Aftonbladet – 9 december 1850, sida 2

sades. Musiken anfördes af hr Weller, och sällektpet skildes ej ät förrän kl. 2 Riksdagen. Den stora vigten af frågorna om försvarssystemet, och den jamförelsevis dryga andel som försvarsanstalierna upplaga i budgeten, påkalla naturligtvis representanternas allvarliga uppmärksamhet på de riksdagsmannayttranden eller motioner, som kunna tjena till utredning af och upplysning öfver detta ämne. I detta bänseende taga de motioner, som hr kapien Stjernsvärd väckt på riddarhuset, utan tvifvel uppmärksamheten serdeles i anspråk, då de afse att på samma fång ordna landtförsvarst på ett mera effektift sätt, alt lemna militären mera tillfredsställande utkomst och tillika åstadkomma en ej ohetydande besparing i budgeten. Vi meddela derföre har sjalfva motionerna, af hvilka den ena äfven är serdeles rteärklig för de citatiener den innehåller af yttranden un der 4809 års riksdag från åtskillige ledamöter af adeln, hvilka sedan uppstego till de högsta militärplatser, följaktligen måste anses hemma i yrket och hvilkes åsigter vid den tiden ötverensstämde til syftningen med dem som ligga till grund för hr Stjernsvärds försvarsplan. De dyrbsrasta institutioner uti et fritt och lagbundet samhälle äro, ett på sansing ! visa och nsturliga politiska rättigheter grun idadi representalionssätt, samt ett ändamålsenligt ordnande af försvarsväsendet. Det förstnämnde utgör den enda sanna och tillförlitliga grundvalen för inre lugn, trefaad och belåtenhet; genom det andra betryggas uteslutande den natiopella sjelfständigheten. Djupt genomträngd af dessa sanningar äfvensom deraf, att föreaämnde institutioner bos oss icke motsvara hvad antydt blifvit, har jag icke tvekat att i dessa omständigheter fioga riktningen för min politiska verk samhet. Det har blifvit sagdt, att represeptationsfrågan icke mera kan fallav och derom är jag äfven öfvertyged. Men lika säkert kan man också antaga, att detia bliiver fallet med försvarsfrågan, och att nationens ombud, met allt mer och mera allvar skola återkomma dertil. Tiden är således, hvad den länge varit, inne ett öfvergifva alla, af underordnad natur varande och från det egentliga målet afledand2 förändringar inom armeen, för att i stället komma till ett mera maktpilizgande: Sjelfva försvarsväsendets grunder och den praktiska uivecklingen deraf. Det var af denna enlednirg och i öfrerensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt, som jag vid föregående riksdag afgaf ett förslag till förändrad organisation af lar dtförsvaret. Betta förslag inatrfattsde de indelta truppernas ställande på ständig vekans och försvarets byggande på en fullständig, och i enlighet med beboivet, tillräckligt öfvsd nationalbeväpning, i förening med en mindre, ständigt tjonstgörande stam; allt mot en sammacräknad kostnsd, som betydligt URderstag utgifterna för det närvarande landiörsv ick? mindro medi iodri stungen at af beht ssrilkor för 3) ce på A t dena förslag, om alldeles grunder, och dessuom irgripinde i istressen, skisgiarde den nimbus, hvarim katts omgi:va indelnivgsverket samt slönl ajordt och afgifvet af eoskild man, kune erhålla eu Hort motstind, derpå ver jag 3 på förband beredd. Att förstaget följakt son vid 4848 års riks oaktadt endast lösliga anmärkvingar kundoa göras detsemma, blef undertryckt, och ej ens den b bifellen, hvartill jag då kränkte rig, nomiigen: att förslaget of em särskild, af kunnize min samite, måtte blifva pr innevarande de ! vlörslag tillför är uppejordt, i cagz till förer e. ry jag hysuar desawwum d ; om den tid ännu icke är :e3, då åsigter så allmänt de! ; hvilket jag likväl h uteblifva. Hvad son hoppning, är icko allonost det f yttrade åsigter om landtförsvarets tudamil serligaste ordnande deles ar allt fler och fler kunnigs och fo sterländskt sinnade raän, så väl inom so: utofz ket, utan ock derföre att de äro ett gen fröjd dade män och krigare, Varma fosterlaadsy ttrade inom detta hus, vid gryningen af vårt nuvarsnde s. k. konstitutioneila stateskick, Män, så som en Rudolf Cederström, en Johan af Puke, en Mognaus Björnstjerna, en Georg de la Grange m. fl. hvilkas yttranden jag icke ansett olämpligt att här i minnet återföra, då de innehålla ord, som af en