på ett uttryck af hr von Hartmansdorff; nemligen om Hans ifver att få det kungliga förslaget så snärt som möjligt lagdt under bordet, hvarom den sednare förmälte sig icke hsfva yitrat något. Detta berodde på speciella uttryck, hvarom båda ledamöterne hemställde till ståndet, hvad som hade yttrats af hr v. H. och som referenten ej tilltror sig att med ful visshet kunna citera, hvilket ock ihufvudsaken är mindre mektpåliggande. (Forts.)