, att ett, medelst resultaterna af dylika Vöteringar mellan skiljda partier, hopplockadt förslag icke tänkbart kan blifva bättre, mera antagligt och stridiga mevwingar mera försonande, än det af konungen framlagda. — Ännu mindre lärer det på förhand kunna vara lika förs säkradt om Könungens eget bifall, söm det H. Mit, efter mogen pröfning, sjelf proponårat. Af dessa med flera skäl, dem det här blefve älltför vidlyftigt att utveckla, Kar jeg föreställt mi stt, i det skiok representationsfrågån nu vid riksdagen sig befinner, någon. mera ändamålsenlig åtgärd icke kan väljas, än att till nästkommande rikets ständer bänskjuta afgörandet. — Ett sådant beglut synes mig böra kunna förena, å ena sidany alla deras åsigter, som ära Bertdda ätt genast antaga Konungens förståg, och å den andra de tveksamma, som deruti se vådor, misstro dess nationella sympatier, eller tro, att tiden ännu icke är inne för en så ingripande förändring. Derigenom torde man äfven närma sig till dem, som vilja ombilda representationen på grunden af klassval; man bereder sålunda äfven dessa tillfälle att i mör lugn och fred arbeta på ett dylikt förslag, OcH rhöjligen få äfven detta hvilsnde bredvid det kongl. Det ginge ju då an att intill nästa riksdag utröna lagdets mening om företrädet af det ena eller andra, samt derefter låta de nya valen bestämma, hvad som då blefve att göra. Mig synes ett sådent förfaringssätt innebära fullkomlig rättvisa; — det blottställde icke frågan för att falla, icke opinionerna att, i saknad af något hoppets ankare, ånyo kastas ikring på agitationens villande haf utan styre eller bestämdt mål. Efcer öfvervägande häraf tvekar jag icke att föreslå: att med stöd af sista mom. 81 regeringsformen, rikets ständer må, dels för sin del besluta uppskö! ull nästa riksmöte med slutliga pröfningen af K. M:is den 4 Maj 1848 afgifna nådiga försleg till ny riksdagsordning och, i sammanhang dermed; ny regeringsform; dels derefier hos K. M:t i underdånighet anhålla om H. M:ts nådiga sanktion å ett sådant beslut.