Aftonbladet – 13 december 1850, sida 2

delns ledamöter borde med taäckssmhet afhörå föreläsningar öfver grundlagen; för sit del villa talaren derföre vara tacksam, om också det vore den yngsta ledamoten i ståndet, som; undervisade honor: Minst borde de som alltid vilja vara informatorer för ledamöter al andra stånd besvära sig öfver sådant. Nu anlände borgarståndets deputation för att anmäla att. borgarståndet beslutat remiss till utskott af br Cassels motion. Sedan deputationen åter aflägsnat big, fortsatte ånyo hr v: Hartmansdorff sitt enförande: Om denna riksdag varit en urtima riksdag, så kunde men ha sagt att tillräcklig. tid icke varit lemwad till förslagets noga inhemtande och granskning, och om förslaget varit ett ankare i stormen, som frih. Sprengtporten sagt, så kunde det hafva varit skäl att besära uppskof, men nu finnes ingen storm, ruadtomkring oss är det lugn och hvila; men nu har man haft tillräcklig tid både i Örebro och annorstädes att ventilera detsamma ocW att uppgöra nytt förslag om man så velat. Han bestrider att han talat om tvångsmål; sådant kan icke-ega rum der hvar och sn kan yttra sig och rösta fritt, men att truga, locka eller tubba andra, det vore mera tvångsmål. Vidare påstod talaren att alternativt förslag icke var grundlagsenligt och bestred hr landtmarskalken rätt att låta friherre Tersmedens motion blifva hvilande, samt yrkade proposition om antagande af frih, Palmsijernas eller frih. Tersmedens. Hr Dålman, W. F., uppträdde med kraft emöt hr von Hartmansdorffs med anhängares tolkning af friherre Tersmedens rått, att få konstitutionellt afseende fästadt vid sin motion, Han viser huru en (råga, som icke kan afgöräs af ett stånd, icke haller. är enskild, titan allmäh och derförå måste till utskött remitteras. Men då rätt finhej att väcka en sådan motion, åå måste det också finnas rätt att få den under omröstning, men detta skulle afskäras motionären i fall. man, förr än denna allmänna motion blefve grundlagsenligt behandlad, företog och bifölle en motion 1 6n helt och hållet enskild fråga, som etidast berodde på detta stånds afgörande, men som likväl skulle förhindra den allmänna motionens grundlagliga behandling. Ty frågan om tre dagars uppskof kan afgöras af ståndet enskildt, men den om uppskof på tre år måste bifallas af adla stånd j:mte konurgen, och om bifall gifves till frih. Palmstjernas motiom, så tillintetgöres all verkan af frih. Tersmedens, För öfrigt vore sättet att upr;skjuta afgörandet af vigtiga frågor, då meningarne äro delade, Intet nytt. Det hade blifvit tillämpadt vid 1810 års riksdag i Örebro i fråga om åtskilliga förslager, som hvilat sedan 4809. En del af dessa förslager afgjordes vid riksdagen 4812, men en annär del uppskjötos åter till 4815, och äfven då föreslog Kong!. Moj:t förnyadt uppskof, fastän det icke vann ständersas enhälliga bifall. Konstitutionsutskottet eger rätt att uppgöra nytt förslag och inskränkes icke i denna rätt doraf att Kongl. Maj:ts förslag är kvilande. Talaren anser att friher:e Sprengtporten mycket riktigt har anmärkt att flera alternativa paragrafor nu hvila, hvarföre hr Dalman förenar sig med friherrn i hvad han så vältaligt och sannt yttrat, Tealarea trodde vidare att hr von Hartmansdorff missförstått uttrycket tvångsmål, ty om man blott hade ett förslag, så vore man tvungen att antaga eller förkasta detta, då man deremot med 9:ne hvilande förslag vore mera fri. Friherre Cederström, A., förklarade vara förekommen af hr Dalman. 4 Derefter utspsnn sig en diskussion, som skulle bli allt för lång att relatera och åtskilliga yttranden af en del ledamöter, såsom grefve Henning Hamilton, kunde icke af referenten höras på den plats han innehade. Ea och annan mera bemärkt situation torde dock böra upprepas, såsom den då hr Hjeria fick ordet och replikerade hr v, Hartmansdorff, som långa tider ansetts hålla tömmarne i detta hus för det han hads något emot att åka och vända, samt derjemte erinrade husets ledamöter huru hr v. Hartmansdorff vid frågan om ett klassvalsförslag bredvid det kongl. förslaget sagt, att det ena måste få sin plåts under bordet medan det andra låg ofvanpå, eller också fverlom, och huru han dervid antingen straxt förut eller strax efteråt sagt att det kongl. förslaget skulie blifva enhälligt förkastadt, vädjande hr Hjerta tilt alla ledamöterna om. detta kunnat tydas annorlunda än att hr v. Hartmansdorff förklarat att det kongl. förslagets plais blefve under bordet. Vidare begärde frih. Tersmeden af landtmarskalken få veta om hans mation nu skulla anses hvila på bordet, såsom en ledamot begärt, och hr protokollsekreteraren Carl Printzenschöld förklarade detta vara ett försök af friherre Tersmeden att a priori aftvinga landtmarskalken en sådan förklaring. Grefve Ankarsvärd ansåg det v:ra ett obestridligt faktum att motionen var väckt och begärd på bordet, och förklarade det vara fullkomligt logiskt att frågan om uppskof till nästa riksdag bör förekomma före frågan om att bestämma uppskof till annan dag. Hrr Mannerskartz C. A. och Bengt Ribbing yttrade sig till fördel för den mening som omfattar friherre Tersmedens mo ion. Friherre Raab, 4., påminner om hr v. Hartsmansdoff:s förklaring att han vore jacksam för föreläsningar ur grundlagen och föreläs:r derföre honom 44 riksdagsordningen. Men då ber hr Printzenschöld försläsarne upphöra. Hr Cederschöld, som aflägsvat sig på en timme men återkommit, talar för den åsigten att frih. Tersmedens motion bör få grundlagsenlig behandling innan den andra frågan afgöres, förklarar sig vara anhängare i hufvudsak med motståndarne, men sätter sig emot hvarje försök att trampa grundicgen under fötterna och vill veta om den af honom begärda bordläggningen må snses ega rum eller ej, och då han derpå icke erhåller något besked, utan diskussionen ytterligare fortgår, tillls man slutligen begär votering, upprepar hr Cederschöld denna fråga, under det att voteringspiopositionerna utskrifvas, hvarpå landtmarskalken likväl svarar med uppläsandet af den paragraf som handlar om voterings fortgång utan afbroit, men det oaktadt framställer hr landtmarskalken omedelbart efter detta upplisande en annan fråga till ståndets afgörande, nemligen, om ridderskapet och adeln genast efter voteringens slut behagar åtskiijas. Under diskussionens fortgång har general Lefren föreslagit att som ja-proposition begagna presteståndets och friherre Sprenglporten att öfverlemna åt landtmarskalken ait bestämma plenumdag för frih. Palmstjernas förslag, sedan öfver friherre Tersmedens motion biifvit grundleagsenligt beslutedt. Den af frih. Tersmeden, I. W., med stöd af 81 S R. F., väckte motion om upp:kof med representationsförslagets afgörande till nästa riksdag, meds delas, i anseende till dess vigt, här nedan, bBen egna och i flera hänseenden invecklade stillning, uti hvilken frågan angående ombildning ar vepresenialionssäilot vid deana riksdag kommit mäste äfvea leda tanken på egaa och ovanliga me del, för alt rädda denna friga ur en sidan, icke biott för henne sjelf utan för fåderneslandet, vådlig positiop. Uader tinkesätteps nuvaranda splittring torde något annat medel för det ofvannämnda ändamålet icke finnas, än att söka gerom uppskof bereda tillfälle för de skiljda meningarne att närmare begrunda samt. sorg are och mera moget pröfva det förslag till förändrad representation, hvilket konungen, för att förlika stridiga äsigter, inför svenska folket framlagt och hvilket nu afbidar rikets ständers beglut, för att artiogen, genom deras bi fall, blifva en grundlag, som, eftcr mångas öfvertsgelse, skulle utgora en lycka för Sverge och en säker borgen för utvecklingen af de konstitutionella förhållanderna och de deraf, i så högst visendilig mån, beroende nationella krafterna, eller ock geacm