Aftonbladet – 7 december 1850, sida 2

g. k. mindre kreditivet, jemväl taga i beräkning möjligheten att bereda utväg för hvad utöfver berörde tillgåogar under tiden till nästa riksdag tilläfventyrs kan för ofvannämnde ändamål erfordras. I afseenda å användandet af förberörde unadsättningsmedel anser Kong!. Maj:t enahanda, hittills följda grunder, som rikets sednsst församlade ständer faststäldt. I sammanhang härmed har Kongl. Maj:t, enligt statskontorets und. hemställan, till Rikets Stländers profniog öfverlemnat, buruvida icke vidare balancering af kreditivfondens hela boJopp i riksgäldskoatoreis räkenskaper inom kolumn (en million riksdaler) såsom en riksgäldskontorets tillgång, må uppbörs. Under dagens plenum på Riddarhuset uppträdde hr Liljenstolpe A. F., för att, med aniedning af hr B. Rosenblads yttrande i sista plenum vid frågan om de af hr Liljenstolpe föreslagna tjenstehjonsböckerna, att polisens förhandlingar skulle ha företett mångfaldiga bevis på behofvet af garanti för tjenstebjmnen mot husböndernas makt att skada tjenstebjonens framtid genom orättvisa orlofssedlar, närmare yttra sig i saken. Talaren beklagade att ett sådant yttrande, som hr Rosenblad fållt, blifvit uttaladt på Riddarhuset; ifall hr Rosenblad varit närvarande, förklarade hr L., skulle ban hos honom hafva anhållit om uteslutande med ståndets bifall af detta yttrande ur protokollet, på det att det, som orden föllo, icke måtte gifva anledning till tidningsreferater, såsom det redan gjort. Ur tidning:rne, anmärkte talaren, kunde det icke utplånas, men väl ur Riddarhusets protokoll. Hr Liljenstolpe hade med anledning af detta yttrande sökt upplysningar såväl i poliskammaren, som ock uti rådstufvurätten, men han hadse icke kunnat få någon säker uppgift ens om antalet af inkomne klagomål mellan husbönder och tjenare eiler tvärtom, och om proportioner mellan af auktoriteterna gillad: eller ogillade klagomål af husbönder och tjenare nämnde talaren icke ett ord. Emellertid förklarade hr L. att motionen icke var ett bugskott utan tillkommen efter mogen pröfning ech redan för flere år sedan väckt i ett sällskap, hvilket talaren tilltrott förmåga att genomdrifva förslagets tillämpande. Önskande vidare talaren förklara att hin såväl med ord som gerning, så vidt i hans förmåga står, söker verka för den tjenande klassens och i allmänhet de mindre väl lottades bästan. Grefve Lagerbjelke, Gustaf, hade motionerat att Ridderskapet och Adein måtte vid denna riksdag, i likhet med vid 2:ne föregående riksdsgar, utse suppleanter för utskottsledamöterna. Hr landtmarskalken framställde proposition om bifall till denna motion, och propositionen besvarades med öfvervägande ja; men innan br landtmarskalken bunnit attrycka huru han uppfattat ståndets svar å propositionen eller sinkt klubban i bordet, anmälde sig hr Brakel, M. G., såsom talare. Han opponerade: sig emot suppleanters utväljande på grund af dena åsigten, ait då Riddarhusordningeas 19 8 faststärler hvad elektorerna hafva att göra, men deri icke nämnes något om suppleanters val, så skulle en sådan åtgärd af elektorerna sakna taglig giltighet och de usedda suppleanterna icke vid inträffande bebof kunnr grundlagsentigt intaga plats i u:skotten. Hr von Hartmansdorff, A., ansåg att hr Brakels anförande icke kunde gälla annorlunda än som hans enstilda reservation, då ståndet redan med ja besvarat propositionen om elektorernas utväljande isnan hr Brakel begärt ordet. Friherre Cederström instämde med hr.v. Hertmansdo: ff. Deremot anförde grefve af Ugglas, att han väl, liksom hr v. Hartsmansdorff, trott sig förnimma, att den framställda propositionen blifvit med tydligt ja besserad, mea deremot ansåg han att hr Brakels yttrande borde i protokollet intagas såsom ett yttrande i frågan och icke såsom en blott reservation, alldenstund hr landimarskalken ännu icke tillkännogifvit Om kan funnit propositionen hesvarad med ja elier nej, och fäste talaren uppmärksamhe en vid, tt i annan händelse detta fail kunde såsom prejudikat åberopas för alt afklippa en frågas diskuterande och afskära ett tllifvertyrs sakrikt och upplysande yttrande. Hr Mannerskartz anmärkte, att icke propositionen blifvit med erhälligt ja besvarad, då han och flera Iedarsöter närmast cmkring honom icke förklarat sitt bifal. Emellertid gick grefve Lagerbjelkes motion igenom och suppl:anter skola således utses. Med anledning af hr B. Rosenblads i förra plenum väckta friga om landsböfdingarnes femårsberättelser, förklarade nu br landtmarskalken, att han af vederbörande departementsIchef ichemtat, att en del af dessa berättelser äro färdiga och ofördröjligen skola till riksgäldskonioret öfverlemnas, och ati de återstående med det snaraste äfven blifva färdiga. I) Hr Siiernsvärd, G M., viekte motion om landsförsvarets reorganisation. Från aila bål laf salen samlade sig ledamöter kring den plats, som talaren ianebzde. Han förklar:de, att då Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och bebof blifvit direkt till Stats lutskottet aflemnad och snart torde bililva beIhandlad, så villa ban nu yttra sig apgående landtförsvaret, på det att de åsigter hin hyste måtte blifva tagna med i betraktande. Derefter upplästes motiver och motion, som i bulvudsak gick ut på att indelningsverket måtte upphäfvas och försvarsverket ordnas i öfverensstämmelse med det förslag, som hr Stiernsvärd vid förra riksdagen afgilvit; men som TE ONSSOT ETTER NASAS ETEN NS EAS