Aftonbladet – 9 december 1850, sida 1

Ro:elirda klagade jag min nöd. Hoa afhörde mig tigsnde och sade sedan: Min grefvinna! åden cskyldig, adorabel engel ni är! hvem tärker väl i stora verlden på att älska sin man? En sådan tanke kunde blott uppkomma os en så candid varelse, som min bulda grefvinn s! Il an blir sin gemåls maka, man blir sina barns moder, men man älstear honom ej, tvertom men finner honom odrägligt ennuyaat och han är det äfven, ty han täcker på materiella inires:ez, bean vill göra fig en sort, försäkra sina barn om en sort, gifva sitt namn en relief och mera dylikt. Han vill blifva statsborgare, representant, eller till och med kosmopolit — en sådan verelse har en nattrock I vÄfven hos aristokratien ? frågade j:g med fasa. nAfven hos aristokratiens bedyrade HKusalinda obevekligt och tillade: en nattrock cch stundom äfven tofflor, cch han röker cigarr om morgonen och gäspar ibland om aftonen, och läser tidningar, och är, som godsegare och representant, i våra dagar äfven underkastad den borgerliga pöbelns opinion.n ,Men det är en horreur! utbrast jag rysande; ;men en sådan varelse kan man ju inte älska, ban har ju knappt tid att tänka på köriek I xNej! Också tänker han allsinte derpå. Men hvad är då att göralv utropade jsg i förtvillan, Du ser det, Rosalinda, jag älskar redan nu ej mera min fästman, emedan den tillkommande äkta mannen redan framlyser ur bela hans väsende. Jag måste ju hata och afsky bonom, då han blifvit en veritabel äkta man. Hvad är att göra? Ser du, R ivd2, min förtviflan är så öfvermäktig, att den bouleverserar hela min natur, att den tvingar mig till och med att utgjuta mitt bjerta för dig, som ej är jemnbördig med mig. Känn den ära jag bevisar dig, bjelp mig, råt mig: hvem skall ag älska? Ty älska måste jag!