Aftonbladet – 13 december 1850, sida 2

han Icke egentilgen varit ölverlastad. HBelenius framträdde inför domstolen på ett sätt, som väckte allmän muaterhet. Han var synbarligen något påstruken eller gick, hvad man kallar, i bakIrus; han inlemnade till en början en skrift; som Iskälle innefatta hans vittnesmål, men bvaraf endast linhemtades, att Asker vid ifrågavarande tillfälle med I knuten näfve skrubbat Carlsson under näsan och till honom yttrat alla möjliga hedersord. På fråga af Tordföranden, hvad vittnet menade med hedersord; T började han under mycken brådska och unzefär så, som då man upplåser en utanlexa, att uppräkna orden: rackare, karnalje, fålund. Då han här gjorde Jett uppehåll, frågade ordföranden: Nå är det nog nu ? Vittnet: Behöfs inte mera., Då vittnet härefter tillfrågades, om han verkligen sett Åsker med knytnäfven vidröra Carlssons näsa, I svarade han nej: I Ordföranden: Vittuet nöjer sig således kanske med I uppgiften, att Asker knutit näfven ? Vittnet: Det går an. På fråga, om Asker vid tillfället varit öfverlastad; Isvarade vittnet, att han icke var riktigt rejöln, I afTseende på det våld, som skulle tillfogats Asker, hade vittnet. endast sett, att Carlsson ledt ut Asker genom dörren samt genom fönstret observerat, att Carlsson litet derefter kommit barhufvad ut på gatan. Vittnet hade äfven hört Carlsson kalla Asker I tjufgömmare. Ordföranden gjorde härefter vittnet allvarsamma föreställningar om oskicket deraf att en poliskonstapel i sin vittnesberättelse vore oredig och obestämd samt icke a tänkte på edens vigt, än att han framkomme med uppgifter, som genast derpå måste Jåtertagas. : Törngren: Att Asker vid ifrågavarande tillfälle till Carlsson yttrat åtskilliga oqvädinsord, hvaraf han iikväl ej kunde ibågkomma mer än fåbund. På fråga om Asker varit öfverlastad, svarade vittnet, att han varit litet sup2n,. Då han närmare skulle redogöra, om han kunnat sluta detta af Askers ord l eller åthäfvor, svarade vittnet, att hans gång varit ordentlig och hans tal redigt, men vittnet vidhöll ändock, att han varit supen,, emedan han eljest icke kunnat uppföra sig så, som han gjort. Då ordI föranden i anledning häraf anmärkte, att äfven en nykter person kunde förgå sig, förändrade vittnet sin uppgift och påstod, att Asker slagit en och annan slingerbult. För flere vittnens hörande uppsköts målet på åtta dagar. — Poliskommissarien Thomasson inlemnade i onsdags följande rapport: Som till min kunskap kommit, att förre sergeanterne Carl: Gustaf Löhr och Johan Jågerfelt, hvilka begga detta år varit i Linköping häktade och tilltalade för utprånling af falskt sedelmynt, nu voro I bitkomna utan pass och boende uti huset AM 20 vid Köpmangatan, så inställde jag mig i dag på morgonen hos dem och tillsporde dem om deras ärende bärstädes, då under samtalet med Jägerfelt Löhr försökte uudandölja några bandlingar, som vid undersökning befunnos vara 3:ne skuldförbindelser, hvardera å 500 rdr rgs, den ena utfårdad af Daniel Andersson i Slagdala den 45 Nov. 4850; den andra af I Magnus Pehrsson i Wrångsnäs den 46:de November 4850, och den tredje af Jonag Petter Jönsson i Skärslida den 25 i samma månad. Då Löhr, som innehade dessa förbindelser, icke kunde för deras åtkomst tillfredsställarde redogöra, blefvo de af mig anhållna, samt Löhr tillsagd att sig i dag i poliskammaren inställa. Derjemte fanns i rummet en laddad dubbelbössa, hvartill Löhr förklarade sig vara egare, och Isom vid undersökning afgick, dervid skottet träffade väggen. Afvenledes tillsades Jägerfelt, såsom passlös, att sig i dag uti poliskammaren infinnna. Då detta mål i onsdags förever, förklarade Löhr på fråga, att han hitkommit i ändamål att anskaffa i penningar på de medföljande skuldförbindelserne, för latt sedermera uppköpa diverse varor, emedan han hyrt bandeisrättigheter af Jägerfelt, som vore kontingentborgare i Wimmerby. å i Skuldförbindelserna påstod han vara fullkomlig riktiga, eburu polismästaren anmärkte, att några namnteckningar af samme personer, som vwitsordat förbindelsernes äkthet, voro väsendtligt olika, så att det såge ut såsom om olika personer tecknat samma Inamn. Löhr vidblef i alla fall sitt påstående. ) Jägerfelt åter, uppgaf på fråga, att han vore borI gare i Wimmerby, till bestyrkande hvaraf han framvisade sitt borgarbref, samt att ändamålet med hans bitresa varit ast hos Kongl. Moj:t klaga deröfver. att en ef honom mot Östgötba privatbanksdirektion I väckt rekonventionstalan, om 40600 rdr banko såsom ersättning för det lidande han under sin arreIsteriog varit underkastad, och som sedan längre tid varit öfverlemnad till Götha hofrätt, ännu icke blifvit derstädes afgjord. För öfrigt förklerade han, att han uthyrt sina handelsrättigheter till Löhr, hvilken någon tid vistats hos Jägerfelt i Calmar län. Anlgående skuldförbindelserna hade han sig ingenting bekant, emedan Eöbr aldrig visat den för honom. Väl-hade han sistl. gårdag varit L. följaktig till en notarius publicus, der L. haft ett ärende rörande er laf dessa handlingar, men Jågerfelt hade ej sett handlingen eller tagit närmare del uti affiren. Rörandö passen, erkände: L3hr att han anländt I hit utan något sådant, men Jåägerfelt framvisade owt I pass, stäldt till Malmö och Helsingborg, der han sade sig hafva varit, ehuru han ej derifrån låtit vidare Tpåteckna passet till annan ort. Emellertid hade han ämnat anmäla sig i poliskammaren härstädes, hvatmed han kommit att uppskjuta. I Löbr förklarades ekyldig att träda i bäkte, och Jägerfeldt å!ades att vid homtningsäfventyr sig till nästa förhör inställa. Uader med Löhr och Jägerfelt i går yvuerligare I hållen ransskniog, anmälte sig ett ombud från komLi missionären Bergström vid Rörstrands porslinsfabrik, hvilken äskade att återfå några lårar diverse pors liaer, som Löhr uppgjort köp om, men ej ännu be jtalt. -Löhbr erkände förbållendet, men anmärkte av han erbållit porslinet på kredit; hvarföre polismästaren tillsade att porslinds skulle tills vidare affires till poliskammarens magasta. Löhr bagärde nu att återfå sin frihet, och då polismästaren härpå svarade, att Löhr skulle förblifva i häkta till dess det blifvit utrönt, huruvida de i besleg tägna skuldförbindelserna voro falska eller ej, samt tvärt afbröt hvarje videre förklaring af Löhr och befallde polisbesjsningen att utföra honom ropade Löhri dörren: Jag skall likväl visa att man ej ostraffasdt får anJtasta och på detta sätt behsndla en oskyldig perIson! — Åhp, svarada polismästaren, jag skall nog I jansvara för hvad jag gör och låter. ; Jägerfelt anhöll nu, att blifva skiljd från målet ,joch få sitt pass påtecknadt till afresa ifrån staden, -jbvartill polismästaren likväl vägrade bifall, med föreläggande för Jägerfelt att till nästa förhör sig ånyo linställa; åvarefter målet ytterligare uppsköts. ; Då målet med sergeanterne Löhr och Jägerfelt i deg äter förevar, förklarsda polismästaren att då lingenting emot Jägerfelt förekommit, så blefve han Inu från målet skiljd, och skulle hans pass och öfriga Ihandlingar till bonom äåterställar. Jägerfelt nämnde i anledning deraf, att han redan i dag -på morgoInen till justiiieombudsmannan inlemnat en klagoskrift öfver den behandling han här undergått, men sade tillika att iban vore beredd att nu återtaga denna skrift; endast han här finge sitt pass påteckJaadt till hemorten. Derpå svarade polismästaren, latt Jägerfelt skulle få sitt pass påtecknadt, sedan -jpolismästaren först erhållit del af den omnämnda skriften, erjemte förordnades, att skrifvelse genast ,Iskule afgå till konungens befällningshafvande i CalI mer län, för att få reda på huruvida de hos Löhri Ibeslag tagne skuldförbindelserne voro falska eller PES PT Y SSSRE ES Sk Ag AN byg öar rv TRA