Aftonbladet – 12 december 1850, sida 2

ARR VE LE OUMMUILEg UL og MEBASUUL Ill. 1 VI NIIVUVAR motion på bordet. Hr von Hartmansdorff trodde förslaget om upp siof vara utginget från fruktan att meningarne of det hvilande förslaget vore enhälliga; och förmensde tillika att om splittring fenns, så vore åtminstone fertalet icke tvekande. Icke heller skulle ståndet blifva tveksamt efter jul, om man ock å andra sidan kuride anse sig vinna detia mål genom flitig -bearbetning. -Talaren trodde att friherre Tersmeden skulle bäst kunna upplysa om agitationen utom stin dens plena. För öfrigt påstod hv von H. att något alternativt förslag enligt grundlegen icke kunde göras bvilande i jembredd med det kongl. förslaget och förundrade sig öfver att två äldre ledamöter kunde vara af den tanken. De herrar, som önska uppskof 2å för långt i sitt nit, de gå så långt aw de tvinga oss att företaga saken redan om lördag. F.r att bevisa sin sak uppläste hsn och kommenterade åtskilliga paragrefer af grundlagen emot remissen och frågade hvad bankoutskottet skulle säga om det utskottet finge att besvara ett försisg om uppskof till gästa riksdag med ett ärende som hörde till dess behandling. Jo, svärade han sjelf, sutskottet skulle -skratta,.. En remiss till utskottet skulle således blott underhålla oro i sinnen och förhindra utskottet att inkomma med förslag till något bättre, och detta borda ingen, som nitälskar för fäderneslandets väl, önska. Hr Lagerhjelm talade för den i talmanskonferensen föreslägna ordningen. Hr statsrådet Sandströmer utvecklade med klarhet skälen hvarföre frib. Tersmedens motion korde af3söreas innan man företog den-hufvudfråga, som dennes motion afsåg att få uppskjuten. Grefve Ankarsvärd uppträdde å nyo med en replik mot hr Vv. Hearimassdorff. Talaren beklagar. att hr von Hartmansdorffs afvikelse från formerng nödgar älven grefven till en sådan afvikelse. Hr v.I H. håde sagt att uppskofsförslaget utgått från fruk-I tan för enhällighet inom ståndet, men han tordernog få er!era ett-enhällighet ieke ens i detta--hus förefunnes, och cm också det vore enbällighat inom ridderskepet och adeln, så betydde sådant icke enhälligbet om samma åsigt bos bpalioaen. Sarskildtepostroferade talaren br v. Hartmansdorff för det han sågat att frik. Tersmeden kunde upplysa om agitetionen utom stånden, och Hemställde till ståndet omj det kunde kallas agitation att ledamöter af olika stånd trädde tillsammans för att utbyta åsigter-ocbl böra hvarandras skäl för och emot. Hvad bankoutskottets skratt baträffade, så miste hr vs H:s försäkran derom grunda sig på en särskild kännedom om detta utskott. Konstitutionsutskottet deremo! skulle säkert uppteaga motionen till den bebendling som grundlagen föreskrifver. Med afseende på bh: v: H:s förundran öfver tvenne äldre ledamöters åsigt, förklarade -grefven att icke dessa två tedamöterl och troligen icke heller de öfriga afridderskapet ochi adeln behöfde mottaga några föreläsningar af hr v. H. öfver grundlagen; om tolkningen kunde väl skiljaktiga meningar uppstå, men innehållet var säker: bekant för hvar och en, innan han intog sin piats på detta rum. För öfrigt instämde grefve Ankarsvärd med br Sandströmer i afseende på den inverkan han ansåg friherre Tersmedens motion hefva på utsättardet af tid för afgörandet al dst hvilande förslaget och an ji såg att det vore illiberalt af andra sidan att när man är säker om utgången tala com tvångsmål, dål: det å denna endast yrkades tillräcklig tid att få öf-j verlägga. ; dtmarskalkea anmärkte att han icke ännu t något förslag om utsittande af tid utanl: lott för ständet vid början af plenum Gelot talmanskonfa pren:ens beslut, Funna drog S, väcka fråca om dess företagande Aili afgörande i det plesum som ta! manskonferens en ansett lämp tigt. Friherre Sprengiporten ansåg sig med skäl kunna framställa de ord, som han trodde en talare i et annat riksstånd hafva haft vid början ef riksdagen, nemligen att afgörandst af det hvilande förstagets öde . innebär lika stora betänkligheter, antingen dess antsgande bifalles eller afslåg. Tidens läror hade verkat en påtrycksing, men mana bade änru Ich deraf erfarit några lyckobringanda verkningar. I en orolig tid som den närvarande vore kanske dette förslag ett ankare i stormen. Det kunde icke ne kas att missnöjet hade en hufvudsaklig grund derat från representationen en stor och ekt af medborgare, hos hviika det konz väckt stora förhoppningar. Iied an! talares yttrande att ett nytt och kärt? i stället för Kong). Maj:ts förslag u; skade friherre Sprengtporten att majoriteten uppgöra ett nytt förslag att hvila jersie det ko lig2; ty bvad dst enginge att ett alter vore grundlagsstridigt, så matsatte sig friharren de na tolkning af grundlagen och påminde att se sista riksdagen hvilade alternativt förslag om förä: dring af flere paragrafer och då alternativt försla: om en del af riksdagsordningen vore lagligt, så må-) ste ett alternativt förslag, som omfattade den hel och hållen vara lika grundlagsenligt. Hr Bjerta IL. J. anförde stt remiss ef en sådeni motion som frib. Tersmedens af grundlagen icke ovillkorligen vore föreskrifven, men icke heller) förbjuden. Ståndet hade således. häruti sia fs vilja. Han trodde emellertid att remissen möjgen kunde tjena att närma de skiljoktiga meningarna till hvsrandra och det af föliande skäl. Mot-. ståndarne till förslaget hade utgått från den syapunkten alt frågan om representationsförämdrtingen icke skulle felia med det kongl. försleget, utan att man cå skulle komma i tilifille att uterbeta iåsorl. ättre, cch för detta sjfte uttalade hr Hjerta sin ernsla; emedan hvar och en utan tvifvel skulle önka att sådant kunde ske, ja till och med att man fälla komna erhålla det bästa möjliga. Men då cie hver och en kan erhålla hvad man anser för i let bästa, så måsta man sluiligen förena sig om nå-,; ot mad uvpsffrenda ef indi slia tyckea i ser-l; fe!, och frågan vore således att utröna hvwi-l, 78 kunde få da flesta mesiegarna. Detta sjfaf frid. Feremekon: a ficre af de a ansågo skola ; caktadt icke vara Boc i e och under tiden utarb örslager, som talarne på m vifva bättre. -Om då dessa sitlades af pu antaga cut . E i i 1 på för and gihset. rikadag kusdets ill och med i ech agitaetion:n vora slu. de föranledde off, som ee