Aftonbladet – 11 december 1850, sida 2

Inom läkaresällskapet i Christiania har frågan om karantän mot koleran utgjort föremål för många och sakrika diskussioner. Ingen enda medlem har bestämdt förklarat sig deremot. I ett till marindepartementet afgifvet betänkande öfver en till generalsundhetskollegium i London till brittiska regeringen insänd Report on quarantine, hvari föreslås upphäfvande af karantäner för alla sjukdomar och i stället antagande af andra sanitära anstalter, yttrade medicinska fakulteten: efter att först hafva betraktat frågan i sin allmänhet och dervid anfört, att läkarevetenskapens historia visar, att epidemier och pandemier äro långt sällsyntare i våra dagar än fordom; att flera äro försvunna på ställen, hvarest de förut ofta förekommit; att de, då de uppstå, i allmänhet äro både af kortare varaktighet och mindre ödeläggande i deras verksamhet än förr; att dessa fördelar onekligen kunna tillskrifvas den genom civilisationen verkade stora förbättring i ländernas och folkens hygieniska förhållanden, och att det således finnes hopp, alt de många förbättringar, som nu alltjemt införas i dessa förhållanden, omsider skola göra landsfarsoter ännu sällsyntare, snarare öfveirgående, mildare, ja måhända alldeles utrota dem): med hänseende till koleran följande: Choleran har visat sig i alla verldsdelar och i alla zoner; men erfarenheten har till fullo bevisat, att karantäner hvarken förmå att hindra den i sin vandring eller att utestänga den, och i detta afseende äro kontagionister (de som anse den smittosam) cch icke-kontagionister enige. Korantän, i och för den sjukdomen, har således numera under den nu återutbrutna epidemien hvarken varit påbjuden i Ryssland, Preussen, Mecklenburg, Hannover eller Hansestäderna; den blef i förra året upphälven i Storbritannien och Irland, och i år uti påfvestaten; och fakulteten finner icke heller någon betänklighet att föreslå dess upphälfvande i Norge, under iakttagande af den försigtighet som lagkommitteen föresiagit. Redan i ett år 1833 af förra kolera-central kommissionen till marindepartementet afgifvet yttrande säges: att norska nationen nästan icke ser i koleran annat än en allmän epidemisk sjukdom och är väl förberedd på de mildaste föreskrifter, samt väntar dessas antagande med längtan; och kom:n anmärkte iRsitt betänkande den 6 November 1834, att både den utomlands och i Norge sedan vunna erfarenhet bekräftat riktigheten af denna isigt. Den nuvarande kolera-centralkommissionen bar i flera sina betänkanden under åren 1848 och 1849 uttalat sin på vetenskap och erfa renhet bygda öfvertygelse om onyttan af kolerakarantän och föreslagit den upphäfd; och konsulat-utlåtanden från de handelsplatser, med hvilka Norge mest har gemenskap, utvisa att, med undantag af de tre nordiska rikena, karantäner öfverallt dels icke varit påbjudna, dels uppbäfts och dels endast varit ålagd fartyg, som haft kulerafall ombord. I marindepartementets betänkande den 13 Januari 1848 rörande frågan om en kovgl. proposition till storthinget angående lag för karantänsväsendet yttras, att departementet, ehuru benäget att anse all karantän mot kolera onödig, likväl ansett det betänkligt att nu upphäfva den, af folkrättsenlig hänsyn till grannrikena, som ännu icke antagit den principen, samt derjemte af unionella afseenden till Sve rige. Derföre antogs i stället för lagkommitteens förslag i 14 en annan redaktion, som medgal åt konungen att förordna mot koleran en observationskarantän på högst 8 dagar; hvilket är enda hufvudsakliga skilnaden mellan kommitteförslaget och förordningen af den 12 Aug. 1848. Man aniog äfven, att sjukdomen hide en olika inkubationstid, emedan det sedan föreskrefs blott 5 dygns karantän för fartyg, der intet misstänkt fall visat sig, men 8 dagars, då fartygen haft kolerafall ombord. Deremot föreslog marindepartementet den 28 Februari 1849 och ännu ena gång den 17 Mars, att upphäfva karantänerna; men detta blef ej af Kongl. Maj:t bifaliet. Emeilertid synes af ailt detta, att alla myndigheter varit ense om att anse karantänerna onödiga och onyttiga; och folkopinionen i Norge, som då 1831 koleran invandrade i Ryssland, visade sig lika förskräckt som i andra länder, samt derföre då tåligt underkastade sig alla de stränga åtgärder, som grundas på farhågan för sjukdomens stora smittsamhet, har efterhand blifvit förändrad, sedan dels sjöfarande, handiande och andra resande gjort bekantskap med dess sanna natur på utländska platser, des man haft erfarenhet derom i eget land, och regeringen förmildrat dessa åtgärder, samt tidningarne meddelat såväl sjukdomsresultaterna som hvad myndigheterna och läksrne på vetenskapliga grunder och vunnen kännedom yttrat. Man inser nu spärrningarnes onytta och är förberedd på karantänernas fu!ltomliga afskaffande. I följd af den nya norska karantänslagen ötvertager statskassan de flesta af de med karantänen förenade utgifter; hvilket var af kommitteen föreslaget med hänseende dertill, att karantän för kolera, gula febern och koppor icke skulle ifrågakomma och karantänstiden mot pestsmitta betydligt förkortas. Men som regeringen bibehållit karantänen mot koleran, hafva dessa utgifter blifvit vida större än som påräknades. De hafva nu visat sig så betydfömn dag mn 0 8 las Att Öl älg a0t An vVäNdte