Aftonbladet – 9 december 1850, sida 1

a SER AR EE EA SSE EO SE EES RR EE —S——5S5H55eernnS Universel, hafva för en förgriplig tidningsartikel blifvit dömde hvardera till 6 månaders fängelse och 2000 francs böter, samt alt gemensamt ersätta rättegångskostnaden. Femprocentsfonderna noterades den 28 Nov. till 91,15; treprocents till 56,35. Följande dzgen, den 29 Nov., föllo fonderna än ytterligare, nemligen femgrocen!s till 90,80; och treprocents till 56,30. TYSKLAND. Preussiska ministera frinerre v. Manteuffel återkom den 30 om eftermiddagen från Oimätz till Berlin, och begaf sig genast till konungen i Poisdam. Enligt det ministerielia bladet Deutsche Reformp, äro de underrättelser han medfört sådana, att de berättiga till hoppet om ,en fredlig och ärofull förlikning med Österrikiska kabinetletn. Hr v. Manteuffel återvände samma afton från Potsdam till Berlin, och ministeren sammanträdde derefter till rådplägningar, som först sluätades kl. 11 på sftonen. Dagen derpå skulle ett nytt ministerråd hållas i Potsdam under konungens presidium. Med hänseende till de båda makternas ställning, såväl till den hessiska som den slesvigholsteinsta frågan, sär ett aftal träffadt, som enligt D. R. fulikomligt uppfyller hvarje billig förväntanr. Berlinerbladet Nationalzeitung yttrar sig om denna sak som följer: Sakernas vändniag under de sista dagarne lät oss förutse ew dylikt slut. Freden är betryggad, om än afväpningen icke genast kommer att följa, samt striden om underordnade differenser än en gång skulle framkalla några demonstratiozer och motdemonstrationer. Men på hurudara vilkor är freden betryggad? Vi könna dem ännu icke i detalj, men skulle det än icke hafva skett till ett pris, som af ett visst parti förstås under frasen Preussens ära, skulle men till och med bafva vunnit en skenbar maktförstoring, så är dock otvifvelaktigt, att Preussens tyska kallelse, alt vara en representant för tyska folkets enhet och frihet, blifvit fullkomligt uppoffrad. Endast på denna basis kunde ryska sändebudet förmedla freden, och furst Schwarzenberg ingå på densamma. Hvad en trånghjertad och egoistisk politik kan hafva vunnit i materiell tillvext, genom några mediatiseringar, hvarmed man måhända belönat dess medgörlighet, det har den tusenfallt förlorat i morolisk makt. Oflvergifvet af nationens uffentliga mening, återfördt till den beliga alliansens system, skall Preussen, trots det pris man erbjudit detsarama för dess fullständiga brytning med 1848 års idcer, fortsätta den roll ef ömkeligt beroende och svaghet, samt tvetydighet och otiliförlitlighet, som alltsedan 1786 karakteriserat dess utrikes poliuk. Endast de smärtsammaste, men tyvärr mycket grundade farhågor, kunna afhålla oss att välkomna en fred, som afvänder ett indördeckrig, och återhåller tvenne broderstar mar, som stå beväpnade mot hvarandra, att ssmmandrabba till blodig strid. Men denna fred är köpt för återstoden af vår frihet, köpt för den lilia resten af de nationella förböppningar, som vi räddat undan de tvenne sista årens skeppsbrott. Det är en fred, som, genom beklagligheten a! sina resultater, endast förbereder en ny kamp, hvilken genom paliiativer endast för ögonblicket uppskjultes, för att dock snart på nytt utbryta, vida våldsammare och skonslösare.n Fråa Kurhessen berättas att ständerna förbereda en adress till kurfursten med fram lande af en önskan, ati han måtlle återvända ull Kassel. Kurhessens utrymmande af förubundstrupperna — berättar Konst. Zeit. — ör en sedan 14 dager förbereld åtgärd. Det o!yckiiga, fullkomligt utsugra landet förmådde cj längre bära de oerhörda Lkrigsbördorna; och om det förderfbringande tills åndet fortfarit ännu ett par veckor, så skulle ofelbart hungersnöd utbrutit både bland folket och trupperna. Kurhessens utrymmande ver ailtså ett oundvikligt nödtvång; fråga var biott att fana en passar de form, en lämplig förevändning dert 4 nen dertill utgick ursprungligen frin ku:fursten sjelf. Det bade ändtligen bliivit för hönom begripligt, att båda ban sjelf och hans land skola tillintetgöras, om ban längre fortfore att vara förbundsdagens viljelösa verktyg. Det konfererades håde linge oeh väl mellan Wien och Berlin, och ändtligen beslutades att välja den nu betridda vägen. Förbundstrupperna skulle utrymma Kurhessen, och preussarne bkaledes draga sig tillbaka, hvarefter kur